Monthly Archives: March 2016

5 fördelar med att gå på diet

Posted on by

Att gå på diet, med syftet att framför allt minska kroppens fettmassa, har många fördelar. Särskilt bra är det om det kombineras med optimal styrketräning och kosthållning, men även mer allmänt har det flera förtjänster. Det är bitvis jobbigt, och kan innebära trösklar som gör att det känns motigt att stå emot suget efter fett, socker, raffinerade kolhydrater och kalorier över huvud taget. Men efter att suget släpper och man har kommit en bit på sin resa framträder fördelarna desto tydligare.

1. Matkontot blir mindre
Såvida man inte kompenserar med enorma mängder lightprodukter utan i stället riktar in sig på att äta två-tre mål per dag bestående av sådant som torsk, kyckling, ägg, kvarg, knäckebröd, frukt, osaltade nötter, bär och grönsaker, innebär det en minskning av utgifterna att gå på diet. Detta kan också gå hand i hand med att inte äta lunch ute eller fika, dricka alkohol etcetera. Man investerar i sig själv samtidigt som man sparar pengar. Det är oerhört bra life hack.

2. Man slipper vara slav under belöningsdrogen
I jämförelse med droger som alkohol, tobak och narkotika ter sig mat ganska harmlöst. Men mat – särskilt raffinerade och energitäta produkter som triggar belöningssystemen i hjärnan – har i det moderna samhället blivit en drog som mycket av veckodagarna och människors beteendemönster kretsar kring. Vid minsta tecken på hunger införskaffas baguetter, snabbmat, fikabröd och annat skräp “för att man måste äta” och leder till en ond cirkel av beroende och växlingar mellan hungerkänslor, svag impulskontroll, sockerchocker och dålig självkänsla. Detta försvinner när man kommit över några av diettrösklarna och är på rätt väg.

3. Man får bättre maghälsa
Om man äter lagom mängder protein, fett och kolhydrater, och får i sig en rimlig mängd mineraler och vitaminer, samt helt eller i stor utsträckning undviker raffinerade kolhydrater, socker, alkohol och alltför stora portioner, samt i viss mån även lightprodukter, får man en bättre maghälsa.

4. Man blir mer attraktiv
Oavsett om man minskar sin fettprocent från 30 till 20, eller från 15 till 10, så blir man successivt mer attraktiv inför andra (tjejer, killar, vänner, arbetsgivare). Det är alltid en del som tycker att tjejer/kvinnor eller killar/män kan vara alltför smala eller deffade, och utseende är självklart inte allt, långtifrån (inte heller är fettmängd den enda viktiga utseendeaspekten). Men för den absoluta merparten är det minskning av fettmassa som är den huvudinsats som behöver göras för att bli mer attraktiv. Detta gäller båda könen.

5. Man får bättre självförtroende
Så här kan det fungera i verkligheten: Man slutar ens tänka tanken på att vara med någon som är mindre attraktiv. Man blir även mer benägen att ta risker, även om man kan vara relativt tillbakadragen och kräsen. Sedan om man eventuellt blir nobbad tänker man att man ser bra ut ändå och försöker med nästa. Sannolikheten är därför större att man lyckas. Bortsett från allt som har med dejting och förhållanden att göra ger det även en bra inre känsla, som är mer värd än alla sötsaker i världen.

Leif Öjesjö om det absurda som sker i nuet

Posted on by

Psykiatridocenten vid Karolinska institutet, Leif Öjesjö – vars arbeten jag har nämnt tidigare – gav mig för ett tag sedan fyra stycken av sina egna artiklar, som i två av fallen har publicerats under fjolåret och i de andra två under 2014 respektive 2010. Det rör sig om insiktsfulla och välunderbyggda alster som är värda att läsa och referera. Jag har framför allt för avsikt att återge delar av innehållet översiktligt, men tittar specifikt närmare på temat det absurda, som är kopplat till framför allt en av dessa. Min förhoppning är att därigenom sätta fingret på en del väsentligt som pågår i nuläget.

Samtliga är att betrakta som essäistiska texter som tar upp både historiska och samtida ämnen och med någon form av koppling till medicin och psykiatri, men också med en mer allmänmänsklig prägel. Det handlar framför allt om stora och viktiga sociala frågor och livsfrågor.

En av dem handlar visserligen specifikt om Israel Holmgren (1871-1961), medicinprofessorn som trotsade Hitlers regim under 1930- och 40-talet, men man kan i denna text hitta en parallell till en annan artikel från fjolåret, “Hoppla, vi är absurda!”, publicerad i Läkartidningen (nummer 17). Det kan i dag, utifrån rådande tidsanda, tyckas absurt att så många, även i Sverige, förhöll sig “neutrala” till den tyska nazismen, men det visar också att det krävs personer med civilkurage och andra värderingar för att positiv utveckling ska kunna ske. Exempelvis har föraktet mot svaghet blivit mindre utbrett, och individer skyddas numer av utvidgad lagstiftning och till stor del annorlunda värderingar än i tidigare skeden av historien. Holmgren var en av centralgestalterna inom en sådan humanitär svensk rörelse.

Den statusfixering, med tillhörande symboler, som fanns under 1900-talet lever vidare i den senmoderna kapitalismens tidevarv och tar sig ständigt nya former. Kombinerat med stort fokus på ekonomisk tillväxt, effektiviseringar och privatiseringar, finns i dag en grogrund för absurda inslag. Absurdismen är en kulturströmning som växte fram under framför allt första halvan av 1900-talet men det absurda återkommer gång på gång, liksom tragedin, även i dag. Om man följer med i nyhetsflödet under bara en enda dag pendlar man följaktligen mellan optimism och pessimism – positiva inslag avlöser negativa. Mycket av det som sker tycks absurt, både naturkatastrofer och andra kriser och vad det leder till – såväl i det stora som det lilla.

Trots att oerhört mycket har blivit bättre finns alltså anledning att vara en aning pessimistisk i flera avseenden – framför allt gällande miljö, ekonomiska kriser och specifika konfliktområden runtom i världen. Öjesjö kan sägas ha en mindre optimistisk syn än den i det förra inlägget nämnde Steven Pinker och svenske Hans Rosling, och just de saker han tar upp är utan tvekan områden som behöver uppmärksammas. Det gäller bland annat hur människovärdet urholkas i olika regioner och länder som präglas av (ekonomisk) kris, till exempel delar av Sydamerika och Grekland. I det sistnämnda landet har självmordstalen stigit dramatiskt i kölvattnet av den ekonomiska krisen, liksom mängden och andelen narkomaner som inte erhåller adekvat vård.

Inga nyheter i sig men frågan är kanske framför allt om det över huvud taget går att motarbeta det destruktiva, särskilt om man även inkluderar de faktorer som tycks vara bortom mänsklig kontroll, till exempel jordbävningar (som visserligen påverkas av klimatförändringar som människan delvis har givit upphov till men som ändå verkar svåra att hantera ens med avancerade kontroll- och säkerhetsmekanismer, åtminstone tills vidare)?

En annan text som är av värde är “Liv, livskraft och livstro – om vitalismens växlande betydelser”, publicerad i Svensk Medicinhistorisk Tidskrift (2010, volym 14). Den har ett mer filosofiskt fokus och anknyter till centrala västerländska tänkare som Platon, Aristoteles, Benedictus Spinoza (1632-1677), Arthur Schopenhauer (1788-1860) och Henri Bergson (1859-1942).

Som titeln antyder handlar den specifikt om liv och hur det kan definieras. Öjesjö tar upp flera perspektiv och anknyter även till samtida naturvetenskap, till exempel de etiska utmaningar som genetisk forskning ställs inför, och vars rön potentiellt kan ha omfattande konsekvenser för både människor och andra livsformer. Det finns i det avseendet också paralleller till en fjärde av dessa artiklar, “Ödets fataliteter” (Läkartidningen, nummer 40, 2014). Även i denna finns intressanta kopplingar till diverse västerländska tänkare och existentiella frågor. Färre tror på ödet i dag på ungefär de sätt som gårdagens religiösa gjorde, men om människor styrs av komplexa samspel mellan arvsanlag och miljöpåverkan – är då inte allt som sker “förutbestämt”, även om det inte kan förutses?

Frågan om livets villkor kan i sin tur anknytas till ett wellness-perspektiv, som är en av de saker jag stundtals fokuserar på som skribent. Definitionen av wellness är generellt, att ha en tillräckligt god fysik och en god psykisk hälsa. Sekulariseringen av det västerländska samhället har inneburit större existentiell osäkerhet för människor i gemen, och gradvis har den sekulariserade moderna människan ersatts av en massa som inte ens läser böcker, alls eller i väldigt liten utsträckning. Fitness är nog tyvärr bara en del av lösningen och för vissa kanske snarare ett hinder för både personlig utveckling och samhällsutveckling. Det väcker extremnarcissistiska lustar till liv som flödar fram i en strid ström av tillfälligt uppmärksamhetssökande. Balans och distans kan ersättas av arrogans, samt bristande kognitiv förmåga.

Vid sidan om till exempel träning och resor kan dock läsning vara positivt för både “kropp och själ” – här är för övrigt några konkreta författartips – och fungera som välbehövlig kontrast till dagens fragmentariserade, momentana och hypernarcissisiska sociala medier (även om det finns mycket positivt med dessa också). Fokus bör i första hand vara på att hjälpa dem som har verkliga och mer akuta problem, inte dem som har tid och möjlighet att ägna stora delar av dagarna åt Snapchat och Instagram, men om en så stor andel är så pass självupptagna, kan det leda till att positiv utveckling avstannar – sådan utveckling som kan vara till gagn även för andra, på global nivå. Kanske kan en framkomlig väg vara att göra extremnarcissistiska människor uppmärksamma på att de själva kan tjäna på att läsa och koppla av och bidra till samhällsutvecklingen? Man får paradoxalt nog ibland appellera till egoismen när man vill försöka minska den.

Det är ganska absurt i sig, det som pågår just nu i detta tidevarv. Men det absurda återkommer i olika skepnader så man bör inte vara förvånad, även om nog nästan ingen har kunnat förutse vad 2000-talets kommunikationsteknologi skulle kunna innebära.