3 svårigheter för män i dagens samhälle och hur man kan hantera dem

Det är ofta man hör att killar och män – särskilt vita – har det väldigt bra och är så kallat privilegierade. Underförstått har tjejer och kvinnor det svårare på flera sätt. Jag tänker inte ge mig in i en lång debatt om detta, till exempel gällande lönefrågor (“wage gap”), men generellt håller jag med om att en stor andel killar/män i rikare länder utan tvekan har det väldigt bra. De har ofta möjligheter att förverkliga sig själva och sannolikheten är stor att de kommer att leva ett bra liv, materiellt och i andra avseenden. Dessutom slipper de många av de problem som tjejer och kvinnor ställs inför i livet (vissa typer av våldsbrott, graviditet och barnafödsel, grov sexism med mera).

I detta inlägg tänkte jag i alla fall upp några av de svårigheter som killar och män ställs inför i dagens samhälle och hur man kanske kan hantera dem. På så vis kan man få en mer nyanserad bild av frågan och inse att i ett mer jämlikt samhälle har båda könen ofta ungefär samma problem. Dessutom kan det kanske få en del att tänka till när det gäller saker som är lite jobbigare för män. För enkelhetens skull skriver jag män men man kan lika gärna tänka att det rör sig om både äldre killar och män (om än inte alltför gamla sådana). Jag utgår från egna erfarenheter och observationer, samt en del forskning.

1. Män bedöms också väldigt mycket utifrån sitt utseende
För 30 år sedan räckte det bara att vara “en bra man” för att gifta sig och skaffa barn. Självklart kunde ett stiligt yttre vara fördelaktigt även då, men detta var oftast sekundärt. Det viktiga var jobb och stabilitet. Så fungerar det dock inte riktigt längre, generellt. I ett mer jämlikt samhälle måste män vara mer metrosexuella och bry sig om sin hygien, sin kropp, sitt hår och sina kläder – så till den grad att väldigt mycket av tillvaron kretsar kring det.

Tjejer har pressen på sig att sminka sig, avlägsna hårutväxt på kroppen och ha fint hår, men behöver bara äta väldigt lite för att vara slanka medan killar förväntas vara mer muskulösa och måste således träna regelbundet och sköta kosten på ett ändamålsenligt sätt (bygga muskler och troligen deffa under vissa perioder). Det är självklart valfritt men eftersom män känner till fördelarna med att vara vältränade och jämför sig med dopade instagram-atleter är det en investering som många kastar sig in i.

tumblr_lz7m2xb7ea1rovj9ho2_1280

Att vara (väldigt) muskulös är förstås inte jätteviktigt utan många tittar på helheten, särskilt ansiktet, men har du någon gång sett en modell eller skådespelare som har 20% kroppsfett? Samtliga är åtminstone deffade. Män blir ständigt jämförda med snygga kändisar och modeller, och för vissa är det i princip omöjligt att ens vara i närheten av att leva upp till idealen. Kroppsform kan förändras i ganska stor utsträckning genom kost och träning och man kan investera i snyggare kläder, men om en person inte det minsta liknar en kändis eller modell och dessutom kanske är tunnhårig och extremt kort – då är det rejäl uppförsbacke.

Dessutom är det inte socialt acceptabelt att sminka sig, förutom lite grann, eftersom en heterosexuell man då kan uppfattas som alltför feminin (men det är kanske precis det som skulle göra dem snyggare).

Vidare har jag även noterat att alltfler tjejer numer talar om män på ett mer sexistiskt och objektifierande sätt. Troligen hänger detta samman med sociala medier och att många män väljer att objektifiera sig själva, men även hur män skildras i populärkultur.

2. Män tar fortfarande de mest riskabla jobben
I västerländska samhällen, där individens valfrihet är stor, väljer kvinnor ofta att göra allt annat än riskabla och fysiskt krävande jobb, förutom polis och vissa vårdyrken. Det är fritt fram för kvinnor att bli oljeplattformsdykare, byggarbetare, takläggare, svetsare, djuphavsfiskare och gruvarbetare men dessa yrken väljs sällan. Dessa yrken är också extremt viktiga för våra samhällen.

https://www.youtube.com/watch?v=NiSWqwWbFEg

3. Män är smartast och dummast
Forskning visar att män är smartast och dummast. Intelligenskurvan, även kallad bellkurvan, är annorlunda för könen. Hos män finns ytterligheterna: de med allra högst IQ och de med allra lägst IQ. Flest genier men också de lågintelligenta.

Som sagt, i dagens samhälle är utseende väldigt viktigt, men att vara väldigt ointelligent är inte bra på lång sikt. Det blir tufft på arbets- och bostadsmarknaden och kanske även socialt. Mer framgångsrika män brukar inte bry sig särskilt mycket om kritik mot män, och därför riktar många in sig på “white trash” – de som inte ens är tillräckligt smarta för att få ett butiksjobb. De är lätta måltavlor. I så fall vore det mer konstruktivt att rikta kritik mot riktigt framgångsrika män i maktposition (men de lyssnar ju ändå inte). Hur som helst är detta viktigt att känna till för att förstå mäns framgångar och misslyckanden, även om det givetvis finns flera faktorer som ligger bakom detta.

Förslag på lösningar
Som jag ser det är det i princip bara en väg som gäller för de flesta män i dagens samhälle. Var så bra du kan och spela med de kort som du har tilldelats. Det är verkligen surt för dem som är riktigt fula eller osmarta, men de allra flesta kan förbättra sig rejält och optimera sin potential när det gäller utseende, beteende och delvis även karriär. Man behöver inte sminka sig jättemycket och vara hypermetrosexuell, men utseendedimensionen kan ändå inte förbises.

I dagens samhälle kan man nästan aldrig vila längre stunder som man. Ibland tänker jag att det vore skönt att bara ta det lugnt och inte träna och utvecklas kognitivt, men redan efter några veckor inser jag att det var helt fel väg. Det är helt enkelt inget alternativ och leder bara till att man mår ännu sämre: det räcker med att jag går upp till 15-20% kroppsfett för att jag ska se ut som en kort random och inte ens tillhöra den snyggare andelen. Jag måste till och med ha concealer under ögonen och bronzing powder för att vara snäppet snyggare, har jag insett. Dessutom påverkar det yttre det inre och vice versa: självförtroendet hänger på detta samspel.

När det gäller riskfyllda och fysiskt krävande jobb är det förstås valfritt att välja eller inte välja sådana. För min del passar det inte riktigt, men jag är glad för att det finns andra som gör det. Det borde alla vara.

3 tips för att bli insatt i politik på riktigt

Många som uttalar sig om valet i USA vet inte särskilt mycket som är relevant för att förstå det, vare sig om valkampanjen som sådan och de båda kandidaternas respektive politiska linje, eller om de mer komplexa mönstren som hänger samman med geopolitik, globalism kontra protektionism, bilaterala relationer, och frihandelsavtal som NAFTA och Trans-Pacific Trade Partnership. Därför är det mest känslor som syns på Facebook. Trump är så dum och jag är så himla chockad och ledsen. Det finns emellertid konstruktiva förhållningssätt som man kan ta fasta på och sedan återkomma med en mer rationell analys.

giphy

1. Läs även alternativa medier och utländska medier
Allt som står i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen (och på deras hemsidor) och det som sägs i SVT och TV4 är förstås inte irrelevant. Senast i dag såg jag en utmärkt valrelaterad specialsändning via Svt Play. Dock ger det en ganska ensidig bild om man enbart utgår från dem när man vill skaffa väsentlig information och kunskap. Därför kan man med fördel komplettera med utländska medier som Economist, Washington Post, Breitbart, Asia Today och Russia Today. Ett extra plus är om man behärskar andra språk än engelska.

Man kan även titta på intressanta debattörer som Ben Shapiro och Milo Yiannopoulos på YouTube. Har man gjort det kanske man inser Barack Obamas och Hillary Clintons utrikespolitik är problematisk, att nutida feminism (Contemporary Third Wave Feminism) i flera avseenden är bristfällig, och att det finns väldigt intelligenta människor med annorlunda perspektiv än de vänsterliberala.

2. Läs akademiska böcker och artiklar
Hur många procent, som inte har någon form av renodlat akademiskt arbete, är det som faktiskt läser avancerade böcker i dag, ens en per år? Utan det får man dock endast en ytlig och synnerligen ofullständig kunskap, och man blir ännu mer beroende av att tyckare tycker åt en. Förmågan till en egen självständig analys minskar.

Den bildade – som har genomfört omfattande universitetsstudier och/eller bildat sig mycket på sin fritid – är dock beläst och har plöjt igenom åtskilliga artiklar och böcker inom flera områden. Hen förstår på djupet begrepp som exempelvis First and Second amendment, libertarianism, konservatism, Third way, globalism, populism och protektionism och hur de uttrycks i nutid, och kan följaktligen förklara den nuvarande politiken och sätta den i både ett lokalt och globalt historiskt sammanhang.

En rimlig läslista kan omfatta en populärvetenskaplig eller vetenskaplig bok per månad, samt en vetenskaplig artikel i veckan.

51h-h03-xzl

3. Skippa sociala medier som kunskapskälla
Jag förstår självklart att sådant som memes spelar stor roll, och därmed att Twitter och andra sociala medier påverkar hur människor tänker och agerar. Dock är dessa som sådana inga bra kunskapskällor. Bloggar, hemsidor och vloggar är givetvis en annan sak, men det kräver att man är väldigt selektiv och källkritisk.

En annan aspekt är att sociala medier ofta blockerar tiden som skulle kunna ha ägnats åt att tillägna sig kunskap. Man blir helt enkelt inte smart av Snapchat.

Är Donald Trump psykopat?

Inför presidentvalet är det ganska ointressant att följa debatter eftersom åsiktsklimatet är så polariserat. De som gillar Hillary Clinton försöker till varje pris lyfta fram hennes förtjänster, tona ner hennes brister, och nedvärdera Donald Trump, och vice versa. På grund av att USA i hög utsträckning är en oligarki – det är pengarna hos eliterna som styr – är det dessutom delvis rätt så ointressant vem som vinner. Trump kommer inte att få igenom alla sina förslag i senaten om han vinner, och Clinton är i princip helt i händerna på sin administration, lobbygrupper och finansbranschen. Troligen är hon en av modern tids mest köpta politiker. Om hon vinner hoppas jag att de som bestämmer inte får för sig att kriga mot Ryssland, för det vore onekligen katastrofalt för världen.

Med det sagt har det dock skrivits en del intressant om Trumps personlighet på sistone, särskilt författaren Aleksandar Hemons artikel i Dagens Nyheter. I denna diskuteras det återkommande ämnet, att Trump tycks ha klara psykopatiska drag. Ingen vet dock om Trump kan klassas som psykopat enligt Psychopathy Checklist – Revised (PCL-R), utan man kan endast ana att han är det. Det finns inga testresultat som bekräftar eller tillbakavisar det. Hemon kan ha träffat rätt i viss mån men det han skriver är ändå spekulationer.

donald-trump

Gällande testet som sådant har det kritiserats för att ge uttryck för Fundamental attribution error (att yttre faktorer gällande beteende förbises – en kriminell person kan vara kriminell på grund av omständigheter snarare än personlighet) och fokuserar för mycket på kriminalitet. Dessutom har utvärderarens (psykologen) personlighet betydelse för om den kategoriserar en kriminell som psykopat eller inte. Har utvärderaren låg grad av empati och spänningssökande (som stereotypt kan ses som konservativa kännetecken) är nämligen sannolikheten större att den kriminella som undersöks klassas som psykopat. Det är lite oroväckande, nästan, att sådant ska påverka så mycket inom ramarna för en så viktig profession. En fördel med att göra testen på egen hand och låta resultaten tala för sig själva är att man slipper yttre inblandning. Det finns dock kanske en risk för att psykopaten manipulerar sina resultat beroende på om hen vill uppfattas som psykopat eller inte.

En sak som också är en brist med testet, och särskilt den mer klassiska förståelsen av vad psykopati innebär, är att den förbiser det som kallas industrious psychopathy (alternativt corporate psychopathy). Industrious betyder flitig och arbetsam, och är förknippat med personlighetsdraget conscientiousness, som har setts som motsatsen till psykopati. En psykopat, enligt den klassiska uppfattningen, är nämligen lat och ansvarslös och drar sig inte för att ljuga för att slippa att ta ansvar. Massmördaren Ted Bundy var visserligen intelligent, men på grund av sin låga grad av conscientiousness slutförde han aldrig sina juridikstudier. Han är en alltså en typiskt “klassisk” psykopat enligt detta synsätt.

Hemon säger att Trump är en patologisk lögnare, och delvis kanske det stämmer, men han är också en oerhört framgångsrik affärsman och sådana måste arbeta hårt, ta ansvar, och hålla sitt ord många gånger. Det betyder inte att de inte samtidigt, i andra sammanhang, kan vara lögnare, skattesmitare, ha låg empati, vara grandiosa, och anser sig vara berättigade till en massa olika saker (till exempel att tafsa på kvinnor), men the industrious psychopath är en mycket mer komplext sammansatt personlighetsprofil (och Trump är långtifrån den enda utan mängder av människor i ledande positioner har liknande karaktär).

Trump är troligen snarare en machiavelliansk typ, och machiavellism är ganska likt psykopatism fast handlar mer om att vara slug. Han blandar mod och ärlighet med lögner och manipulation.

“The lion cannot protect himself from traps, and the fox cannot defend himself from wolves. One must therefore be a fox to recognize traps, and a lion to frighten wolves.”
― Niccolò Machiavelli, The Prince

Samtidigt verkar Trump ganska impulsiv och påminner då kanske mer om en åsna än en räv (eller lejon). Det kanske är en del av den populistiska retoriken för att få med sig så många väljare som möjligt men ofta ger han hur som helst inget vidare intelligent intryck.

Sammanfattningsvis går det inte att utröna om Trump är psykopat eller inte, men utifrån sin karriär och det han har visat under presidentsvalskampanjen har han slående likheter med the industrious psychopath och machiavellism. Han växlar också mellan att säga intelligenta saker och att framstå som ganska osmart.