2009 kom jag i kontakt med k-pop i samband med mitt första besök i Sydkorea, och jag lyssnade på en del grupper parallellt med j-rock och j-pop. Sedan fick jag upp intresset på nytt när jag var i Taiwan och hörde f(x) med flera grupper på radio.

Jag har alltid haft ett nyanserat och distanserat förhållande till k-pop och är enligt mina egna principer inget fan. Max 5-10% inom genren är ens lyssningsbart och även de bästa grupperna och låtarna utgör sällan musik som riktigt engagerar på samma djupare sätt som rock eller metal, utan det handlar mer om snyggt producerade låtar och videor som gör en på bra humör.

Vi som inte är överdrivet känslostyrda har inte heller blivit alltför förskräckta av de rykten som har florerat om hur hemsk denna industri är. Nyligen släpptes ännu en video som poängterar de “slavkontrakt”, prostitution, bantningshysteri, plastikkirurgi, galna fans, och brist på kreativitet som karakteriserar branschen. Mycket av detta har dock redan diskuterats ingående i kulturstudier som rör k-pop, och överlag rör det sig om halvsanningar och överdrifter.

Ja, det finns managers som utnyttjar sina maktpositioner för att få sex men det gör det även i Hollywood och överallt i nöjesbranscher. Dessutom har kontrakten på senare år blivit utformade så att artisterna får det bättre, och flera bolag som Pledis och Cube ger sina artister betydligt mer frihet. Ja, de får jobba hårt men det får även vanliga studenter i Östasien göra för att få höga betyg. Dessutom är allt i grunden frivilligt eftersom man skriver på ett kontrakt, ofta i nära samråd med föräldrar eller förmyndare. Den östasiatiska kulturen är delvis väldigt meritokratisk och auktoritär så de är mer vana vid detta än västerländska snowflakes. Över huvud taget är perspektivet alldeles för förenklat, som att det enbart vore västerlänningar som skriver k-pophits, men väldigt många låtskrivare är dock från Sydkorea, till exempel Kenzie.

Beträffande bantningen så tycker jag att den blir lite överdriven, men det är ändå ett ganska litet pris att betala för att vara kändis i 10 år. Det finns massor av människor med låg vikt eller kroppsfett som inte tjänar en enda krona på det. Plastikkirurgin är kanske det som det finns anledning att vara mest kritisk mot, men några mindre ingrepp tycker jag inte är så mycket att uppröras över. Många blir faktiskt nöjda efteråt eftersom de uppfattas som snyggare så det är svårt att se att det skulle vara negativt på individnivå. De k-popstjärnor jag har träffat har gett ett trevligt och sunt intryck.

Sammantaget ger denna video en del insikt i k-popbranschens baksidor, men är en aning missvisande, överdriven, och delvis felaktig.