Dessa 3 historiska fenomen har missförståtts eller ljugits om

Dessa 3 historiska fenomen har missförståtts eller ljugits om

  • Posted on: November 30, 2018
  • By:

Vi lever i en tid som till stor del präglas av fördumning och intellektuell ohederlighet. Så kan exempelvis Dagens Nyheter rekrytera Henrik Arnstad som “historiker”. Linnéa Claesson blir “årets jurist”, trots att hon inte är färdig jurist och ständigt skriver ur en klichéartad social justice-diskurs. Flera svenska ministrar har inga kvalifikationer förutom att ha gjort karriär inom något av regeringspartierna.

Samtidigt finns tendenser som pekar åt motsatt håll, vilket bland annat Jordan Petersons kändisskap visar på. Även sådana som Joe Rogan, Dave Rubin, Steven Pinker, Joanna Williams och Niall Ferguson främjar en fri och intellektuell debatt som baseras på kunskap, fakta, nyanser och komplexitet.

Här är några av av de vanligaste missförstånden om den västerländska och i förlängningen svenska historien som sakta men säkert är på väg att rättas till.

1. Patriarkatet
Den vänsterbetonade historieskrivningen, som har präglat en stor del av vår samtid sedan 1960-talet, utgår från två filosofiska och samhällsvetenskapliga huvudtendenser: dels relativism, dels en föreställning om att det mesta i samhället präglas av makt. I det första avseendet kan det få till följd att biologiska realiteter som kön blandas ihop med subjektiva uppfattningar om identitet och “genus”. Först fanns två kön, sedan två “genus”, sedan tre genus (man, kvinna, transgender, varav den sistnämnda gruppen består av ungefär 0,03% men ändå anses “transfobi” vara ett stort problem); sedan hur många genus och identiteter som helst. Folk drar sig för att säga att en 175 centimeter lång vit man inte är en 197 centimeter lång kinesisk kvinna.

Maktföreställningar är baserade på arbeten av bland andra den franske filosofen Michel Foucault, som utifrån en vänsterrelativistisk läsning av Nietzsche föreslog att “allt är makt”. Kombinerat med vänsterläsningar av Hegel kunde sedan den västerländska historien förklaras genom herre/slav i en mängd binära relationer: män förtrycker kvinnor, vita förtrycker svarta, vita förtrycker andra icke-vita etcetera. Ingen komplexitet och nyanser.

Problemet med detta är dock att det till stor del är felaktigt. Låt oss ta just föreställningen om “patriarkatet” som exempel. Som bland andra Roy F. Baumeister har förklarat är inte historien primärt präglad av maktutövande av män gentemot kvinnor, utan mellan klasser och mellan länder och folkgrupper. Män och kvinnor samarbetade för att över huvud taget överleva under mycket knappa materiella och humanitära förhållanden. Hade det funnits ett “patriarkat”, som innebär att män alltid är överordnade och kan bestämma hur de vill leva sina liv, hade män inte tvingats till att delta och inte sällan stupa i krig.

Som framgår i verket Masculinities in politics and war: Gendering modern history var det först efter franska revolutionen som män i allmänhet fick en högre status som fria män, men samtidigt banade män väg för det moderna och i förlängningen demokratiska, liberala och kapitalistiska samhället. En mängd teknologiska framsteg gjorde att såväl män som kvinnor fick det bättre.

Att det skulle finnas ett “patriarkat” i dag är en skrattretande föreställning. Om det hade funnits ett patriarkat, varför skulle ett sådant tillåta Women’s Studies, kvinnliga chefer, lika möjligheter och rättigheter etcetera? Det är därför som en del polemiskt har hävdat att “patriarkatet” som idé är ett slags konspirationsteori, ungefär som att judar kontrollerar världen i smyg. Det enda som liknar ett riktigt patriarkat är Saudiarabien, Afghanistan, Nordkorea och andra auktoritära icke-västerländska länder.

Sedan ligger det förstås någonting i att mäns generella överrepresentation i maktpositioner delvis beror på andra saker än kompetens och att det finns en sorts patriarkala restprodukter även i dagens samhällen, till exempel våldtäkter och sexuella trakasserier, men en stor del av dominansen kan ändock förklaras med att män är mer tävlingsinriktade. Endast en liten klick av supertävlingsinriktade och superflitiga (hyperindustrious) män är benägna att arbeta 100 timmar i veckan för att vara i toppen av den socioekonomiska hierarkin.

Åter till frågan om makt är det ett ontologiskt och epistemologiskt perspektiv som till stor del har fått stå i vägen för fakta och sunt förnuft. När en rörmokare lagar dina rör, eller en chaufför kör buss handlar det inte om makt utan kompetens. Det är det största hyckleriet, den största dumheten och ignoransen att klaga på det vita västerländska patriarkatet och sedan ändå dra nytta av all den infrastruktur och alla de innovationer som dessa hemska män har skapat.

2. Slaveriet
En annan till stor del felaktig föreställning om historien rör slaveriet, särskilt gällande USA och Europa i förhållande till resten av världen. Framför allt är det binära tänkandet fel, då man enbart fokuserar på vita förtryckare och svarta slavar. I själva verket var en stor andel svarta, araber och judar involverade i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet upphörde inte i Ryssland förrän 1861 (vita herrar, vita slavar). Dessutom var det endast cirka en procent av alla vita människor i USA som var slavägare. Västerlandet, däribland USA, var drivande i att slaveriet avskaffades.

I dag är det främst araber som förslavar svarta och andra grupper i Mauretanien. Även Nordkorea och Eritrea präglas av modernt slaveri och human trafficking. Slavliknande förhållanden har också belysts i de oljerika gulfstaterna – Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

3. Vitt privilegium
En annan social justice-klyscha som i hög grad är felaktig är vitt privilegium, “white privilege”. Det borde vara självklart att det inte stämmer eftersom det finns lagstadgat att alla människor har samma juridiska rättigheter i västerländska länder men ibland lyfts det fram mer subtila saker som “micro aggressions” och att svarta oftare drabbas av fördomar (kan det tänkas bero på brottsstatistik, kan man retoriskt fråga sig).

Återigen kan man dock lyfta fram att om det skulle finnas ett vitt samhällsskikt som styrde samhället, skulle detta då ens tillåta att man förde fram åsikter som gör gällande att det finns “vitt privilegium”? (Jämför med kritik mot det saudiska kungahuset och wahhabismen i Saudiarabien, eller mot kommunistpartiet i Kina.) Skulle då östasiater och judar tjäna mer och ha bättre utbildning än vita, till fullo europeiskättade människor? Skulle det då finnas “affirmative action” som gör det lättare för Hispanics och svarta att få plats på utbildningar? Skulle svarta dominera NBA? Vitt privilegium är ännu en myt som inte håller för en logisk faktagranskning.

Många av dessa historiska företeelser får man en betydligt bättre förståelse för om man beaktar såväl evolutionära perspektiv (konkurrens om resurser å ena sidan och samarbeten å den andra), samt kompetens som komplement till makt, alternativt i stället för makt, beroende på sammanhang. Dessutom spelar förstås nyanser och komplexitet (multivariabla analyser) roll.