En vanlig utsaga är att nyttigare och mer högkvalitativ mat och andra livsmedel är dyrare än onyttigare dito (halvfabrikat, transfetter, socker etcetera). Detta skulle i så fall förklara varför det finns så stora hälsorelaterade skillnader inom länder som USA, Kanada, Australien och Sverige, där barnfetman ökar, inte minst bland de med lägre socioekonomisk status.

Men att tro att det enbart är socioekonomiska eller genetiska faktorer som ligger bakom den globala fetman, liksom skillnader inom länder, är att missa vikten av så kallat kulturellt kapital, eller know-how, för sådant som livsstil. Pierre Bourdieus kulturella kapital-begrepp kompletteras med fördel med insikter från Charles Murrays Coming Apart (2012), som påvisar vikten av att låta alla samhällsklasser och individer få ta del av sunda rön.

Vidare, genom att helt enkelt demonstrera hur billig nyttig, näringsrik mat är påvisar jag nedan vikten av kulturellt kapital och karaktär. Då jag bor i centrala Stockholm vet jag också att detta knappast är dyrare i förorter eller mindre städer.

ICA lättkvarg (17:90 för 900 gram)

Fun light-saft, 1l, 19:90

Eldorado kycklingbröstfilé (2 kg, 92:90)

Rökt kalkon, 400 gram, 39:90

Svenska äpplen, 25 kr per kilo

Proteinbröd (Pågen), 25:90, 700 gram

Lätta, 600 gram, 18:50

Övrigt

Vatten (gratis i kranen)

Gymkort på Fitness 24/7 (229 kronor per månad)

Utegym (gratis)

Promenad- och löparslingor (gratis)

Med denna typ av diet och med den tillgång till billiga eller gratis gym och motionsslingor som finns är det alltså inte ekonomiskt utan kulturellt kapital och karaktär som avgör om man är slank och vältränad eller fet och otränad. Karaktärsbildning sker främst i hemmet och skolan medan informationsspridning och know-how skapas i det större samhället och ens sociala kretsar. Om målet är ett relativt jämlikt samhälle är det viktigt att sådana här rön sprids till så många som möjligt i stället för att felaktigt sprida bilden att det enbart är välbärgade människor som har möjlighet att vara slanka och snygga.