5 tips för hur man kan optimera sin alkoholkonsumtion

Balans är en klyscha men också en bra riktlinje i många sammanhang av livet. Det kan gälla till exempel klädkonsumtion, alkoholkonsumtion, mat, träning, sömn, resor, sociala möten, tv-spel och mycket annat.

Mycket handlar om sunt förnuft: de allra flesta förstår, för att ta ett exempel, att det är skillnad på att äta 50 gram kohydrater per dag och 500 gram och att ingen av ytterligheterna är eftersträvansvärda. Ofta är det rimligt att hamna någonstans däremellan, fast det beror på målsättning, livsstil och kroppskonstitution (längd, vikt, ålder, muskelmassa etcetera). Man kan därför tala om att optimera sitt kolhydratsintag.

Optimering och balans kan även gälla alkoholförtäring. Utifrån en del relevant forskning kan vi sluta oss till att hög alkoholkonsumtion kan kopplas till såväl missbruk som följdsjukdomar som tjocktarms-, mag-, och struphuvudcancer, medan en låg konsumtion tycks kunna skydda mot stroke och hjärt- och kärlsjukdomar (samtidigt är det svårt att urskilja om det är alkohol som är huvudorsaken, eller endast en indirekt effekt av andra livsstilsfaktorer som påverkas av just låg alkoholkonsumtion, till exempel att de som dricker lite tenderar att ha bra jobb och utbildning).

Studier som gjordes på Brittiska öarna under 1990-talet, och som hänvisas till och diskuteras i min e-bok, visar att människor har större sociala nätverk om de är drickare än dem som avstår helt från alkohol.

Även detta är sunt förnuft: alkohol är i den västerländska kulturen ett sätt att koppla av och umgås med människor, vilket kan gälla såväl barhäng och middagar som fester och nattklubbsvisiter. På grund av wellness och fitness, och tv- och datorspelande dricker dock unga allt mindre i genomsnitt. Troligtvis kan en allt större andel unga människor med muslimsk bakgrund utgöra ytterligare en delförklaring (även om det så klart varierar mycket inom denna mycket heterogena grupp).

Hur mycket ska man dricka för att det ska vara optimalt?
Detta är en svår fråga och det finns inget enkelt svar. Dessutom varierar det beroende på vad ens specifika livssituation är, men jag tänker mig att det optimala är att antingen dricker man inte alls eller så gör man det selektivt (vid särskilda tillfällen). Ingen ska behöva känna en press för att inte dricka, oavsett skäl. Man behöver inte ens ange varför eftersom det finns massor av orsaker till att inte göra det och inget man nödvändigtvis behöver dela med sig av.

För egen del dricker jag selektivt. Exempelvis dricker jag några glas till maten eller en eller ett par drinkar då och då, oftast med närstående. I tidigare skeden har jag druckit mycket i samband med resor, men oftast begränsat det en del av olika skäl. Sammanlagt kan det röra sig om ungefär 15-20 tillfällen per år.

Det dionysiska ruset är något som är en del av livet och kompletterar de mer ordnade apolliniska dimensionerna. Enligt mig är det just på nattklubbar, barer, hemmafester och till viss del även utomhus som den mest underhållande alkoholkonsumtionen sker. Några roliga ställen är exempelvis Las Vegas, Paris, Tokyo, Seoul, Hong Kong, Budapest, Kuala Lumpur, Bali, Miami, Cairns, Portoroz, Stockholm och Cebu.

För att konkretisera har jag listat 5 tips på användbara förhållningssätt, som även tar hänsyn till privatekonomiska faktorer. På vis blir det inte bara en fråga om det är hälsosamt eller inte utan vad det ger i förhållande till vad det kostar.

1. Bli aldrig extremt onykter
Det är ganska självklart att blir man för full kan man inte kontrollera sig själv och inte uppleva saker fullt ut; alkoholen blir ett hinder snarare ett medel för att nå ett visst mål. I ställen som Mexiko kan det rentav vara farligt och skillnaden mellan liv och död (eller åtminstone att bli rånad). Det är oftast inte lika riskfyllt i till exempel Sverige men även där är det ändå ett dumt beslut.

2. Drick enbart relativt mycket vid speciella tillfällen
Att bli salongsberusad eller snäppet mer onykter är endast relevant i samband med särskilda fester och nattklubbsvisiter, främst utomlands (se ovan). Att dricka mycket kan därmed ha hög ROI (Return on investment) eftersom man känner för att gå all in när man väl är i exempelvis Miami. Det kan skapa minnen för livet.

I andra sammanhang är det dock ogynnsamt, såväl ekonomiskt som hälsosmässigt. Det har låg ROI och kan till och med vara kontraproduktivt (till exempel på en personalfest eller slentrianmässig barrunda).

3. Drick lite när det passar
Passande tillfällen att dricka lite eller måttligt är diverse middagar, personalfester och dejter. Man är då mindre än salongsberusad. Det är ändamålsenligt. 1-2 glas rött vin eller en välkomstdrink brukar räcka alldeles utmärkt.

4. Köp 80-100% av alkoholen innan du går ut
När det gäller alkoholkonsumtion på barer och klubbar vet de flesta att det tenderar att vara väldigt dyrt, till och med i utvecklingsländer (emerging markets) om man av någon anledning skulle hamna där (Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och så vidare).

Därför är det optimalt att köpa och förtära merparten av alkoholen innan man går ut. Även i riktigt dyra städer som Tokyo finns det billiga spritsorter som man kan blanda med cider. I andra asiatiska länder kan man köpa cider (Hong Kong, Filippinerna), smaksatt soju (Sydkorea) och annat på SevenEleven och dricka utanför ställena innan man går in (igen). I Sverige kan det vara relevant att göra en visit på till exempel Lion Bar – som har ungefär halva priserna av de bättre barerna och nattklubbarna – innan man går vidare.

Som tidigare konstaterats innebär det generellt låg ROI att köpa drinkbord, försöka imponera med att kasta pengar omkring sig och så vidare. Försök minimera sådant. Var i stället egoistisk fast på ett bra sätt. Dela med dig av positiv energi snarare än alkohol. (Men undantag finns alltid, beroende på situation. Att vara snål är inte heller bra.)

5. Drick sprit snarare än öl
Öl ger mindre välmående och desto mer baksmälla, och fler tomma kalorier om man dricker väldigt många under en kväll. Dessutom känns det lite B med bärs. Hellre då att dricka sprit, inklusive drinkar. Växelvis brukar jag dricka dyrare drinkar (= reguljärt pris på de flesta nattklubbar) och billigare förfestdrycker.

Finns det en “pedofilkultur”?

Nyligen blev jag varse om en rätt intressant artikel från hemsidan Feminist Current, betitlad “You’ve heard of rape culture, but have you heard of pedophile culture?”. I denna vill skribenten belysa de närmast pedofilliknande tendenser som finns inom nutida västerländsk kultur.

I likhet med mycket annan samtida feministisk analys finns några poänger, men samtidigt väldigt missvisande och onyanserade framställningar som bortser från flera centrala aspekter av den mer kompletta bilden som krävs för att göra seriös kultur- och samhällsanalys. Jag ska förklara några av dessa problem.

Som många känner till kommer Lolita-idealet från västvärlden, historiskt genom Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 och Stanley Kubricks filmadaption med samma namn (1962), och har sedan spridits till framför allt Japan och blivit ett slags subkultur. I min artikel om koreanska skönhetsideal, som har uppmärksammats i Sydsvenskan, nämner jag bland annat det i Japan förekommande idealet girlishness, ett flickaktigt utseende. Detta kan man i sin tur skönja i en hel del k-pop (som ofta framförs på japanska för att tilltala fans i Japan).

Girls’ Generation, en av världens mest framgångsrika tjejgrupper, utgör ett bra exempel i sammanhanget eftersom bland annat är det helt valfritt för tjejer att klä sig på det här sättet (både artisterna och deras fans som vill se ut som sina idoler). Det är också helt valfritt för konsumenterna – i detta fall främst japanska tjejer mellan 16-23 – att stödja detta ekonomiskt.

Man kan också notera att många grupper, inklusive Girls’ Generation, ofta blandar olika stilar och ideal och ju äldre de blir desto kvinnligare och mindre gulliga framstår de som. Hela idén om ett patriarkat är till stor del missvisande i länder och områden som i hög grad inte längre är patriarkala utan liberala och jämställda (västerlandet och Östasien). Tjejer och kvinnor väljer själva hur de vill agera och vad de gillar, oavsett vilka det är som huvudsakligen ligger bakom skönhetsidealen.

En annan central aspekt som artikeln, och samtida feminister överlag missar, är att de flesta är – oavsett kön – medvetna om biologiska realiteter. Det handlar inte bara, eller ens i huvudsak, om att det metafysiska patriarkatet har programmerat människor till att dyrka skönhet och ungdom genom porr och populärkultur. Att kvinnor vill hålla sig fräscha beror på att skönhet, som signalerar god fertilitet, är deras ofta starkaste kort i leken och livet. Män i sin tur är genetiskt programmerade att gilla fertila kvinnor mellan främst 18-25. Lolitaidealet är med det i åtanke inte så extremt långt från verkligheten.

För att förhindra pedofili har man dock infört rimliga lagar gällande generell myndighet (18 år) och sexuell myndighetsålder (15 år). Personligen skulle jag inte se något problem med att även sexuell myndighetsålder höjdes till 18 år eftersom många inte är tillräckligt mogna tidigare, såväl fysiskt som mentalt. Det finns en del europeiska länder som har ganska låg sexuell myndighetsålder (13 i Tyskland och Italien), men det är främst i andra regioner och kultursfärer som detta är ett verkligt stort problem, till exempel Mellanöstern och Sydasien. Men eftersom det är mycket mer bekvämt att klaga på västerländsk kultur – för ironiskt nog kan man inte tillrättavisas av “patriarkatet” i länder som USA, Sverige och Tyskland när man uttrycker feministiska åsikter – fokuserar många på det i stället för till exempel muslimska länder inom vilka pubertet snarare än ålder avgör när någon får gifta sig och därmed (tvingas) ha sex inom äktenskapet.

Gällande porr nämns begrepp som “Barely legal” och kategorier som “Teens” och rakade vaginor som indikationer på mäns generella fäbless för unga tjejer. Återigen är 18-25 den typiska eller biologiskt optimala fertilitetsåldern, men jag kan hålla med att om det vore lagligt med 16-åriga porraktriser skulle säkert många gilla det också. Människans natur är komplex och porr är en av de företeelser där en hel del obehagliga sidor kan titta fram. Det är beroendeframkallande och lätt att vänja sig, och enligt studier finns en tendens att konsumenter snabbt anpassar sig efter mer konventionellt innehåll och går över till mer extrem gruppsex och liknande. Det finns en könsaspekt i det avseendet och ofta en maktordningsdimension: män ligger bakom de flesta porrföretagen och är oftast de som penetrerar, vilket enligt Michel Foucault (som själv var en promiskuös homofil) indikerar denna maktordning. Därför är det viktigt med tydliga gränser och lagar, samt att man blir medveten om sådana här saker.

En dimension som dock helt missas i artikeln är att även killar och män, självmant, väljer att anpassa sig efter trender inom porr och populärkultur. Hur mycket man än kan vara kritisk mot dessa så är det likaledes en biologisk realitet att killar/män med atletiska kroppar är mer uthålliga och attraktiva, sexuellt och biologiskt. Troligen använder en stor andel manliga porrstjärnor anabola steroider för att vara extra virila, och numer avlägsnar även killar/män könshår. Betyder det att tjejer/kvinnor är pedofiler som vill ha sex med småpojkar?

Faktum är att för vanliga människor är hela grejen med att raka och tvätta sig – vilket gäller båda könen, även om män oftast behåller hår på ben och andra ställen – en hygienisk aspekt. Det är bekvämare att utföra fellatio eller cunnilingus om så har gjorts. Snarare är det ett tecken på jämlika relationer när killar/män och tjejer/kvinnor gör sig fräscha och vackra för varandra så länge de kan och efter bästa förmåga. De killar/män i dag som inte gör det får svårare att hävda sig på den sexuella marknaden. Det gäller även “anti-aging creams” och liknande, som ingalunda är exklusivt för tjejer/kvinnor.

Ytterligare en aspekt som tas upp är den språkliga och hur tjejer/kvinnor benämns:

In pedophile culture, we casually refer to grown women as “girls.” We have a word specifically for attractive female teenagers: jailbait. Women are sexualized as chicks, kittens, and babes.

Precis – “vi” gör det, inte bara killar och män. Tjejer älskar att bli kallade tjejer, även när de är 25. Även äldre kvinnor brukar säga tjejer, ofta lite skämtsamt, eftersom de vill framstå som yngre än de är. Dessutom brukar, i mer jämlika relationer som de i västerlandet och Östasien, även killar kallas “babe”. Min flickvän brukar kalla mig Teddy eftersom det låter gulligt. Teddybjörnar är barnleksaker. Betyder det att hon har pedofila böjelser?

Fast det är klart, enligt feministisk logik kan myndiga tjejer/kvinnor aldrig göra något fel och har aldrig ansvar för något. Det är bara “patriarkatets” fel alltihop.