Några väsentliga fakta om självmordsstatistik och psykisk ohälsa

Några väsentliga fakta om självmordsstatistik och psykisk ohälsa

  • Posted on: November 30, 2019
  • By:

Något som med rätta får stort inflytande i media är negativa företeelser som självmord och psykisk ohälsa. Då jag själv har med variabler som rör psykisk ohälsa i en del av mina forskningsartiklar, som har genomgått eller just nu genomgår peer review, känner jag mig alltmer självsäker i att jag kan uttala mig om detta. Men det viktigaste är trots allt inte vem som skriver någonting utan vad tillförlitlig data faktiskt visar. Jag ämnar presentera några centrala data och sedan diskutera ett antal trender och tolkningar.

Andelen tonårssjälvmord är stabil över tid
Mellan 1990-2015 är andelen människor mellan 15-19 år som tar livet av sig ganska stabil; inom OECD ligger genomsnittet omkring cirka 6.5 självmord per 100 000 invånare. Andelen självmord har minskat i länder som Finland, Norge och Island men ökat rejält i Nya Zeeland, Litauen och Mexiko, samt något i Japan och Sydkorea. Sveriges siffror är mycket stabila mellan 1990-2015 och ligger omkring 6 självmord per 100 000 invånare inom åldrarna 15-19 år.

En senare studie från 2019, Annual Research Review: A meta‐analytic review of worldwide suicide rates in adolescents, visar liknande trender men med en del uppdateringar och utförligare statistik. Estland och Nya Zeeland utmärker sig för höga självmordsandelar medan Lituens dito har minskat. Sverige har ungefär samma siffror som i den tidigare undersökningen, men utmärkande är att killar tar självmord i större utsträckning än tjejer. I USA är differensen ännu större mellan tjejer och killar inom åldersspannet 15-19 år.

Allt prat om “male privilege” visar på att det inte baseras på något substantiellt utan mest är talking points bland lekmän, journalister och en del akademiker. Både killar och äldre män, i synnerhet vita män, tar livet av sig i avsevärt högre utsträckning än tjejer och kvinnor, liksom män från minoriteter. Kvinnor utsätts oftare för sexuella övergrepp vilket är fruktansvärt, men skolsystemen i Västvärlden tenderar att generellt gynna flickor, män mördas i mycket högre utsträckning än kvinnor (av andra män), och Sverige har stora problem med tonårsrån (se bland annat här, här, här, här, här för några av de senaste månadernas rån som drabbat barn och ungdomar). Killar och män, särskilt vita, får höra att de lider av toxisk maskulinitet och är privilegierade trots att mycket talar för det motsatta.

En förklaring till att det talas så mycket om psykisk ohälsa är att det är fler flickor som lider av mildare depression och ångest – det som inom personlighetspsykologi kallas neuroticism – liksom det är fler flickor som försöker begå självmord men det är fler killar som faktiskt tar livet av sig.

En annan aspekt är att det i mellanläget mellan att vara helt mentalt stabil (om nu någon är det) och att vara helt instabil och självmordsbenägen ser ut att ha skett en ökning; det har blivit mindre tabubelagt att prata om och söka hjälp för sina problem och att använda lindrande medicin, förmodligen på gott och ont, eftersom det dämpar symptomen men tar inte itu med de underliggande orsakerna. Det är också höga krav på att både göra karriär och vara social och sedan bilda familj, vilket speglar en sorts nyliberal feminism som inte nödvändigtvis är positiv.

Beträffande sociala medier publiceras det alltfler studier som belyser de negativa konsekvenserna av den höga konsumtionen, som avundsjuka, minskat socialt liv, beroende, och innehåll som kan trigga destruktivt beteende. Samtidigt torde steget mellan reella eller potentiella negativa konsekvenser av sociala medier-användning och att faktiskt ta livet av sig vara stort, vilket statistiken ovan indikerar.

Att tolka och kontextualisera data och statistik är med andra ord inte enkelt, men en del data visar i vissa fundamentala hänseenden sitt tydliga språk: självmordsandelerna är stabila över tid men har ökat eller minskat något i en del länder och inom vissa delar av populationerna. Det är framför allt andelen självmord i länder som Nya Zeeland och Estland, samt bland killar i allmänhet, däribland USA och Sverige, som är oroväckande. Det finns ingen självklar lösning på det men i en tid av nihilism, en känsla av meningslöshet, bör man åtminstone identifiera några av problemen och ge en del förslag på konkreta lösningar och förhållningssätt.