Min gode vän Leif Öjesjö gav mig för en tid sedan ett gäng böcker, bland andra den italienske semiologen Umberto Ecos (1932-2016) antologi Kräftgång, som samlar en mängd olika texter, främst essäer, om politik och kultur. Jag har tidigare läst mycket av Eco men inte just detta verk, och det var därför en ynnest att få ta del av ett flertal relevanta texter av den synnerligen bildade italienaren.

En av texterna handlar om politisk korrekthet, som många är väl bekanta med vid det här laget, och tar upp flera exempel på språkpolitikens möjligheter och begränsningar. Han föreslår också rimliga synsätt gällande vad man kan eller bör kalla en individ från en viss grupp.

I detta instämmer jag i mycket. Som ett led i en civiliserad och mer mångkulturell, globaliserad och internationell värld – med betydande minoriteter i de flesta västländer – är det fullt rimligt att anpassa språket på ett sådant sätt att det inte kränker människor i onödan, samt att den mer lågintellektuella pöbelhumorn motarbetas (eller i alla fall inte uppmuntras). Själv säger eller skriver jag inte n*g*r om människor med ursprung i sub-sahariska Afrika (eller någon annanstans heller för den delen). Inte heller skojar jag om asiaters utseende, för att ta ännu ett av många tänkbara exempel.

Det sistnämnda fick mig att tänka på att en av mina favoritgrupper från Sydkorea, K.A.R.D., ganska nyligen blev hånade för sitt ursprung när de turnerade i Brasilien och gjorde ett gästframträdande i en tv-show. En programledare gjorde flera ögonskämt på deras bekostnad och fick sedan häftig kritik av fans. Inte ett dugg roligt, och inte ett särskilt trevligt sätt att bemöta en talangfull grupp som besöker landet.

Det är exakt den här typen av lågintellektuell humor som visar varför ett rimligt mått av politisk korrekthet faktiskt är bra, till skillnad från när politisk korrekthet blir ett hinder i åsikts- och yttrandefriheten gällande viktiga ämnen.

Sedan är det förstås en balansgång, som när svenska längdhopparlegendaren Kajsa Bergqvist nödgades be om ursäkt efter att ha sagt finnar om finnländare. Politiskt korrekta språkpoliser blir lätt löjliga och överdrivna, särskilt när de anmärker på ord som är neutrala och beskrivande, och dessutom smidiga att säga. Ska man inte få säga kineser av samma anledning, eftersom inte alla kineser talar standardkinesiska utan något av de andra knappt 300 språken i landet eller ens tillhör den största etniska huvudgruppen hankineser?

Glöm för övrigt inte att kolla in K.A.R.D.