Hösten 2014 deltog jag på en föreläsning vid Stockholms universitet, i samband med min första termin som koreanskstudent, där den nordkoreanska avhopparen Yeonmi Park talade om livet i Nordkorea och hur hon till sist flydde.

Hon är en av tusentals koreaner från norr som har insett hur otroligt dåligt fungerande den kommunistiska diktaturen i själva verket är och valt att migrera (med hjälp av smugglare via Kina och ibland även Mongoliet). Jag har även tagit del av information om Nordkorea via akademisk litteratur och andra källor och själv besökt gränsen DMZ, och därmed fått en ganska omfattande överblick av landet.

Men det är alltid givande att lära sig mer. När så min syster tipsade mig om Barbara Demicks bok, som i svensk översättning heter Inget att avundas (Natur & Kultur 2011), bestämde jag mig för att ta mig igenom denna.

I jämförelse med Yeonmi Park, som inte hade ett enda gott ord att säga om Nordkorea, är Demicks stil väldigt distanserad, saklig och innehåller nyanser, kanske delvis för att hon är amerikansk journalist med akademisk bakgrund och inte har investerat lika mycket känslomässigt kapital i detta ämne. Hon har en akademisk-journalistisk stil som är vårdad och vass, men håller sig borta från ett raljerande och dömande tonläge.

Detta är också en av bokens styrkor, även om det bitvis kan bli segt i dess första hälft. Demick har gjort sin research väl och konsulterat med många Koreaexperter och andra akademiker. Några enstaka faktafel har letat sig in, som att Chosŏn-dynastin skulle ha varat i 1300 år, när den i själva verket inleddes i slutet av 1300-talet och varade i cirka 600 år, men det är sånt som händer när man sammanställer stora mängder information. Sammantaget får man lära sig ganska mycket nytt, särskilt om det nordkoreanska samhällssystemet och vilken mat de åt, hur människor hanterade svälten under 1990-talet, framväxten av en svart marknad, och så vidare.

De sista 100 sidorna (av 358) är också mest gripande, då man får ta del av avhoppares flykt och hur de etablerar sig i Sydkorea (ofta med stora besvär). För de flesta av de sex personerna som boken fokuserar på går det dock ändå ganska bra.

Sett till helheten är Inget av avundas en väldigt välskriven och trovärdig bok som ger en god inblick i ett av världens sämst fungerande länder. Kulmen av vanstyret kom i samband med 2009 års valutakris. Om det nu sent om sider blir fred och till och med omfattande återförening kommer det att bli väldigt kostsamt för Sydkorea under 20-30 år, om än positivt av humanitära skäl.

Boken kan läsas av en bred publik. För den som vill ha mer känslor är Yeonmi Parks bok och föreläsningar – jag fick själv tårar i ögonen av hennes beskrivningar av offentliga avrättningar – att föredra, medan den här är lite mer distanserad, nyanserad och saklig.