När man är drygt 30 och har varit i 50 länder har man hunnit med en del. Hur har det möjliggjorts? Har jag föräldrar eller släktingar som ger mig pengar eller har rest med mig? Tjänar jag massor? Får jag resa massor i jobbet? Är det en fråga om prioriteringar? Handlar det om smarta “hacks”? Eller kanske en kombination av samtliga? Här förklarar jag hur man kan bli en global resenär utan särskilt stora resurser till förfogande, samtidigt som jag även ger en mer realistisk och nyanserad bild utifrån egna erfarenheter och förutsättningar.
Familj och släktingar
Som liten reste jag lite grann inom Europa. Vi hade periodvis en rätt bra ekonomi, men periodvis också det mer knapert med svenska mått. Det blev en del korta resor under 90-talet, men de flesta av dessa länder och städer har jag varit i på egen hand när jag blivit student eller börjat arbeta. Till exempel England, Frankrike, Tyskland och Spanien.
På senare år har mina föräldrar varit ganska generösa, och betalat ett fåtal resor till viss del, men troligtvis hade jag åkt till dessa länder och städer ändå. Exempelvis åkte vi till New York 2008 men där hade jag redan varit en gång.
Jag fick även en mindre summa pengar av min farmor, ett arv, och det använde jag till en resa till Australien som annars inte hade varit möjlig i det skedet, men i det stora hela har familj och släktingar endast bidragit till ungefär 5% av de besökta länderna.
Dock har mina snälla föräldrar bidragit en hel del indirekt genom att ha låtit mig bo hos dem i stort sett helt gratis under framför allt några somrar, vilket har möjliggjort sparande och därmed resande även under perioder då jag har haft mindre pengar att röra mig med.
Faktum är att jag inte har rest i jobbet än så länge, delvis för att det endast har funnits möjligheter till korta vistelser inom Europa som inte har framstått som särskilt lockande.
Sparande och prioriteringar
Desto större inverkan har sparande och prioriteringar haft. Jag har prioriterat bort bilar, båtar, motorcyklar, och dyrare teknikprylar, och även varit mer selektiv och mindre slösaktig när det gäller festande och kläder.
Exempelvis använde jag 30 000 SEK som jag tjänade sommaren 2008 till en Japanresa i maj/juni 2009. 95% hade bränt de pengarna på annat. Sedan jag börjat arbeta heltid har jag fortsatt att prioritera resor till ganska stor del. Jag lägger undan 5-10 000 varje månad, och en betydande andel av det utgör en resebudget.
Långsiktighet och selektivitet
Med långsiktighet och selektivitet syftar jag på att jag ofta är ute i god tid och kollar flygresor och boende på nätet, och väljer både utifrån vad jag känner för och vad det kostar. Bokar man många månader i förväg kan man få ner priserna rejält. Dessutom väljer jag generellt bort dyra resor som till exempel safari i Afrika och lyxplatser som Mauritius, Maldiverna och Seychellerna. En del av det kanske görs i framtiden, framför allt Sydamerika som ännu inte har blivit av, men jag gillar inte att slösa pengar i onödan.
Dessutom har jag besökt många ställen under några få dagar, som exempelvis Paris, Dubai, London, New York, Reykjavik och Zürich, och rest budget-style i många länder (lågprisflyg och hostel). Ofta brukar jag växla mellan korta och lite längre resor, och bo på finare ställen endast när det rör sig om billiga länder och/eller kraftigt rabatterade hotellpriser. Tips på billiga femstjärniga hotell finns i till exempel Marocko, Indonesien, Malaysia och Vietnam. Även Las Vegas och Dubai är relativt billiga i det avseendet.
Vidare har jag anpassat mig de år då jag har haft lite pengar. Exempelvis studerade jag språk mellan hösten 2014 och sommaren 2015 och gick back ekonomiskt varje månad under 10-12 månaders tid, trots att jag arbetade som lärarvikarie, tog emot en del PT-kunder, och även hade ett kroppsarbete på sommaren. Den perioden blev det endast en kort resa, till Warszawa.
Tjäna mer pengar på sikt
För att resande ska bli möjligt krävs alltid en betydande mängd egna pengar, oavsett om det rör sig om sådana som tjänats genom sommarjobb under studenttiden eller den vanliga heltidslönen som har legat någonstans mellan 27-33 000 kr brutto inom mitt yrke.
På sikt handlar det förstås om att öka sina inkomster i relation till utgifter, så att man har råd att fortsätta med det. En del pengar kommer troligtvis att gå till andra ändamål än egna nöjesresor så man får kanske vara mer försiktig, åtminstone under vissa perioder. Samtidigt är selektivitet och prioriteringar fortsatt viktiga, och att hitta sätt att åka iväg och ha kul utan att slösa mer än nödvändigt.
Sammanfattningsvis rör det sig om en kombination av att tjäna tillräckligt med pengar (vara medelklass), prioritera, vara selektiv med resor och boende, fatta bra beslut, och vara ute i god tid. Resornas omfattning och hur mycket man konsumerar spelar förstås också roll.