Därför är Östasien bättre på att hantera smittor än Sverige och Italien

Därför är Östasien bättre på att hantera smittor än Sverige och Italien

  • Posted on: March 14, 2020
  • By:

Det är tydligt att Kina, Sydkorea, Japan, Singapore och Taiwan på ett effektivt sätt har hindrat smittspridningen av Covid-19 medan Italien, Sverige och andra europeiska länder har lyckats sämre. Just nu befinner sig svenskar i osäkerhet då regeringen inte för tydlig statistik över drabbade, inte genomför allmänna tester, och har ont om vårdplatser runtom i landet. Det kan vara värt att förklara vari Sverige brister och vad bristen på handlingskraft beror på, samt vad man kan lära av denna region.

Handlingskraftiga regeringar
Den tydligaste skillnaden är att länder i Östasien har handlingskraftiga regeringar medan Sveriges regering är raka motsatsen. Liknande tendenser finns i bland annat Tyskland och Frankrike, medan Danmark och Norge är något snabbare att agera. “Vi såg det inte komma” kan sägas om alltifrån migrationskris, till dödligt våld, till pandemier. Svenska så kallade experter förstår inte hur multiplikativa, exponentiella och virusspridningsmodeller ter sig. Inkompetensen är flagrant.

Försiktighetsprincipen saknas – Sverige är inte konservativt
Konservatism har naturligtvis inte svar på alla världens problem men det är en viktig beståndsdel. Sverige har inte varit konservativt sedan 1970-talet utan låtit progressiva idéer flöda fritt, oavsett om de är nyliberala eller vänsterliberala. Enligt försiktighetsprincipen, som är en hörnsten inom konservatism, hade aktiva åtgärder satts in direkt och man hade tagit det säkra före det osäkra.

Det är möjligt att Sydkorea var alltför oförsiktigt i ett skede, men när det blev ett stort problem i staden Daegu och på en del andra håll sattes massiva insatser in för att testa, skydda, informera, vårda och förebygga ytterligare problem. Sveriges reaktion kan beskrivas med uttrycket “too little, too late”. Notera också att Taiwan endast har drygt 50 fall trots en befolkning på 23 miljoner och relativ närhet till ursprungssmittans Wuhan. Nationalkonservatism är en delförklaring i sammanhanget.

Lång historia av katastrofer
Italien drabbas visserligen av vulkanutbrott och jordbävningar med ojämna mellanrum men Japan är desto mer utsatt i jämförelse. Ända sedan atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki 1945 har Japan årligen testat människor för cancer och andra sjukdomar. Sjukvården håller hög klass. Ett handlingskraftigt, preventivt beslut var att isolera stora delar av norra huvudön Hokkaido och stänga skolorna tidigt i mars när Covid-19 såg ut att bli ett nationellt problem (spridning från lokal och regional till nationell nivå).

Sydkorea har varit sämre på att hantera problem, vilket Sewol-katastrofen 2014 vittnar om. Dock har landet lärt sig av sina misstag och har dragit nytta av en stark folklig sammanhållning (uri) som åtminstone visar sig under dessa omständigheter. Sveriges befolkning, inklusive ledare, har på grund av avsaknad av krig och andra större problem vaggats in i en falsk säkerhet som säger att ingenting kan rubba Sverige. Det är sant att världen har blivit mycket bättre de senaste 150 åren och alarmism kan vara missvisande, men ledande historiker har också förklarat hur sköra civilisationer kan vara i vissa skeden. Sverige kan gå under, om inte av detta så av någon mer omfattande katastrof.

Top-down/bottom-up i stället för flathet
I statskapitalistiska/socialistiska Kina råder ett top-down-styre där det ledande partiet styr allt, eller åtminstone det mesta. Det är naturligtvis inget perfekt sätt att styra ett land, men det verkar fungera ganska väl. I Sydkorea, Japan och Taiwan råder ett slags blandning mellan top-down och bottom-up – länderna är demokratiska och folket är vana att demonstrera, klaga och agera när det behövs, samtidigt som staten tar ansvar och visar handlingskraft.

Man kan skämtsamt påpeka att Sverige kännetecknas av flathet, det är flat government som bara passar bollen i sidled i stället för att agera i någon riktning. Men kanske kan detta få människor och de styrande att åtminstone delvis vakna till och handla på ett annat sätt.