Leif Öjesjö om vändpunkter i livet

The Swedish psychiatrist Leif Öjesjö – which I have come to know through and at Delta Gym and whose main works I have in some instances read – is one of the research pioneers within the frames of the internationally well known Lundby project (Lund University). I will write about some aspects of his research contributions in a number of posts, continuing with a similar quote as in the previous post, however this time in Swedish.


Den svenske psykiatern Leif Öjesjö, numer aktiv vid Karolinska institutet – och som jag har blivit bekant med genom att vi båda tränar på Delta gym – är en av pionjärerna inom det så kallade Lundbyprojektet (Lunds universitet), som pågick 1947-1997 och delvis är aktivt än i dag.

Några beståndsdelar av denna omfattande psykiatriska, epidemiologiska och longitudinella studie redogörs översiktligt för i ett antal inlägg, som här fortsätter med två citat från ett kort, sammanfattande alster som baseras på det föregående inläggets citerade artikel. Det första är från inledningen och förklarar ansatsen:

En vändpunkt, epifani, är en avgränsad händelse som ger en upplevelse av plötslig klarsyn eller av att man förstår något på ett djupare plan, t.ex. att man ser en stor livsförändring eller ett helt sammanhang redan i en liten detalj. Man känner helt enkelt att mycket faller på plats. Det handlar om en insikt, som är förankrad i en större helhet. Den jungianskt influerade kanske vill kalla det synkronicitet. Vändpunktsupplevelsen kan härigenom leda till en djupgående förändring av synsätt, livsåskådning och livsstil.

Medan det andra, i slutet, är mer sammanfattande:

Vändpunkter kan egentligen bara konstateras i efterhand. Longitudinella studier är därför värdefulla om man vill förstå förändringar över tid. Ett levnadslopp består inte bara av successiva skeenden med åldern. Ett liv kan också innefatta och/eller ge chans till ett “språng” över till något nytt (engelskans quantum leaps) – ibland kan det handla om något så enkelt som att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är skillnad mellan enskilda händelser som man minns, men som inte har lett till några ändrade levnadsförhållanden, och vändpunkter, som har varit så känslomässigt omvälvande att de har lett till en ny syn på livet och tillvaron. [1]

Öjesjö, Leif. Tidskriften för svensk psykiatri, #1, mars 2014.

Leif Öjesjö on turnings in alcoholism

The Swedish psychiatrist Leif Öjesjö – which I have come to know through and at Delta Gym and whose main works I have in some instances read – is one of the research pioneers within the frames of the internationally well known Lundby project (Lund University). I will write about some aspects of his research contributions in a number of posts, starting with a extensive quote from the preamble of one of his research articles.

Turning points or epihanies have been defined as moments and experiences that leave marks on people’s live, in the present context a point at which the decision to give up an addiction is taken or consilidated. They are often moments of crisis. Some are ritualised, some are routinised. Others still are emergent and unstructured, and the person enters them with little if any prior understanding of what is going to happen. According to the literature, this turning point is usually accompanied by some experience or event which serves to stimulate or trigger the decision. These triggers can be either positive – e.g. securing a job, receiving an inheritance, winning in the lottery, starting a new relationship, or the birth of a child – or negative – e.g. a sudden deterioration in health, being faced with the prospect of going to prison, or the death of a partner or close friend (Denzin 1987; McIntosh & KcKeganey 2000; Miller & C’deBaca 2001). Koski-Jännes (1998) has reported data from a Finnish sample of media-recruited subjects who had been able to resolve their dependence on alcohol, drugs, binge eating and other excessive behaviors. The turning points seemed to involve a heightened awareness and a cognitive-emotional shift in which the individual’s regular pattern of seeing, interpreting and approaching things was suddenly changed. Recovery implied the idea of turning points in a positive direction, from suffering to improvement, and was often followed by a change of self and identity.

[1] Öjesjö, Leif. (2004), ‘Turnings in alcoholism: A themtic analysis of life histories from the Lundy alcohol subset’, in Rosenqvist, P. et al (eds.), Addiction and life course, pp. 267-274.


Den svenske psykiatern Leif Öjesjö, numer aktiv vid Karolinska institutet – och som jag har blivit bekant med genom att vi båda tränar på Delta gym – är en av pionjärerna inom det så kallade Lundbyprojektet (Lunds universitet), som pågick 1947-1997 och delvis är aktivt än i dag.

Några beståndsdelar av denna omfattande psykiatriska, epidemiologiska och longitudinella studie redogörs översiktligt för i ett antal inlägg, som inleds med ett citat från den intresseväckande inledningen av en dennes uppföljande forskningsartiklar (se ovan). Jag kommer även att citera några artiklar på svenska lite längre fram.