Efter många korta och flera längre vistelser runtom i världen, samt mängder av samlad information och kunskap, har jag kunnat bilda mig en ganska bra uppfattning om resandets för- och nackdelar och hur man kan ha ett realistiskt och balanserat förhållningssätt till det. Här är några saker jag har insett. Många med ungefär lika stor erfarenhet kan nog instämma i detta.
1. Det finns inget paradis
Sett till isolerade platser finns det förstås paradisaktiga miljöer. Jag har själv varit på helt fantastiska platser i bland annat Karibien, Grekland, Indonesien, Taiwan och Sri Lanka; sådana man tappar hakan av att beskåda och vistas i. Men sett till hela länder eller till och med städer finns inget paradis.
Inte heller när det gäller till exempel tjejer och kvinnor. Visst kan exempelvis filippinskor, brasilianskor och japanskor anses vara i genomsnitt snyggare än amerikanskor och brittiskor, men även i det avseendet finns enorma variationer.
Så när en kille säger “Dude, Colombian girls are so hot, you must go there” betyder det snarare att en signifikant andel är mer eller mindre attraktiva men i själva verket att en stor andel samtidigt nog inte är det. Jag skriver inte om detta för att vara “sexistisk” utan det handlar om att vara medveten om hur stereotyper bildas och sprids och inte förföras av rykten och Google-bilder.
Poängen är att om det verkligen skulle finnas ett paradis på jorden skulle alla åka dit och stanna där. Men det gör det ingalunda. Ta alltid därför stora ord om det ena eller andra stället och upplevelsen med en rejäl nypa salt, vare sig det gäller vackra platser, uteliv eller något annat. Enskilda företeelser i länder är fantastiska, och självklart är vissa bättre val än andra utifrån ändamål, men överdrifter leder endast till ett slags samtida mytbildning som inte gagnar resenärer. Dessutom är det ytterst sällan som man har möjlighet att stanna i paradismiljöerna en längre tid, ofta på grund av ekonomiska och tidsmässiga skäl.
2. Det finns alltid en upp- och nedsida
Detta hänger samman med det närmast föregående. Hur klichéartat det än låter har allting en baksida eller nedsida, hur mycket solen än må skina. Japan är fantastiskt på många sätt men samtidigt svindyrt (generellt) och de flesta städer ser ungefär likadana ut. Sydamerika är till stora delar vackert och underhållande men bitvis fult och farligt, och inte ens särskilt billigt. Syd- och Centraleuropa är pampigt och fint men omväxlande grått och närmast vedervärdigt. Sydostasien är till stora delar vackert och avslappnat men har ofta bedrövlig infrastruktur och en tung och tät luft som skaver i ens kropp och själ. Australien är både exotiskt och spännande och har en gedigen infrastruktur och bekväm västerländsk kultur, men kryllar samtidigt av turister och är minst lika dyrt som Sverige. Afrikas vilda natur och djurliv lockar, men kostnaderna avskräcker. Det finns inget land eller region som inte har en baksida.
3. De bästa aktiviteterna är nästan alltid överskattade
Typiska turistaktiviteter – i alla fall en hel del av dem – utlovar minnen för livet och de mest storslagna vyerna. Det finns förstås också en anledning till att många besöker Kinesiska muren och andra kulturmonument, testar på fallskärmshoppning, snorkling och besöker de finaste stränderna som området har att erbjuda.
Men hypen är en direkt följd av massturismens ekonomiska strukturer: genom reklam och statliga initiativ lockas människor dit och underhållningsvärdet överdrivs ofta.
Även platser som är mindre tyngda av turister, de mer gömda juvelerna, är sällan så uppseendeväckande som hörsägen lovar. Det finns förstås en oerhörd mängd ställen som man måste uppleva för att kunna ha en uppfattning om, men en sund skepsis är alltid bra om man har fått för sig att man vill ägna tre dagar eller mer åt att uppleva avskilda platser.
Hur kan man välja och förhålla sig?
Aristoteles begrepp telos kan appliceras på resor. Resande handlar nämligen inte minst om smak och ändamålsenlighet. Är en plats eller aktivitet ändamålsenlig, då har man gjort rätt val; då har resandet fyllt en väsentlig funktion för just den individen. Nöjer man sig med att ligga på en sandstrand kan Mallorca, Phuket eller Bahamas vara utmärkta. Gillar man å andra sidan äventyrsliv och inte räds sämre standard på mat, logi och infrastruktur – då är Nepal att föredra. Är man intresserad av en specifik kultur, till exempel kinesisk, är så klart Kina eller Taiwan rätt. Vill man ha dekadent fest är Ibiza och Las Vegas bra alternativ, och så vidare.
Kontentan är att resande visserligen är fantastiskt och ofta värt det, men man bör ha realistiska förväntningar på vad det kan leda till och inte idealisera vare sig enskilda platser eller livsstilen som globala resenärer har. Människor älskar att överdriva och minnas saker i ett nostalgiskt skimmer, parallellt med att de bortser från allt det negativa. Enskilda sekvenser är kanske precis så fantastiska som man vill minnas dem, men längre vistelser innebär nästan alltid toppar och dalar och mycket mediokert däremellan.
