Privatekonomiska tips och förhållningssätt är intressant att resonera kring. Man använder sin egen personlighet och egna erfarenheter och blandar dem med sunt förnuft och andras råd och kunskaper för skapa ett upplägg som fungerar relativt väl utifrån ens förutsättningar.

Efter en del tankeverksamhet har jag hittat en modell som passar mig men som jag tror är ganska allmängiltig för den breda medelklassen. Det kan även fungera för den som har sämre självdisciplin, även om det givetvis blir svårare.

1. Målet är att öka det rena sparkapitalet – på ett “svåråtkomligt” konto
Först och främst måste det finnas ett långsiktigt mål och riktning i fråga om ens privatekonomi. Ett sådant, mer eller mindre självklart mål, är att öka sina besparingar över tid. Men en del tänker naturligtvis inte så utan mer på möjligheterna att konsumera utifrån det disponibla belopp som finns. Därför måste man etablera ett sådant förhållningssätt och hålla sig strikt till det.

Detta innebär att man gör en månads- och årsvis kalkyl och räknar ut hur mycket som är rimligt att spara varje månad. Exempelvis kan det röra sig om 5000 kr som automatiskt förs över till ett konto på SBAB samma dag som lönen kommer in på lönekontot. Om du sedan inte rör de pengarna sparar du följaktligen 60 000 kronor per år, samt ytterligare en del räntepengar över tid.

Nobelpriset i ekonomi gick år 2017 till Richard Thaler som integrerade psykologi i den ekonomiska forskningen (beteendekonomi). Denne lyfte bland annat fram vikten av att ha ett flertal konton och skilja mellan lönekonto/konsumtionskonto, buffertkonto, samt ytterligare sparkonto. Det kan se lite olika ut och göras mer komplext för den som håller på med aktier och optioner, men för den som främst fokuserar på sparande handlar det om att separera konton. Syftet är att inte falla för kortsiktiga frestelser, som påverkar det långsiktiga sparandet. Om hela din förmögenhet finns på ett och samma konto är det mer sannolikt att du gör av med pengarna än om de är både mentalt och faktiskt separerade på olika konton.

Förslagsvis kan man ha ett konsumtionskonto där lönen sätts in och som är kopplat till ens betalkort, t.ex. Mastercard, och är det man betalar saker med i vardagen. Dessutom kan man ha ett buffertkonto med pengar om ens konsumtionskonto skulle bli scimmat, och sist men inte minst ett sparkonto med rena besparingar, som byggs upp över tid.

För varje gång som du tar av dina sparpengar bör det ge dig en dålig magkänsla och ses som ett smärre misslyckande, en signal om att du inte har tillräcklig självdisciplin och är ute på hal is. I idealfallet sker det aldrig – just därför är det bättre med en mindre summa pengar som förs över varje månad så att man slipper föra pengar fram och tillbaka. Det är också viktigt att kompensera dessa belopp om överföringar sker vid enstaka tillfällen.

2. Konsumtionen är utöver det som sparas varje månad
Konsumtionen är kopplad till den disponibla inkomst som finns på konsumtions- och i andra hand buffertkontot och möjliggör alltifrån mat, räkningar, hyra, och restaurangbesök till kläder, resor, gåvor och allmosor (de som vill skänka pengar till diverse ändamål, antingen vid enstaka tillfällen eller regelbundet). Givetvis måste hyra, räkningar, mat och transport komma före andra utgiftsposter, men med lönenivåer omkring 30 000 brutto eller mer går det att ha råd med både fasta kostnader, sparpengar och konsumtion. Sedan avgör lönen och hyran hur mycket man har råd att spara och konsumera, men upplägget är detsamma.

3. Risker tas utöver besparingar – och avkastning kan eventuellt föras över till sparkontot
Den tredje aspekten som måste tas i beaktande är hur man förhåller sig till risktagande, till exempel aktier, fonder och optioner. Samma princip gäller därvid som för konsumtion – sådana eventuella utgifter sker utöver det viktigaste i tillvaron. Exempelvis kan man föra över 1000 kr varje månad till en liten aktieportfölj eller fond, och så får man se hur det går. Det ska dock ses som förlorade pengar, men självklart händer det att man gör vinst, till exempel kvartalsmässigt i samband med aktieutdelning.

Finessen är att sådana vinster kan föras över till sparkontot. Därmed kan man bygga upp besparingar genom att ta kalkylerade risker, men det gäller att ha rätt förhållningssätt så att man inte gör det omvända – använder besparingar för att ta risker.

En del vill tjäna extra pengar och utöver aktier kan spel och multi-level marketing (sälja produkter, till exempel hudvård, hälsodrycker eller kosttillskott, vidare i ett nätverkssystem) vara två alternativ. Detta ska dock inte ses som seriösa alternativ och kan ställa till med stora problem, även om man skulle använda sig av disponibel inkomst för att satsa på det. Vill man köpa trisslotter eller spela lite online-poker bör det vara småsummor som man likt aktier ser som förlorade. Multi-level marketing bör undvikas helt. I så fall är det bättre att jobba övertid, ha ett extrajobb eller hålla utkik efter tidsbegränsade anställningar. För egen del brukar jag arbeta på högskoleprovet. Det är småsummor men säkra kort.

Sammanfattningsvis handlar det om att fokusera på att bygga upp sina sparpengar på längre sikt – det är det överordnade målet. Sedan om det leder till 50 000, 100 000 eller 3 000 000 på sparkontot återstår att se och beror på tidsramar, individuella förutsättningar och vad som sker i ens privatliv och samhället i stort. Nästan allt bygger på att man är heltidsanställd och kan skapa kontinuitet i tillvaron. Det blir på så vis även en balans mellan det kort- och långsiktiga, mellan sparande, konsumtion, och kalkylerat risktagande, men det finns tveklöst en långsiktig dimension.

Utöver det kan andra förhållningssätt komplettera, som att göra cost/benefit-analyser och vara särskilt restriktiv när man har ont om pengar. Exempelvis vore det, apropå cost/benefit och den tid det tar att spara pengar, absurt att lägga en miljon på en fritidsbåt efter 15 års sparande.