Hur jag har kunnat resa till 50 länder

När man är drygt 30 och har varit i 50 länder har man hunnit med en del. Hur har det möjliggjorts? Har jag föräldrar eller släktingar som ger mig pengar eller har rest med mig? Tjänar jag massor? Får jag resa massor i jobbet? Är det en fråga om prioriteringar? Handlar det om smarta “hacks”? Eller kanske en kombination av samtliga? Här förklarar jag hur man kan bli en global resenär utan särskilt stora resurser till förfogande, samtidigt som jag även ger en mer realistisk och nyanserad bild utifrån egna erfarenheter och förutsättningar.

Familj och släktingar
Som liten reste jag lite grann inom Europa. Vi hade periodvis en rätt bra ekonomi, men periodvis också det mer knapert med svenska mått. Det blev en del korta resor under 90-talet, men de flesta av dessa länder och städer har jag varit i på egen hand när jag blivit student eller börjat arbeta. Till exempel England, Frankrike, Tyskland och Spanien.

På senare år har mina föräldrar varit ganska generösa, och betalat ett fåtal resor till viss del, men troligtvis hade jag åkt till dessa länder och städer ändå. Exempelvis åkte vi till New York 2008 men där hade jag redan varit en gång.

Jag fick även en mindre summa pengar av min farmor, ett arv, och det använde jag till en resa till Australien som annars inte hade varit möjlig i det skedet, men i det stora hela har familj och släktingar endast bidragit till ungefär 5% av de besökta länderna.

Dock har mina snälla föräldrar bidragit en hel del indirekt genom att ha låtit mig bo hos dem i stort sett helt gratis under framför allt några somrar, vilket har möjliggjort sparande och därmed resande även under perioder då jag har haft mindre pengar att röra mig med.

Faktum är att jag inte har rest i jobbet än så länge, delvis för att det endast har funnits möjligheter till korta vistelser inom Europa som inte har framstått som särskilt lockande.

Sparande och prioriteringar
Desto större inverkan har sparande och prioriteringar haft. Jag har prioriterat bort bilar, båtar, motorcyklar, och dyrare teknikprylar, och även varit mer selektiv och mindre slösaktig när det gäller festande och kläder.

Exempelvis använde jag 30 000 SEK som jag tjänade sommaren 2008 till en Japanresa i maj/juni 2009. 95% hade bränt de pengarna på annat. Sedan jag börjat arbeta heltid har jag fortsatt att prioritera resor till ganska stor del. Jag lägger undan 5-10 000 varje månad, och en betydande andel av det utgör en resebudget.

Långsiktighet och selektivitet
Med långsiktighet och selektivitet syftar jag på att jag ofta är ute i god tid och kollar flygresor och boende på nätet, och väljer både utifrån vad jag känner för och vad det kostar. Bokar man många månader i förväg kan man få ner priserna rejält. Dessutom väljer jag generellt bort dyra resor som till exempel safari i Afrika och lyxplatser som Mauritius, Maldiverna och Seychellerna. En del av det kanske görs i framtiden, framför allt Sydamerika som ännu inte har blivit av, men jag gillar inte att slösa pengar i onödan.

Dessutom har jag besökt många ställen under några få dagar, som exempelvis Paris, Dubai, London, New York, Reykjavik och Zürich, och rest budget-style i många länder (lågprisflyg och hostel). Ofta brukar jag växla mellan korta och lite längre resor, och bo på finare ställen endast när det rör sig om billiga länder och/eller kraftigt rabatterade hotellpriser. Tips på billiga femstjärniga hotell finns i till exempel Marocko, Indonesien, Malaysia och Vietnam. Även Las Vegas och Dubai är relativt billiga i det avseendet.

Vidare har jag anpassat mig de år då jag har haft lite pengar. Exempelvis studerade jag språk mellan hösten 2014 och sommaren 2015 och gick back ekonomiskt varje månad under 10-12 månaders tid, trots att jag arbetade som lärarvikarie, tog emot en del PT-kunder, och även hade ett kroppsarbete på sommaren. Den perioden blev det endast en kort resa, till Warszawa.

Tjäna mer pengar på sikt
För att resande ska bli möjligt krävs alltid en betydande mängd egna pengar, oavsett om det rör sig om sådana som tjänats genom sommarjobb under studenttiden eller den vanliga heltidslönen som har legat någonstans mellan 27-33 000 kr brutto inom mitt yrke.

På sikt handlar det förstås om att öka sina inkomster i relation till utgifter, så att man har råd att fortsätta med det. En del pengar kommer troligtvis att gå till andra ändamål än egna nöjesresor så man får kanske vara mer försiktig, åtminstone under vissa perioder. Samtidigt är selektivitet och prioriteringar fortsatt viktiga, och att hitta sätt att åka iväg och ha kul utan att slösa mer än nödvändigt.

Sammanfattningsvis rör det sig om en kombination av att tjäna tillräckligt med pengar (vara medelklass), prioritera, vara selektiv med resor och boende, fatta bra beslut, och vara ute i god tid. Resornas omfattning och hur mycket man konsumerar spelar förstås också roll.

Har Zlatan blivit offer för “rasism” eller bara den svenska jantelagssjukan?

Nyligen rapporterade Sportbladet om att Zlatan Ibrahimovic menar att han utsatts för “rasism” av svenska medier. Hade han hetat Larsson eller Svensson hade han inte blivit så hårt ansatt, menar den kände fotbollsspelaren. Är då detta rimligt och riktigt? Är det “rasism” eller snarare någonting annat som är typiskt för det svenska kynnet som han syftar på?

Sverige, såväl folket i stort som media och offentligheten, har sedan länge präglats av en motsägelsefullhet och ambivalens. Å ena sidan är Sveriges resurser och infrastruktur så mäktiga att landet kan ta emot “nästan hur många som helst”, för att citera den kände kulturarbetaren Carl Rudbecks uttalande från 2000. Precis som förre statsministern Fredrik Reinfeldt syftade han delvis på att Sverige är ett ganska stort land geografiskt, men till övervägande del torde det handla om rikedom och resurser. Annars hade Mongoliet bara kunnat låta människor slå ned sina bopålar lite varstans i Gobiöknen.

Under 1900-talet kunde svenskar med hjälp av lika delar fred, hårt arbete, och gynnsamma politisk-ekonomiska modeller (socialdemokrati och marknadskapitalism) utvecklas till ett av de mest framgångsrika med moderna mått mätt. Trots att det inte sägs utåt särskilt ofta är svenskar väl medvetna om det. En del av helheten är också det egalitära idealet och ett anslag av jantelag. Högfärdiga människor uppskattas inte i allmänhet.

Å andra sidan finns en tanke om att Sverige är ett tråkigt land och måste ha externa influenser från andra länder och kulturer som livar upp. Det ursvenska är bara barbariet sa Reinfeldt, medan Mona Sahlin klagade på att Sverige bara har midsommar och andra lite töntiga högtider att komma med (Hört talas om svenska uppfinnare, författare, och landets natur?). Den engelske filosofen Roger Scruton kallar tendensen oikofobi, ett nedvärderande av det som finns på hemmaplan. Ofta står det i motsättning till den globala konsumtionskulturen och en mer kosmopolitisk identitet.

Allt detta kan också beskrivas som en konflikt mellan assimilation och mångkultur. Ska alla, oavsett bakgrund, “bli svenskar” eller ska “mångfald” hyllas?

Mitt i allt detta passar Zlatan Ibrahimovic in (eller inte in), känd för sina enorma prestationer och narcissistiska image. Å ena sidan välkomnas han som en hjälte och ett välbehövligt nytillskott i den svenska lagomkulturen. Även väldigt många med helsvensk bakgrund älskar honom, och har överseende med eventuella megalomanidrag, som ofta troligen manifesteras med ett mått av humor och distans.

Å andra sidan stör sig många genuint på den överdrivna, arroganta och självförhärligande attityden hos den Malmöättade giganten. Det är inget typiskt svenskt beteende, utifrån ett egalitärt perspektiv där alla förväntas demonstrera ödmjukhet och jämlikhet.

För egen del förespråkar jag ett balanserat förhållningssätt till narcissism kontra jämlikhet och ödmjukhet. Ett betydande mått av narcissism är positivt för den individuella utvecklingen och gynnar till och med samhället via konkurrens, men det får gärna balanseras med mer mjuka och sympatiska egenskaper och beteendemönster.

För att sammanfatta rör det sig snarare om ett ambivalent förhållningssätt till normavvikande individer som Zlatan Ibrahimovic, än rasism i striktare mening. Media och svenskar vet inte alltid om de ska hylla eller kritisera hans personlighet. Rasism är ett kraftigt inflationsangripet begrepp som har sagts så många att det nästan helt tappat sin relevans och sitt värde. Hade Ibrahimovic varit lite mer som den jordnära Henrik Larsson, som har blandad bakgrund, hade han troligtvis inte blivit ansatt av media. Det handlar mer om beteende än efternamn och ursprung.

Sedan kan man ha olika uppfattningar om Ibrahimovic image och sätt att vara i offentligheten, men att nästan låta som en social justice warrior (SJW) framstår som lite patetiskt för en i huvudsak hyllad idrottsstjärna tillika mångmiljardär.

Saker att fokusera på under 2018

En stor del av det som jag fokuserar på, när jag skriver och i mitt eget liv, kan kopplas till två saker: minimalism och självförbättring. Med det menas att fokusera mindre på konsumtion och vad andra människor sysslar med (kändisar, fotbollslag, människor i din omgivning som det skvallras om), och fokusera mer på ett antal områden som innebär att du själv utvecklas och har din privatekonomi i ordning. Om människor gjorde det skulle vi i samhället ha färre jättebebisar och mindre kriminalitet. Så här kan man gå till väga.

Jobb och bostad
Grunden i tillvaron är att ha jobb och bostad och tjäna minst 23 000 kronor i månaden, gärna avsevärt mer så klart. Det är prio ett.

Minimalism
Nästa sak att fokusera på är minimalism, vilket innebär att man strävar efter att konsumera så lite som möjligt och fokusera på i stort sett kostnadsfria saker som utvecklar dig som person. Detta brukar variera beroende på vad man har för inkomst, och jag anser att kläder/stil och resor bör vara prioriterade områden, men även i dessa avseenden handlar det om att hitta sätt att minimera utgifter, till exempel genom att blanda billiga och dyrare plagg, samt att handla på rea.

Säg nej till överdriven konsumtion och att vara en zombie som är mer intresserad av fotbollslag än din egen utveckling. Nej, Liverpool eller Manchester United är inte “ditt” lag. Fotbollen är ett internationellt, kapitalistiskt opium för folket som enbart handlar om att tjäna pengar. Det enda “ditt” lag bryr sig om är dina pengar, som du ger dem genom att köpa tv-matcher, matchtröjor etcetera.

Sedan kan man selektivt uppskatta fotboll, tv-spel, Netflix med mera, men det gäller att ha en prioriteringshierarki. Ditt liv är viktigare än Ronaldos.

Fysisk utveckling: styrketräning, konditionsträning, självförsvarsträning samt stil
Beträffande fysisk utveckling så är det bra för en själv och omgivningen. Om du är vältränad, äter nyttigt och sover bra mår du bättre, presterar bättre på jobbet, din eventuella partner uppskattar din kropp och att du kan bära tunga saker, och kan du självförsvar kan du om nöden kräver hjälpa dig själv och andra människor betydligt mer än en soyboy.

Det handlar om individuell smak och intressen, men styrketräning, intervallträning och MMA, thaiboxning, eller krav maga kan vara tre huvudområden att fokusera på under 2018 och framledes.

Gällande stil och utseende har du mycket på köpet genom att vara vältränad och ha en mer eller mindre låg kroppsfettsnivå, men utöver det handlar det om att ha en klanderfri hygien och att klä sig snyggt. Ett par Calvin Klein- eller Hugo Boss-kostymer på rea, några edgy kavajer, och svarta lackskor och helvita sneakers kommer du långt med. Som pricken över i kan du ha en concealer under ögonen som tar bort eventuella trötthetstecken.

Intellektuell utveckling: läs, skriv och konversera med andra
Vid sidan av medfödd intelligens och utbildning är det viktigt att läsa mycket på sin fritid, skriva mer eller mindre, samt konversera med andra människor om ämnen och frågor som engagerar en. Du måste inte läsa en bok i veckan, men en i månaden är rimligt.

Utöver det kan språkutveckling vara viktigt. Grunden är svenska och engelska, vilket man automatiskt blir bättre på om man läser och skriver på dessa språk, men för egen del fortsätter jag även att fokusera på koreanska och tyska.

Etisk utveckling: följ lagen, bygg karaktär och fatta bra beslut
Att utvecklas etiskt/moraliskt handlar om att följa lagen, bygga en bra inre och yttre karaktär (flit, klokhet, ansvarsfullhet, rättrådighet, punktlighet, samarbetsvillighet etcetera), samt fatta bra beslut. Någon form av grundläggande förståelse för normer och att vara miljömedveten är en bra grund i det avseendet, så använd sunt förnuft, tänk kritiskt och var påläst.

På så vis finns tydliga samband mellan att utvecklas fysiskt, intellektuellt och etiskt.

Nöjen: selektiv alkoholförtäring och resor
Som jag tidigare har skrivit om är selektiv alkoholförtäring, av fysiska, ekonomiska och andra skäl, att föredra framför omfattande konsumtion. Förslagsvis kan det ske mer om man är utomlands och besöker något av ens favoritländer.

För egen del värderar jag resande oerhört högt och i år blir det ett flertal såväl längre som kortare vistelser i nya länder (kanske även några tidigare besökta). Jag ser fram emot ett nytt år och att utbyta idéer med likasinnade.