Toxic foodstuffs – what may be a proper approach?

Toxic foodstuffs – what may be a proper approach?

  • Posted on: September 3, 2014
  • By:

A very broad and general nutrition-related insight is that we – including researchers – do often not know what kind of effects this or that substance has and if it is unhealthy or not. Part of the reason might sometimes be that negative long-term effects are covered up by zero or even positive short-term effects.

Overall, our bodies need for example an appropriate amount of ferous foodstuffs, as well as zinc. Deficiencies may have deleterious effects for our health. On the other hand, iron as well as manganese (Mn), aresenic (As), copper (Cu), zink (Zn), cadmium (Cd) and lead (Pb), can have neurotoxic effects on our brains, and cause both minor damages and for instance polyneuropathy. It can also impair IQ, at least for children. [1]

Some of these elements are perceived as healthy and some as unhealthy by lay people. People generally know that arsenic, copper and lead is not and should not be parts of our foodstuffs and that we should avoid any kind of consumption of it. Thankfully, polluted drinking water is a rare case in core countries such as for example Sweden, Denmark, Norway, England, Germany and Canada. On the other hand, a well-developed country such as Taiwan has in recent years experienced serious food scandals.

However, fish consumption is somewhat tricky and many have probably heard about not just the positive effects but also the detrimental consequences of certain substances which are sometimes contained in various sorts of fish. It is a dilemma, because fish – whether fat or not – generally do contain a lot of healthy substances and are great sources for protein. Vegetarians and vegans may not have to worry about the actual or potential negative effects from fish consumption, but neither can they absorb the positive substances which are real consequences of it.

Perhaps the best we can do at this point – while simultaneously keep ourselves update with regard to unimpeachable scientific findings, and look out for drinks and foodstuffs which may contain deleterious elements or substances – is to follow a basic, varied and balanced diet. Something like the advice that Aristotle would give if he was a nutritionist.

 

[1] Wright, Robert and Baccarelli, Andrea. (2007), The Journal of Nutrition, ‘Metals and Neurotoxicology’.


En väldigt bred och generell kostrelaterad insikt är att vi – inklusive forskare – sällan vet vilka effekter som den ena eller andra substansen har och om de är hälsosamma eller inte. Delvis beror det på att långvariga effekter skyms av obefintliga eller rentav positiva kortvariga effekter.

Överlag behöver våra kroppar till exempel en lämplig mängd järnrika livsmedel, liksom zink. Brist på detta kan ha negativa effekter för vår hälsa. Å andra sidan, järn liksom bland andra arsenik, koppar, zink, kadmium och bly kan ha neurotoxologiska effekter på våra kroppar och hjärnor, och både orsaka mindre skador och exempelvis polyneuropati. Det kan också påverka IQ negativt, åtminstone hos barn. [1]

Vissa av dessa grundämnen upplevs som hälsosamma medan andra som skadliga av lekmän. Människor vet generellt sett att arsenik, koppar och bly inte är och ska inte vara en del av våra livsmedel och att vi ska undvika all slags konsumtion av det. Tack och lov är förgiftat dricksvatten väldigt ovanligt i kärnländer som Sverige, Danmark, England, Tyskland, Kanada etcetera. Å andra sidan har välutvecklade länder som Taiwan på senare år upplevt allvarliga livsmedelsskandaler.

Dock kan fiskkonsumtion vara en aning besvärligt att förhålla sig till och många har troligen hört om inte bara bra ämnen utan att fisk även kan innehålla hälsovådliga substanser, till exempel tungmetaller. Det är ett dilemma för fisk – oavsett om det gäller feta arter eller inte – innehåller samtidigt väldigt många nyttiga ämnen och är dessutom utmärkta proteinkällor. Vegetarianer och veganer behöver visserligen inte oroa sig för eventuella eller reella negativa effekter av fiskkonsumtion, men inte heller kan de absorbera de positiva substanserna vars förekomst är ett verkligt faktum.

Det bästa som man kan göra i detta läge – medan man samtidigt håller sig själv uppdaterad gällande otvetydiga vetenskapliga upptäckter, och därmed hålla reda på livsmedel som kan innehålla skadliga ämnen – är kanske att ha en enkel, varierad och balanserad diet. Ungefär det råd som Aristoteles skulle ha givit om han hade varit nutritionist.

[1] Wright, Robert and Baccarelli, Andrea. (2007), The Journal of Nutrition‘Metals and Neurotoxicology’.