Det optimala träningsupplägget för styrka, kondition och spontanitet

Det finns många olika träningsformer och upplägg, och vilket man väljer att fokusera på handlar bland annat om faktorer som personlig smak, tid för träning och målbild. Personligen gillar jag att optimera saker, såväl tid- som pengamässigt och i andra avseenden, samtidigt som jag gör det hela ändamålsenligt.

Mitt mål är att ha en stark atletisk fysik, men inte väga för mycket (eller för lite, förutom om det är extremdeff på gång i samband med tävling i Men’s Physique), ha en bra kondition, och samtidigt utrymme för viss spontanitet. Med det menas bland annat att testa på nya träningsformer och anpassa efter väderleken, i Sverige och utomlands. Jag gillar också att hålla nere utgifter och självklart även bibehålla ett välbefinnande, samtidigt som det också är viktigt att testa nya saker och stiga utanför sin comfort zone med jämna mellanrum.

Med det i åtanke har jag skapat ett slags årstidsbaserat – och även anpassat efter resor i den mån sådana görs – träningsupplägg som jag tänkte dela med mig av.

Höst och vinter: enbart styrketräning 5-6 dagar i veckan
Dessa två årstider (oktober-februari) är det i princip enbart styrketräning 5-6 gånger i veckan som gäller, med undantag för kanske enstaka crossfitpass om tillfälle uppstår. För ett mer fullständigt program hänvisar jag till min e-bok som finns tillgänglig att läsa som PDF-fil här på bloggen (se fliken ovan).

Jag tränar rygg/biceps, bröst/triceps, lår/vader, och axlar/mage utifrån ett rullande schema som är i stort detsamma året runt. 1-2 dagar i veckan vilar jag, oftast under helger, samt om jag skulle råka vara sjuk under några dagar eller i värsta fall en dryg vecka då och då.

Träningen sker som sagt åter om, men särskilt skönt är det att hålla sig inomhus oktober-februari. Då är det gymmet som gäller, såvida jag inte av någon anledning har lyckats åka iväg till något varmt land som Indonesien eller Sri Lanka några veckor och kan hålla på med annan form av motion.

2. Vår: fortsatt styrketräning, långpromenader och diet
Under våren brukar jag oftast satsa på att gå ner en hel del i vikt. Dessförinnan har jag lagt på mig lite mer muskler, styrka, fett och kroppsvikt och satsar därför på att gå ner en del. Om jag känner för att vara med i en tävling i Men’s Physique är det en striktare diet och mer viktminskning som gäller.

Ett sätt att göra detta på ett sätt som passar årstiden är att lägga till kvällspromenader i mars och framåt. Våren nalkas och då passar det bra med den typen av aktiviteter som komplement till styrketräningen. Jag är särskilt förtjust i att gå mycket när jag reser till andra länder, men även Sverige är som bekant väldigt vackert när ljus och grönska på nytt börjar titta fram.

3. Sommar: fortsatt styrketräning, löpning och andra aktiviteter
Under sommaren försöker jag träna så mycket som möjligt, samtidigt som det eventuellt blir en hel del fest och god mat. Även denna årstid är det styrketräning i gymmet 5-6 gånger i veckan som gäller, men det blir även förmiddagspromenader och löpning på kvällarna, om än inte varje dag.

Det kan variera när under året som man reser men generellt gör jag det mer under sommaren än andra årstider och då försöker jag att testa på de tränings- eller motionsformer som kan dyka upp på respektive plats. Snorkling, mountain biking, och vandring/klättring är några av mina favoritaktiviteter och går ofta hand i hand med att besöka intressanta platser.

Två år i rad har jag även tävlat i löp-/hinderbanstävlingen Tough Viking i Stockholm och gjort helt okej ifrån mig. Målet är att förbättra sig med minst 10 minuter per år och lopp. Löpningen blir då ett sätt att förbereda sig inför det. För att inte tappa muskelmassa ser jag till att få i mig tillräckligt med zink, magnesium och aminosyror innan eller efter passen och inte springa längre än 5-6 kilometer åt gången (med undantag för själva tävlingen som är 15 kilometer).

Fördelar
Fördelarna med detta träningsupplägg är att du anpassar träning efter årstid och väderlek och får en naturlig, spontan variation i träningen, och inkluderar långpromenader, löpning och diverse andra aktiviteter som crossfit, snorkling, mountain biking, och vandring/bergsklättring när du får chansen och när det känns naturligt. Glöm att plaska runt ute i snön.

Iron Man, Vätternrundan, Marathon och Lidingöloppet i all ära, men detta är betydligt mer hälsosamt, mångsidigt och dessutom billigare. Och du får en snygg kropp på köpet som du aldrig kan få om du förtvinar dina muskler med långdistansträning, eller för all del stillasittande och lathet.

bild-12

När politisk korrekthet faktiskt är bra

Min gode vän Leif Öjesjö gav mig för en tid sedan ett gäng böcker, bland andra den italienske semiologen Umberto Ecos (1932-2016) antologi Kräftgång, som samlar en mängd olika texter, främst essäer, om politik och kultur. Jag har tidigare läst mycket av Eco men inte just detta verk, och det var därför en ynnest att få ta del av ett flertal relevanta texter av den synnerligen bildade italienaren.

En av texterna handlar om politisk korrekthet, som många är väl bekanta med vid det här laget, och tar upp flera exempel på språkpolitikens möjligheter och begränsningar. Han föreslår också rimliga synsätt gällande vad man kan eller bör kalla en individ från en viss grupp.

I detta instämmer jag i mycket. Som ett led i en civiliserad och mer mångkulturell, globaliserad och internationell värld – med betydande minoriteter i de flesta västländer – är det fullt rimligt att anpassa språket på ett sådant sätt att det inte kränker människor i onödan, samt att den mer lågintellektuella pöbelhumorn motarbetas (eller i alla fall inte uppmuntras). Själv säger eller skriver jag inte n*g*r om människor med ursprung i sub-sahariska Afrika (eller någon annanstans heller för den delen). Inte heller skojar jag om asiaters utseende, för att ta ännu ett av många tänkbara exempel.

Det sistnämnda fick mig att tänka på att en av mina favoritgrupper från Sydkorea, K.A.R.D., ganska nyligen blev hånade för sitt ursprung när de turnerade i Brasilien och gjorde ett gästframträdande i en tv-show. En programledare gjorde flera ögonskämt på deras bekostnad och fick sedan häftig kritik av fans. Inte ett dugg roligt, och inte ett särskilt trevligt sätt att bemöta en talangfull grupp som besöker landet.

Det är exakt den här typen av lågintellektuell humor som visar varför ett rimligt mått av politisk korrekthet faktiskt är bra, till skillnad från när politisk korrekthet blir ett hinder i åsikts- och yttrandefriheten gällande viktiga ämnen.

Sedan är det förstås en balansgång, som när svenska längdhopparlegendaren Kajsa Bergqvist nödgades be om ursäkt efter att ha sagt finnar om finnländare. Politiskt korrekta språkpoliser blir lätt löjliga och överdrivna, särskilt när de anmärker på ord som är neutrala och beskrivande, och dessutom smidiga att säga. Ska man inte få säga kineser av samma anledning, eftersom inte alla kineser talar standardkinesiska utan något av de andra knappt 300 språken i landet eller ens tillhör den största etniska huvudgruppen hankineser?

Glöm för övrigt inte att kolla in K.A.R.D.