Filosofen Isaiah Berlin skrev insiktsfullt om två typer av rättigheter: dels de negativa fri- och rättigheterna (rätten att slippa), dels de positiva fri- och rättigheterna (rätten eller friheten att få göra). Detta kan till stor del kopplas till frågan om rökning på offentliga platser, som uteserveringar, vilket skribenten Kajsa Ekin Ekman nyligen har ondgjort sig över i en pamflett på ETC. I samband med det kan man även passa på att diskutera de nya rönen som visar varför ungdomar dricker allt mindre alkohol.

De mänskliga rättigheterna och ett flertal medborgerliga rättigheter grundar sig på de negativa fri- och rättigheterna, som i mångt och mycket står över de positiva fri- och rättigheterna. Så fort rätten till att få och rätten till att göra blir alltför omfattande skapas problem i samhället och flera typer av fri- och rättigheter hamnar i motsatsförhållande. Exempelvis kan det inte vara en mänsklig rättighet att få en bostad (alternativt kan det vara en mänsklig rättighet men den kommer inte att kunna tillgodoses), även om det är ett strävansmål.

Det är rimligare att få slippa bli inlåst av någon (frihetsberövande), än att få lov att låsa in någon (frihetsberövande), för att ta ett drastiskt exempel: den enes frihet är den andres ofrihet i det fallet. Så fungerar det även med rökning på offentliga platser: friheten att få röka är underordnad friheten att få slippa röken. Den pragmatiska lösningen borde rimligtvis vara särskilda rökutrymmen, om det är möjligt, men om det inte går borde rätten att få slippa väga över. Så har man av kulturella skäl inte gjort tidigare, men på senare tid har folkhälsa, allergibesvär och den äckliga röklukten tagits i beaktande och blivit överordnade rätten till att få röka i offentligheten där det vistas många andra människor.

Med det sagt har man rätt till väldigt många saker som inte påverkar andra, annat än högst indirekt, särskilt i den privata sfären. Där kan man få lov att röka hur mycket som helst. Kanske kan man även skapa ett flertal ställen där rökning tillåts? Frågan är om alla verkligen måste ha exakt samma regler, alltid och överallt? Jag lutar åt att variation och undantag kan få lov att finnas, så länge det grundar sig på tillstånd.

Som även nämnts visar en studie, som bygger vidare på en del av det man redan visste, att ungdomar dricker allt mindre alkohol. Skolarbete, fitnesstrenden och sociala medier tros vara orsaken. Detta bekräftar det jag redan har skrivit om och får ses som ett positivt tecken, även om det är tråkigt om det dionysiska helt underordnas. Beträffande att få lov att dricka offentligt skiljer sig det från rökning av uppenbara skäl, men det är endast tillåtet på uteserveringar, medan cigarretter är tillåtna i offentligheten (förutom uteserveringar). Det är nästan lite lustigt, detta omvända förhållande, även om det givetvis finns viss logik bakom. Själv uppskattar jag att man får dricka alkohol helt offentligt i Asien, till exempel Hong Kong, Japan, Sydkorea och Filippinerna, och kan tycka att det borde vara lagligt även här. Allt potentiellt skadligt behöver inte staten lägga sig i, åtminstone inte om det är i samklang med andras negativa fri- och rättigheter. Ingen kan klaga på om en person över 18 går runt med en öl eller cider i handen. Allt är en balansgång.