Ny välgjord studie om hur tv-tittande påverkar kognitiv förmåga

En av världens högst rankade vetenskapliga tidskrifter, utifrån impact factor, inom empirisk ekonomisk och utbildningsmässig forskning är The Journal of Human Resources, som publicerar statistiskt sofistikerade och robusta analyser gällande ämnen som rör arbetsliv, utbildningsresultat och liknande. En aktuell studie från 2019, “Television, Cognitive Ability, and High School Completion” (Volume 54, Number 2, Spring 2019, pp. 371-400) som sammanställts av norska forskare, analyserar grundligt hur tv-tittande mellan 1987-2004 har påverkat kognitiv förmåga (IQ) och förmågan att slutföra gymnasiet bland norska tonårskillar.

Utan att gå in för mycket på detaljer kring exakta data och analysmodeller, som alltså är väldigt noggranna och avancerade i denna tidskrift, kan man slå fast några intressanta saker. Bland annat detta:

In light of the examination of time use patterns, it is natural to interpret these findings as a result of the larger impacts that cable TV access has on time use in families with higher SES. It appears that TV viewing substitutes for more valuable and cognitively stimulating alternative activities—such as reading—in families with more educated parents. This also suggests that it may not be the TV viewing itself that primarily gives rise to the adverse impacts identified in this paper, but rather the reduction in the alternative activities that it substitutes.

Ungefär detta – att tv liksom snarlika företeelser som dataspel och mobilkonsumtion utgör dåliga substitut för att läsa böcker och studera – är någonting som jag har understrukit under många år och flertalet gånger funderat på. Ofta är det så att sunt förnuft-hypoteser bekräftas av statistisk forskning i ett senare skede. Med andra ord är det inte så att tv i sig gör en dummare utan att det hindrar en från att göra saker som gör en marginellt smartare, till exempel läsning och träning. Noterbart är dock att effekterna är små, någon IQ-poäng. På grund av tillgängliga data är resultaten kopplade till tonårspojkars lägre utbildningsresultat i jämförelse med tjejer.

Det vore bra om detta lyftes till allmän diskussion, men mycket av ansvar för att optimera sin livsstil hänger på familjer och individer snarare än samhället.