För nästan tio år sedan dryftade jag och diverse vänner/studiekamrater vid Uppsala universitet frågan om det globala resandets framtid, särskilt med koppling till både oljeindustrin och ny teknik. Det var alltifrån samhällsvetare till naturvetare och ekonomer, och jag diskuterade även frågan online. Ämnet blev än mer intressant efter att jag läst ett verk som tog upp ett framtida scenario där flygtrafiken ersatts av intra- och interkontinental snabbtågstrafik – det vill säga, inom och mellan kontinenter – och jag fick ännu mer inspiration efter min längre vistelse i Östasien. Tanken slog mig: Kan det vara möjligt att dessa snabbtåg, som har en maxhastighet på omkring 320 km i timmen (även om de kan köra ännu snabbare brukar de i regel “bara” hålla den hastigheten), i stor utsträckning kan ersatta flygtrafiken, åtminstone inom Eurasien och Amerika? Kan det vara möjligt att vara global resenär även i framtiden? Särskilt om hastigheten skruvas upp ytterligare med hjälp av förfinad teknik och balansen mellan tillgång och efterfrågan är sådan att den gynnar den globala medelklassens resande.
Just nu handlar frågan kanske mer om moral kopplat till negativa framtidsscenarier, ungefär som köttätandet. Inget fel med det. Även om man som individ kan påverka endast i mikroskopisk utsträckning kan man vara med i ett konturlöst kollektiv som går i bräschen för konstruktiva trender. Men det finns även en politisk aspekt, och hur man genom politiska beslut kan minska flygtrafikens omfattning, åtminstone bland svenskar. Med tanke på hur svagt Miljöpartiet – som driver miljöbeskattningsfrågan hårdast – är verkar det dock ganska osannolikt att svenskar kommer att få sitt arbets- och fritidsresande kringskuret inom åtminstone de närmaste tio åren. Människor oroar sig mer för ekonomi, bostadsbrist, immigration och terrorism än oroväckande mönster som mest förefaller ha relevans betydligt längre in i framtiden.
Snarare är det en global fråga kopplat till dels naturresurser, dels oljeindustrin, med USA och OPEC som huvudaktörer. Det finns ingenting som tyder på att “peak oil” påverkar flygtrafiken inom de kommande fem-tio åren, och det är lika bra att smida medan järnet är varmt. Med andra ord: res så mycket som möjligt. Ta chansen att åka till andra kontinenter multipla gånger med flyg. Det är kanske inte ett jätteädelt och progressivt förhållningssätt, men ibland är inte egenintresse negativt; om inte annat för att olika historiska epoker måste få lov att avlösa varandra. Allt har sin tid.
Parallellt med att den globala flygtrafiken förändras och av allt att döma minskas (även om det kan dröja så mycket som 20-30 år), kommer snabbtågssamhället att växa fram lokalt, regionalt och kanske rentav globalt. När tågtrafik väl är implementerat är det inte alls lika miljöförstörande som flygtrafik, vilket bland annat diskuteras i den intressanta rapporten “Tåget till framtiden – Järnvägen 200 år 2056 . Jag hoppas därför att jag får uppleva detta framtida scenario, inte minst med alltmer utvecklad teknik som ledstjärna i ett sådant sammanhang. Till dess surfar jag emellertid dagligdags, eller i alla fall månatligen, in på scyscanner.se.
