Monthly Archives: March 2015

5 main reasons to ride the Korean wave

Posted on by

In the following text, I try to explain why my number one favorite subject of study academically – as well as what I since a couple of years, in regard to popular culture, do prefer the most from a personal perspective – the Korean wave, hallyu (한류), is such an exciting and interesting phenomenon to be engrossed in. I have listed five main reasons or factors.

1. It consists of of high-quality products
The Korean wave is now a general or umbrella term – coined in the late 1990s by Beijing journalists – which is used to describe the rising popularity of South Korean cultural products, such as films, TV drama series, pop music (K-pop) and food.

This transnational wave or flow of popular culture has not stopped, but rather accelerated in pace and magnitude over the last years and is now more or less global, particularly with regard to K-pop. Still East Asia – South Korea (of course), Japan and China in particular – is the junction for the production, distribution and consumption of products related to the Korean wave, and in many Western countries these constitute so called niche markets rather than being part of the mainstream. For instance, the K-pop group Girls’ Generation are not nearly as popular in the United States or Western Europe as they are in South Korea, China, Japan and Southeast Asia. Different regions mean different tastes, whether these more or less vast regional and national differences are due to linguistic factors and/or for some other main reason.

Regardless of that, many of the Korean wave-products constitue, as I and many other see it, ‘high-quality products’, and even though far from everything related to it appeals to each and everyone’s individual taste, one can still find a lot of interesting things to consume.

In fact, so much that one can neglect almost all other kinds of pop culture. Personally, I do particularly like TV drama series such as Winter Sonata, Dae Jang Geum and 49 Days, and music from the talent agency and entertainment company SM Entertainment, such as BoA, Super Junior, Girls’ Generation, Shinee, TVXQ, f(x), and Exo-K.

Addtionally, as a consumer one might be impressed by the skills and talents of several K-pop performers, as well as their nice and humble manners, which is to some extent connected to ‘traditional’ Korean culture and family values of which some are linked to Confucianism. Compared to mainstream Western entertainers, K-pop represents – especially those who are linked to SM Entertainment – a higher level of performance in many respects.

https://www.youtube.com/watch?v=9NE2GWQQ5_k

2. It is diverse and can appeal to many different tastes
As much as hallyu products may primarily be consumed by teenagers and young adults, it is still very diverse and includes a lot of different things – whether particular TV drama series, pop music, film, food, literature or some other cateogory – that can be appreciated by middle aged or even ‘old’ people.

For instance, my mother, who is 50+, loves – just like many Japanese middle aged women – Winter Sonata and even some K-pop too. Perhaps more culturally conservative people, like Iranians, seem to like series such as Dae Jang Geum.

Thus, there is something for nearly everyone, regardless of age, sex, and nationality, and there tend to be yet undiscovered phenomena waiting around the corner.


3. It has a creative dimension
Hallyu fans, particularly K-pop fans, tend to be very creative and are in many cases quite the opposite of passive consumers. Instead they create and/or re-elaborate material, such as for instance translating the Korean music lyrics and incorporate them into music videos.

For people of non-Korean origin, who do not have any ‘natural’ links to the Korean language, the most difficult task is probably to learn the language in question. Hence, I study Korean on my own initiative, although linked to institutional activities and academic endeavors. It is hard but very rewarding once one makes some progress and may also be regarded as a life-long project.

Overall, hallyu is connected to creativity in many respects. And that includes both producers, performers, distributors and consumers.

4. It makes one happy
Of course it depends on which specific material one has in mind, but overall one can find a lot of things – especially music-vise – which has a positive or even joyful vibe.

From my own perspective I do still listen to a lot of alternative music, which in some cases is quite the opposite of K-pop’s colorful and easygoing air. However, when I want to feel happy – and who doesn’t? – I listen to my favorite songs and/or watch their music videos or live shows on YouTube – and get internally (and hence externally) upbeat.

South Korea can also be looked upon us a semi-exotic dream place – even if it is a mere fantasy, or at least makes up a somewhat distorted depiction of a much more complex reality – that people, after being interested in hallyu for a while, want to visit. This is to some extent also related to the last factor discussed below.

5. It may lead to world peace
And this factor’s impact or implication should in turn not be exaggerated, but a study in for example Israel and Palestine – Nissim Otmazgin and Irina Lyan’s interesting article ‘Hallyu across the desert’ (2103) – indicates that hallyu can be a part of a peace project, or at least have a positive meaning for exposed teenagers who dream of something better than an everyday life constantly characterized by armed conflict.

Although very different from the Israel-Palestine conflict, the positive influence or confluence from hallyu seems also to be the case with regard to international relations in the East Asian ambit, such as Japan, South Korea, China and Taiwan, even though pop stars sometimes can be caught up in nationalistic quarrels [1] rather than ‘resolve’ them. K-pop in particular has a transnational character, and a lot of artists are of other than Korean origin, which makes it into a – mostly – constructive ‘joint venture’.

Regardless of the extent over time and space of which hallyu can lead to positive outcomes, it is overall a positive phenomenon and does also constitute a ‘third option’ between over-vulgarized American decadence and religious fundamentalism, like the Islamic State, which is nowadays scattered around the globe, although with places like Saudi Arabia as its financial main source. This is partly also why I support its diffusion and proliferation beyond mere personal preferences.

[1] Chua, Beng Huat. (2012), Structure, audience and soft power in East Asian popular culture, Hong Kong: Hong Kong University Press.

I detta inlägg förklarar jag – genom att lista fem huvudskäl – varför den koreanska vågen av populärkultur, hallyu, överlag är att betrakta som ett positivt och konstruktivt fenomen att ta del av.

1. Det består av högkvalitativt material
Sydkoreansk populärkultur, särskilt k-pop och tv-dramaserier, består av en stor mängd högkvalitativt och välproducerat material. Särskilt imponerande är ett flertal av de kända grupperna och artisternas synkroniserade dansformationer, men även musikvideorna och liveframträdandena som helhet. Personligen föredrar jag tv-serier som Winter Sonata, Dae Jang Geum och 49 Days, och musik från entertainmentbolaget SM Entertainment, som Boa, Girls’ Generation, Shinee, Super Junior, TVXQ, f(x), och Exo.

2. Det är mångsidigt och kan appellera till många olika smaker
Det finns en stor variation och mångfald inom den koreanska vågen, och ständigt nya saker att upptäcka. Till exempel kan medelålders kvinnor uppskatta serier som Winter Sonata, medan ungdomar föredrar k-pop och mer ungdomliga tv-serier. Men det finns även musik som tilltalar breda skikt.

Noterbart är att inom mer konservativt sinnade länder och regioner har tv-serier som Dae Jang Geum vunnit stor popularitet. Men även inom den sistnämnda kategorin finns en stor spännvidd, och även yngre kan fascineras av de mer historiskt relaterade produktionerna.

3. Det har en kreativ dimension
Fans av hallyu, särskilt k-pop-fans, är inte sällan väldigt kreativa och brukar exempelvis översätta låttexter från koreanska till engelska och inkorporera dessa i musikvideor eller liveklipp som sedan görs tillgängliga via YouTube. På så sätt blir konsumenterna en aktiv del av utvecklingen och innehållet av materialet.

Nästa steg är att lära sig koreanska, en utmanande process som jag själv är fullt sysselsatt med.

4. Det gör en lycklig
Jag lyssnar på en stor mängd och andel alternativ musk, som i en del fall är närmast den diametrala motsatsen till färgsprakande k-pop, men om jag vill känna mig glad – och vem vill oftast inte det? – brukar det passa alldeles utmärkt med något av det sistnämnda. Faktum är att jag brukar inleda nästan varje dag till tonerna av Super Juniors “Mr. Simple”, och då är det nästan svårt att få en dålig dag.

5. Det kan leda till världsfred
Denna aspekt ska absolut inte överdrivas, och i bästa fall är hallyu en pusselbit i en större process där olika faktorer samverkar. Det finns i alla fall studier i Israel/Palestina som visar att intresset för koreansk kultur har en potentiellt fredsbringande effekt, och i Östasien kan de komplicerade relationerna mellan länder som Kina, Japan och Sydkorea förbättras av framför allt k-popens transnationella och intraregionala karaktär. Med det menas inte minst att ett flertal gruppmedlemmar har kinesiskt ursprung, och att flera artister och grupper är synnerligen populära i Japan. Det leder till ömsesidig respekt och konstruktiva utbyten, både ekonomiska och kulturella sådana.

Jag tror även att det faktum att Sydkorea, på global nivå, representerar ett slags “neutral part” eller alternativ till amerikansk och västerländsk dominans, kan leda till att människor från många olika länder och regioner intresserar sig för detta och förenas i sitt gemensamma intresse. Det är en del studier som visar på det, men man ska givetvis inte spekulera alltför mycket eller överdrivas dessas betydelse. Men sammantaget och sett till helheten utgör hallyu i varje fall ett positivt och konstruktivt fenomen.

Vemma meeting in Stockholm

Posted on by

Vemma Nutrition Company is a privately held multi-level marketing company which sells energy drinks and nutrional beverages of different kinds, although most of them consist of vitamines, essential minerals, manogsteen and aloe. Overall, the amount of calories is relatively low.

The company, which was founded in 2004, is based in Arizona, but has a multi- and  transnational character and has established its business in different countries and regions of the world, large (post-)industrialized countries like the US, Japan and South Korea in particular. Vemma has been accused of being a pyramid scheme due to its affiliate-chain-marketing strategy, which in other words can be understood as that the recruitement of new affiliates is the primary means of profit.

Two well-experienced and Stockholm-based personal trainers, Karin Kock and Philip Lailani, are being part of Vemma and hence consume and market their products. I was recently invited to a Vemma meeting, and since I am an open-minded, although critical – somestimes even cynical – individual, I agreed to check it out.

And what can I say? Karin is a very lovely person, and even though I have not joined Vemma, I have tasted several sample products and like the taste, and do also think that the content is largely healthy and at least partially based on solvent studies. This is important to mention, since Vemma affiliates – in their lectures – emphasize their products’ scientific credibility.

But I am far from an expert in this regard and have not examined that many angles in order to get a more comprehensive picture of neither the products nor the company’s structure and business model. But I think that its founders has definitely captured the current zeitgeist – fitness and wellness, and people’s preferences for ‘energy drinks’ – in a quite creative way.

And regardless of that, I do like friendly and positive persons, and love free products, like the sample below. 감사합니다!

Vemma Nutrition Company är ett privatägt företag, bildat 2004 med Arizona i USA som bas, vars verksamhet grundar sig på nätverksförsäljning av “hälsosamma energidrycker”, vilka är tänkt att utgöra bättre alternativ än vanligt förekommande produkter som Red Bull, som ju i stort sett är näringsfattiga och innehåller mängder av socker och kalorier. Företaget finns numer i många länder och regioner av världen, men befolkningsrika i-länder som USA, Kina, Japan och Sydkorea dominerar marknadsspridningen. Vemma har anklagats för att vara pyramidliknande beträffande sin affärsmodell, och detta eftersom en stor del av intäkterna bygger på att nya medlemmar ansluter sig.

Nyligen blev jag medbjuden av Karin Kock, en mycket erfaren PT som bedriver sin verksamhet på Delta gym, till ett Vemma-möte i Stockholm. Noterbart är att även Philip Lailani är en del av företaget, och följaktligen konsumerar och marknadsför dess produkter. Då jag är en öppensinnad, om än kritisk – ibland rentav cynisk – individ valde jag att delta och på så sätt få en mer självständig uppfattning. Dessutom älskar jag allt som är gratis, sponsring och liknande.

Jag har efter mötet visserligen inte anslutit mig till Vemma, men uppskattar trevliga och positiva människor som Karin (och Philip) och tackar för provprodukterna, som allesammans var välsmakande och tveklöst utgör ett bättre alternativ än Red Bull och många andra slags energidrycker. Det kan man fastslå utan att gå in på en ganska komplex vetenskaplig debatt om näringslära. Ett exempel syns nedan, och det är upp till var och en att eventuellt testa dessa produkter eller inte.

20150320_214022

Women do generally prefer an athletic body

Posted on by

I  have already written serveral posts about this topic or partially inter-related topics. However, this quote from David Buss and Cindy Meston (2009) says something substantial about the benefits with a fitness lifestyle from a male perspective:

Studies of mate preferences reveal that women desire strong, muscular, athletic men for long-term partnerships as well as for sexual liaisons. Most women also show a distinct preference for a V-shaped torso – broad shoulders relative to hips. They are also attracted to a lean stomach combined with a muscular (but not muscle-bound) upper torso. In fact, both sexes judge men with a high shoulder-to-hip ratio to be more physically and socially dominant. This may give a clue to its appeal, since women are not attracted to men who appear as though they could be easily dominated by other men.

Jag har redan skrivit flera blogginlägg som överlappar detta ämne och refererat till några av David Buss studier, men får kanske skriva mer. Om inte annat kan detta citat – se ovan – av Buss och Cindy Meston (2009) säga en del om varför vi killar/män som valde fitness som livsstil gjorde ett fördelaktigt val (även om man festar selektivt och/eller fokuserar mer på annat under vissa perioder).

저는 많이 블로그 텍스트 들을 썼어요. 하지만 이 인용구 이점 David Buss 하고 Cindy Meston 으로는 피트니스 이점 를 강조 해유.

5 main diet tips

Posted on by

1. Count calories
As has been explained in an earlier guest post, it is crucial to estimate one’s required approximate calorie intake, which is not hard to accomplish.

If one knows what the proper intake is, then one does perhaps also realize that foodstuffs such as quark, cottage cheese, tuna, salmon, chicken filet, turkey, egg, fruit, vegetables and crisp bread should constitute the most of what one eats during a more extensive period of time, and that additonal sources of fat and carbohydrates should if anything be the exception to this general rule.

Additionally, if one has a more long-term perspective, and looks at the total calorie intake of that period of time, then one can consume some junk food every now and then and thus have a calorie surplus some day here and there while still lose weight.

2. Optimize your nutritional intake
This aspect is largely inter-related to the abovementioned advice about what and how to eat properly. It is about to optimize the calories that a person eats during both a particular day and throughout a more lengthy period of time. For instance, if a girl or woman are ‘allowed’ to eat only 1500 calories per day – on average – in order to lose weight long-term-wise, then it is important that this amount of energy is allocated into nutritious meals that makes one feel relatively satisfied and, of course, are healthy.

3. Eat three meals per day
And what about the meal frequency? For me it has been very fruitful to eat only three meals per day, and thus fast between 8 p.m. and 12 a.m., an idea that has been extensively explained by not the least Martin Berkhan as an important part of the so called Lean Gains concept. This has definitely a number of benefits, although the amount of meals as an isolated factor is much less important than both how much and what a person eats.

4. If necessary – do damage control cardio
I definitely do respect the fact that a lot of people do not have enough time to neither do extensive cardio nor some other kind of time-consuming workout during a normal week. This is definitely one of the main reasons why a proper nutritional approach is crucial.

However, some degree of cardio is reasonable and eligible, and not the least when one has ‘over-eaten’ and thus feels the urge to make some kind of ‘damage control’. From a more pshychological point of view, it may also be quite important since it makes a person feel that one is back on track again after an occasional sidestep in the wrong direction.

5. If you get the urge for junk food – consume diet products
To almost repeat myself, the long-term changes and modifications are of most importance when it comes to nutrition, and thus one has to stay on track almost every day. However, when a person is hungry or for some other reason yearns for junk food, it is a wiser choice to consume diet products – whether soda, soft drinks or chewing gums – instead of to eat or to drink high-energetic foodstuffs.

It is not like diet products are healthy in the strict sense, but they are unhesitatingly the much lesser evil compared to candy, cookies, chocolate and fast food. Particularly, if one considers the total amount of calories as the basis for every successful diet plan.

IMG_0669
About 10 pounds of body fat away from my competition shape

1. Räkna kalorier
Att räkna ut sitt dagliga energibehov, mätt i kalorier, är inte särskilt svårt men väldigt förtjänstfullt på många sätt. Behöver man hjälp finns duktiga personer att anlita. Det innebar förhoppningsvis att man kommer börja inse hur energität men näringsfattig väldigt många livsmedel är och att man bör ha sådant som kvarg, keso, ägg, tonfisk, kycklingfilé, kalkon, torsk, lax, frukt, knäckebröd, grönsaker, samt mindre mängder nötter och mandlar som sin basföda, och endast i undantag lägger till extra fett- och kolhydratkällor eller raffinerade produkter. Men det innebär även att man ser det mer långsiktigt och att man inte bör bli hysterisk för att man ätit för många kalorier, till exempel i samband med fika eller middagar. Ju mer strikt ens diet är i vanliga fall, desto mer “normal” kan man rimligen vara i samband med högtider då man förväntas äta i större mängder.

2. Optimera din kosthållning ur näringssynpunkt
Detta går hand i hand med det ovanstående, men om man som tjej eller kvinna endast bör äta 1500 kalorier, i genomsnitt per dag för att gå ner i vikt, är det viktigt att dessa 1500 kalorier ger optimal näring och mättnad. Därför bör man primärt äta de ovanstående livsmedlen. Ett knep är att även dricka två glas vatten innan varje måltid för att fylla ut magsäcken.

3. Ät tre mål mat om dagen
Idén bakom detta har förklarats mer utförligt i ett tidigare gästinlägg, men är oavsett vilket något som jag har testat sedan 2009, med inspiration från Martin Berkhan och Seth Ronland. 2010 ledde det också fram till en mer sammanhållen diet som genererade kraftig viktminskning under tre månaders tid och är i grunden samma kostupplägg som jag har haft sedan dess, om än med pendlande energimängd beroende på vad jag har för delmål framför mig och befinner mig tidsmässigt i förhållande till detta.

Jag fastar därmed mellan cirka 20 på kvällen och 12 på förmiddagen. Tidsmässiga variationer har givetvis förekommit men i grunden är det samma upplägg – tre mål om dagen, vid cirka 12, 16 och 20. För människor med väldigt liten kroppsstorlek kan det rentav räcka med två, medan de med större kroppshydda i stället kan behöva lägga till ett extra mål, åtminstone om de siktar på att gå upp i vikt.

4. Om nödvändigt – gör damage control cardio
Jag respekterar verkligen det faktum att en stor mängd och andel människor inte har tid att genomföra cardio-pass eller träna särskilt mycket över huvud taget under en vanlig vecka. Det är därför en radikal men sund livsstilsförändring beträffande kost är så oerhört konstruktiv om man vill bli av med underhudsfett och/eller leva mer hälsosamt i största allmänhet.

Likväl kan cardioträning av olika slag vara relevant, och är särskilt bra för karaktären och målmedvetenheten om man har överätit under en eller flera dagar. Det gör nämligen att man snabbt är och/eller känner sig back on track igen. Exempelvis kan man ta en rask promenad i 60-90 minuter, oavsett när på dagen det sker.

5. Om man får sug efter onyttigheter och “måste” unna sig något – konsumera lightprodukter
Det mest väsentliga är förstås att man gör långsiktiga, distinkta förändringar och inte ger efter för begär efter onyttigheter eller “unnar sig” alltför ofta, eller allra helst ytterst sällan eller inte alls. Inte heller lightprodukter är nyttiga eller nödvändiga, men om valet står mellan kaloristinna onyttigheter och synnerligen energisnåla alternativ som lightläsk, lightsaft och sockerfria tuggummin är de sistnämnda helt klart ändå att föredra.

The golden mean of fitness – Buddha or Aristotle?

Posted on by

Two of the world’s most distinguished thinkers are Gothama Buddha (also known as Siddharta Gautama and Buddha Shakyamuni) and Aristotle, both who lived almost 2500 years ago but whose wisdoms are still – at least some of them – actual in the contemporary, largely globalized and modernized world and societies.

There are a lot of aspects that can be emphasized in this regard, but I will only briefly look upon one particular component. That is, the so called the golden mean (영어) or middle way, and which one of these – Aristotle’ or Buddha’s interpretations of this very same phenomenon – that seems most relevant today.

Since Buddha’s teachings are linked to particular historical, cultural, political and social conditions that shaped what are now known as Nepal and northern India, his understanding of the middle way is intimately connected to on one hand Brahmanism, which nowadays is understood as a proto-Hinduic tradition, and the Brahmans are still considered to be the highest caste in the varna hierarchy; and Sramanism. With regard to the latter, he searched for an intermediary way or balance between the Brahmanic priesthood’s caste and ritualistic decadence, and the severe asceticism of what is usually understood as Sramanism. In the modern era one can distinguish traits and tenets of Sramanism in Jainism in particular, which has about five millions adherents.

Of course, Buddhas’s teachings are also related to ‘super-natural’ phenomena and/or exaggerations with regard to extreme asceticism (meditating while fasting), but the main point is that these ideas have shaped the Buddhist monastery. It differs from one main branch of Buddhism to another, and from one sub-branch within the respective main branch to another (and perhaps also to some extent from one monastery to another), but generally speaking Buddhist monks are not allowed to eat at all after noon, which reflects upon the historical Buddha’s understanding of ‘the middle way’ or golden mean. It is a pre-modern form of intermittent fasting, although not at all linked to physical exercise of the modern sort. Instead Buddhist monks meditate all day long.

Aristotle’s idea of the golden mean (also understood as ‘the middle way’, or the intermediary level between different extremes) is also related to particular historical, cultural, political and social conditions. He lived and did mostly dwell in Athens in Greece, a city-state. Needless to say, his teachings are not connected to contemporary fitness and wellness, but – particularly in The Nikomachean Ethics – he still discussed the physical abilities and nutrional dimensions of human existence:

But though our present account is of this nature we must give what help we can. First, then, let us consider this, that it is the nature of such things to be destroyed by defect and excess, as we see in the case of strength and of health (for to gain light on things imperceptible we must use the evidence of sensible things); both excessive and defective exercise destroys the strength, and similarly drink or food which is above or below a certain amount destroys the health, while that which is proportionate both produces and increases and preserves it.

With the uttermost respect for Buddha and early Buddhism, I nevertheless think that Aristotle’s general guidelines are more appropriate regarding both physical exercise, recovery and nutrition. I am indeed found of intermittent fasting, but if one exercises in the afternoon or evening it is much more reasonable to eat most of one’s total daily intake of calories at later times of the day. For that reason, I would rather reverse the Buddhist eating schedule so to speak, from before noon until afternoon.

It is notable that in East Asian traditions, such as Taoism and Confucianism, one can find largely congruent ethical elements and guidelines, and some of Aristotle’s ideas have of course also shaped Christianity and Islam.

In Sweden people do often call the equivalent of the golden mean ‘lagom’, but this word has actually another meaning for me than for many other people, which I have explained in an earlier post.

Två av världshistoriens mest distingerade tänkare är Buddha Gautama (även känd som Siddharta Gautama och Buddha Shakyamuni) och Aristoteles, vars idéer – eller i alla fall några av dem – alltjämt är aktuella och applicerbara på moderna och nutida förhållanden, trots att de är nästan 2500 år gamla. Det finns mycket att säga om detta, och många tänkbara aspekter att belysa, så jag ska därför bara kort ta upp en sådan, nämligen frågan om “den gyllene medelvägen”.

Eftersom buddhismen är knuten till särskilda historiska, kulturella, politiska och sociala betingelser, innebär Buddhas förståelse av den gyllene medelvägen en mellanposition mellan brahamanismen – i dag förstådd som dels en tradition kopplad till hinduism, samt relaterad till det högsta kastet inom denna religion och i Indien som land – och sramanismen, som i sin tur innebär en oerhört sträng, så gott som svältaktig asketism.

Budda – efter att ha upplevt båda – vände sig mot båda positionerna, som han såg som två negativa ytterligheter, och ansåg att man måste vara i alla fall något så när mätt för att kunna meditera men samtidigt inte ge efter för de fysiologiska och mentala begären, inklusive mat och sex. Därför får munkar bara äta fram till och med middag, och därefter meditera under en fasteperiod som varar under resten av dygnet.

Aristoteles – vars filosofi inte heller kan förstås utan att ta hänsyn till historiska, kulturella, politiska och sociala faktorer som påverkade dåtidens Aten – syn på den gyllene medelvägen, och därmed strävan efter en konstruktiv balans i tillvaron, framstår dock i jämförelse med buddhismen som mer världslig och även mer applicerbar på nuvarande förhållanden beträffande kost, träning och sömn.

Det hela påminner en del om det svenska begreppet “lagom”, men jag själv har en annan syn på detta än många andra. Detta eftersom det “normala” i dag är att äta skräpmat och ofta hamna på kaloriöverskott, vilket är en väldigt ny företeelse i den mänskliga historien och på många sätt en negativ utveckling.

Noterbart är att man kan hitta liknande förhållningssätt inom östasiatiska traditioner som konfucianism och taoism, samt inom kristendom och islam – två religioner som delvis har påverkats av Aristoteles idéer.