Monthly Archives: September 2020

Missförstånden om narcissism

Posted on by

En av de vanligaste psykologitermerna som slängs omkring av människor som väldigt ofta inte förstår vad de talar om är narcissism. Detta beror delvis på att det har sammanställts många dokumentärer och populärvetenskapliga böcker under de senaste decennierna där, inte minst kvinnor, varnas för narcissistiska män. Men för att till fullo förstå vad narcissism handlar om, hur mångfacetterat begreppet är, och hur man får en bättre förståelse för dess olika typer och för- och nackdelar måste man reda ut några saker. Jag kommer ett referera till fåtal källor i löpande text, men som synes har jag inkluderat många nedan.

Missförstånden och de användbara begreppen
Bilderna nedan illustrerar The Big Five och The Dark tetrad, som är två kluster inom personlighetspsykologi. I detta inlägg kommer dock inte samtliga personlighetsdrag diskuteras utan fokus är på olika sorters narcissism och hur relationen till både pro- och antisociala personlighetsdrag kan te sig. Ett viktigt prosocialt personlighetsdrag är conscientiousness, som på svenska ofta förklaras med ord som samvetsgrannhet, flit och pålitlighet.

En vanlig orsak till missförstånden om narcissism är på grund av att en del inte gör en distinktion mellan narcissistisk personlighetsstörning (här förkortat som NPD, narcissistic personlity disorder) och subklinisk narcissism, samt mellan personlighet och persona. NPD är likt definitionen av klinisk psykopati och används ibland synonymt. Dessutom tenderar psykopater att vara både narcissistiska och sakna conscientiousness, samvetsgrannhet och flit. För att klassas som klinisk psykopat och/eller narcissist måste man dels ha höga poäng som motsvarar den nivån utifrån frågeformulär som fylls i på egen hand (self-rating), dels av någon som känner personen väl (peer eller observer rating). Ytterligare utvärdering krävs för att bekräfta eventuellt kriminellt, farligt eller skadligt beteende så som grov kriminalitet. Detta för att få en bredare förståelse för en person och att bekräfta tidigare belagda mönster, nämligen korrelationer mellan personlighetsstörningar som NPD och kriminella, destruktiva beteenden.

På den subkliniska nivån har forskning dock visat att narcissism och psykopatism inte korrelerar särskilt väl. Narcissister kan ha många andra personlighetsdrag, så som samvetsgrannhet, vänlighet och till och med måttlig empati. När subklinisk narcissism av den grandiosa typen kombineras med prosociala drag så som conscientiousness (särskilt facets som samvetsgrannhet och kompetens) är den mycket konstruktiv och positiv, inte minst för individen själv men även för familj och samhälle. Narcissister av detta slag kämpar hårt och går vidare i livet på ett positivt, proaktivt sätt, samt har lättare att hantera stress och attrahera partners på grund av emotionell intelligens och självförtroende.

Däremot är så kallad vulnerable narcissism inte konstruktiv då den leder till ett reaktivt, passivt förhållningssätt till små och stora motgångar. En del av det kan man identifiera bland unga som misslyckas i skolan eller människor som inte slår sig in på arbetsmarknaden, men det beror inte nödvändigtvis på narcissismen i sig utan att det saknas flit och målmedvetenhet, samt att samhället delvis har uppmuntrat låga krav och minsta motståndets lag. Filosofen José Ortega y Gasset identifierade tecken på en sådan form av social narcissism redan för närmare 100 år sedan i Massornas uppror (1930/1934):

Ty genomsnittsmänniskan, som ser sig av denna tekniskt och socialt så fulländade värld, tror i själva verket, att naturen frambragt den och aldrig tänker på de personliga ansträngningar av högt begåvade individer, genom vilka den frambragts. Ännu mindre vill hon medge, att dessa förvärvs fortbestånd beror av vissa sällsynta mänskliga dygder, och att hela den stolta byggnaden mycket snart skulle förfalla, om de blott i minsta mån saknades. (…)

Detta föranleder oss att konstatera de båda första dragen i massmänniskans själsliga habitus: den fria expansionen av hennes vitala behov och därför även av hennes personlighet, och den principiella otacksamheten mot allt det, som möjliggjort hennes friktionsfria existens. Man känner väl till dessa båda drag från det bortskämda barnets psykologi som är en slagruta vid analys av massmänniskans själsliv.

Många unga människor tycks inte inse vad som krävs för att skapa och upprätthålla denna välutvecklade, bekväma värld i form av genialitet, kreativitet och ansträngningar. Inte heller vad det krävs för att bli en riktig expert på någonting. En kombination av låg grad av conscientiousness och hög grad av grandios narcissism och manipulativa, psykopatiska drag har också lyfts fram i en nyligen publicerad studie om woke-individer i prestigefyllda tidskriften Journal of Personality and Social Psychology. Notera just att det är kombinationen av olika personlighetsdrag som är det väsentliga. Grandios narcissism kombinerad med Machivellianism och psykopatism är eller kan vara en mycket antisocial och destruktiv personlighetstyp (även om det är på subklinisk nivå), medan grandios narcissism i kombination med conscientiousness och avsaknad av Machivellianism och psykopatism är desto mer fruktbar och prosocial. Det är inte minst detta som amatörpsykologer, självhjälpsböcker och dokumentärer tenderar att missa. De klumpar ihop hela den mörka triaden eller tetraden (se bilder ovan) och missar den komplexitet och nyansering som föreligger i verkligheten hos riktiga individer, samt på en mer abstrakt, statistisk nivå.

Ytterligare en del av missförstånden som rör narcissism är att människor har svårt att skilja på personlighet, som mäts genom noggrant utformade personlighetsformulär, och persona, som är den “mask” man bär i offentligheten och som kan iakttas genom publika beteenden. Persona är latin och betyder mask, medan man i Japan talar om honne and tatemae för att göra en distinktion mellan privata och offentliga beteendemönster.

Människor med manipulativa, psykopatiska och narcissistiska drag döljer ibland sitt “sanna jag” för att verka mer sympatiska, medan samvetsgranna personer är ärliga och rättframma. Det kan alltså finnas en diskrepans mellan personlighet och persona; sannolikt finns en sådan gällande Zlatan Ibrahimovic. Man märker att Zlatan Ibrahimovic säger många överdrivna, självförhärligande saker med glimten i ögat, även om han kanske har en grandios narcissistisk personlighet på subklinisk nivå. Det är sannolikt denna personlighetsprofil, i kombination med den talang och flit som han har visat under många år (skills beget skills), som har lett till hans stora fotbollsframgångar under cirka 20 års tid.

Slutsats
För att sammanfatta måste vi förstå att dels är distinktionen mellan personlighetsstörning och subkliniska former av dessa drag, som finns mer eller mindre hos alla individer, väsentlig. Gällande narcissism är det också viktigt att begripa att på den subkliniska nivån är interkorrelationen mellan narcissism och psykopatism (psychopathy) ganska låg. Dels måste vi ha klart för oss att på den subkliniska nivån kan man kombinera många olika personlighetsdrag, inklusive prosociala sådana. Det är ingen motsättning att ha subklinisk grandios narcissism och att älska nära och kära, och vara en produktiv och ordningsam samhällsmedborgare. Dels måste vi bli medvetna om skillnaden mellan personlighet och persona, även om de ibland överlappar. En person kan dölja sin “sanna” personlighet genom ett övervägande annorlunda beteendemönster i offentligheten (persona). Därför bör man kontrollera för antisociala beteendemönster så som grövre kriminalitet innan man fäller (felaktiga) omdömen om personer och spekulerar i deras personlighetsdrag.

När vi har förstått dessa distinktioner kan vi börja fundera på hur pass optimal vår egen personlighetsprofil är och vad som kan vara gynnsamt för samhället mer i dess helhet i det avseendet.

Källor:
The Handbook of Narcissism and Narcissistic Personality Disorder: Theoretical Approaches, Empirical Findings, and Treatments
The Antihero in Popular Culture: Life History Theory and the Dark Triad Personality Traits
Signaling Virtuous Victimhood as Indicators of Dark
Triad Personalities
Persona studies: Mapping the proliferation of the public self
Big Five Inventory
A very brief measure of the Big-Five personality domains
THE BIG FIVE PERSONALITY DIMENSIONS AND JOB PERFORMANCE: A META‐ANALYSIS
A meta-analysis of the five-factor model of personality and academic performance
The bright side of dark: Exploring the positive effect of narcissism on perceived stress through mental toughness
Longitudinal associations between narcissism, mental toughness and school achievement
How “dark” are the Dark Triad traits? Examining the perceived darkness of narcissism, Machiavellianism, and psychopathy
How Alluring Are Dark Personalities? The Dark Triad and Attractiveness in Speed Dating
The Dark Triad of personality: Narcissism, Machiavellianism, and psychopathy
The dark triad: Facilitating a short‐term mating strategy in men
Behavioral Confirmation of Everyday Sadism
Internet trolling and everyday sadism: Parallel effects on pain perception and moral judgment
The myth of achievement tests
The dark side of Facebook®: The Dark Tetrad, negative social potency, and trolling behaviours
The Culture of Narcissism
The Revolt of the Masses

Den missriktade kritiken mot Zlatan Ibrahimovic

Posted on by

Zlatan Ibrahimovic är en person och idrottsman som jag har diskuterat i ett flertal inlägg, dels positivt (här), dels mer negativt (här), dels på ett mer nyanserat, ambivalent sätt (här). Sammanfattningsvis rör det sig om en fenomenal idrottsman med en otrolig vinnarmentalitet, men hans utspel om “rasism” tycks missriktade. Inte för att eventuella erfarenheter av främlingsfientlighet skulle vara falska utan för att Sverige, inklusive fotbollslandslaget, är den närmaste diametrala motsatsen till rasism, framför allt sett till de senaste 20 åren.

Mer troligt är att det som Ibrahimovic felaktigt identifierar som rasism är den svenska jantelagssjukan. José Ortega y Gasset skrev 1930 om hur det är att tillhöra minoriteten av dem som tänker eller beter sig annorlunda på ett sätt som borde anses positivt men också kan uppfattas som negativt eftersom det är ostentativt, utmanande, drygt och så vidare:

As they say in the United States: “to be different is to be indecent.” The mass crushes beneath it everything that is different, everything that is excellent, individual, qualified and select. Anybody who is not like everybody, who does not think like everybody, runs the risk of being eliminated.

Ibrahimovic, som är en superkändis, har fått massor av positiv respons för alla sina insatser. Människor älskar hans idrottsliga prestationer, men i enlighet med svensk jantelagsmentalitet, särskilt bland lite äldre, kritiseras hans attityd och beteenden. Det gäller specifikt hur han på sistone har kritiserat Sveriges förbundskapten och även tidigare exempel på mycket tvivelaktigt beteende i landslaget. Detta har presenterats i en färsk bok av Olof Lundh, som sannolikt bygger på ett särskilt narrativ (“den stygge Zlatan”) som förmodligen är onyanserat och kanske inte ens särdeles sanningsenligt alla gånger. Beröringspunkter finns med den så kallade “tystnadskulturen” inom idrotts- och företagsvärlden.

Vad som dock är fakta är att Ibrahimovic har ett enormt CV med mängder av mål, inklusive många spektakulära, i samtliga klubblag och landslaget. Även vid nästan 39 års ålder har han starkt bidragit till att lyfta Milan från ett mediokert lag till ett topplag i Serie A. Det betyder givetvis inte att allt är hans förtjänst men hans särskilda vinnarmentalitet och mentala tuffhet, som jag har nämnt tidigare, sprider sig i omklädningsrummet och följaktligen på fotbollsplanen. Under vissa år var Sveriges landslag ganska mediokert och få spelare, förutom Ibrahimovic, lyckades i sina klubblag utanför Sverige. Det var förmodligen frustrerande för Ibrahimovic, som är van att omge sig med toppspelare, att ha underpresterande och undermåliga landslagskollegor. Kanske gick han också något för långt vid ett par tillfällen och beteendet blev kontraproduktivt. Men då måste man också förstå 1) att hans mentalitet generellt har positiv effekt på medspelare, vilket det finns starka bevis för som sagt, och 2) det är vuxna människor vi talar om, som dessutom är idrottare på professionell nivå där kravbilden är skyhög.

Även i lägre fotbollsdivisioner och andra sporter har en del yngre eller sämre spelare fått sig en rejäl utskällning av äldre och bättre spelare och oftast är det något man bara får tåla. Givetvis beror det på situation och ibland får man säga ifrån, men så länge det rör sig om legitima klagomål är det inte så farligt. Det finns någonting patetiskt med att lyfta fram Rasmus Elm och Oscar Lewicki, som båda är vuxna. Sverige och dess befolkning framstår ibland som ett fredsskadat folk som ständigt måste hitta hemska saker när och där de inte ens existerar. Det finns också ekonomiska ändamål för att skriva en bok som har ett visst narrativ; utan ett sådant får den svårt att sälja. Oavsett vilket är de exempel som har lyfts fram i media tämligen skrattretande och sådant snart sagt varje person som har gått i skolan under 90-talet eller tidigare eller varit med i ett idrottslag, oavsett nivå, bevittnat och sannolikt själv upplevt.

Avslutningsvis kan man bara konstatera att det självfallet går att kritisera kända idrottsmän och det kan kanske komma en konstruktiv debatt i kölvattnet av det här. Givetvis finns det gränser för hur man beter sig mot lagkamrater och alltför aggressiva utspel och negativ kritik kan vara kontraproduktiva. Men det finns mycket som tyder på att Ibrahimovics mentalitet har stora, positiva effekter, inte enbart på hans eget spel utan även för lagen han spelar i. Vi som inte lider av svensk jantelagssjuka ser honom som en stor förebild och det är en fröjd att se honom fortfarande göra mål och assist på hög nivå. Samhället gynnas av de med mental tuffhet och vinnarmentalitet, även om det kan balanseras med ödmjukhet, vänlighet och andra pro-sociala drag.

En komplett guide till Stockholm

Posted on by

En inte helt ovanlig uppfattning är att Stockholm anses vara “stressigt”, av såväl besökande från andra orter i landet som de som bor där men av någon anledning har fastnat på fel ställen, oftast runt centrum och den mediokra eller undermåliga förort där de själva bor. Eftersom dess storstadsområde endast har cirka 2.4 miljoner invånare och staden cirka 1.5 kan detta knappast stämma på det hela taget. Sannolikt hamnar människor på helt fel platser.

Trots att jag har besökt cirka 60 länder kan jag säga att Stockholm är en av världens finaste städer, men det förutsätter 1) att man i hög grad undviker de dåliga platserna, och 2) tar del av de bästa dito. Därför har jag gjort en behändig lista med exempel på platser att undvika och platser att besöka, inklusive några restaurangtips. Listan är inte komplett men täcker in merparten av det som är relevant.

Undvik

1. T-centralen och Centralstationen
Om man åker tåg eller buss hit är det förstås omöjligt att undvika helt men se till att förflytta er snabbt därifrån.

2. Sergels torg
Bedrövligt. En av Sveriges fulaste och sämsta platser, inklusive det anskrämliga Kulturhuset.

3. Drottninggatan
Bortsett från några enstaka bra butiker är det helt bedrövligt.

4. Hamngatan
Se närmast ovan.

5. Hötorget
Se närmast ovan.

6. Sofo/Södermalm (förutom specifika ställen, se nedan)
Söder är så himla “mysigt” sägs det men sanningen är att i synnerhet områdena kring Slussen, Medborgarplatsen, Götgatan, Folkungagatan, Ringvägen och Hornstull är tämligen bedrövliga, i bästa fall mediokra. Det finns väldigt specifika ställen av Söder som är bra men i regel måste man ha bott där länge för att hitta dem. Känner du redan till dem, kör på. Annars, undvik.

7. Gröna lund
Om det finns något som är bättre med Göteborg så är det Liseberg. Om du prompt måste åka karuseller så gå hit men annars är det inte mycket för världen.

8. Skansen
Likaså är Skansen visserligen ganska trevligt men Kolmården har mycket fler djurarter och är större så det finns ingen anledning att gå hit, förutom möjligtvis i samband med julmarknad.

9. Alla mediokra eller undermåliga förorter
I likhet med London, Paris, Köpenhamn och andra större städer är merparten inom Stockholms län helt mediokert – eller värre – och bör undvikas. Det finns självfallet en del trevliga naturreservat, parker och grönområden här och där men är inget som är värt att besöka för den som bara är här några dagar.

10. Stora köpcenter (Mall of Scandinavia, Barkarby etc.)
Stora evenemangs- och idrottsarenor, samt köpcenter, är inte mycket för världen. Sådant kan man undvika. 99% av sådana varor finns redan i mindre städer eller på nätet.

Upplev

1. Skeppsholmen/Kastellholmen
Vackert och mysigt, nära Kungsträdgården. Östasiatiska museet kan ibland vara värt en visit.

2. Strandvägen
Lite turistigt men ett oerhört fint promenadstråk som direkt glider över till Djurgården och senare Gärdet.

3. Waldemarsudde
Djurgården är ganska stort så vill man ha det finaste föreslår jag att man tar spårvagn 7 direkt till Waldemarsudde. Mycket, mycket fin arkitektur, utsikt och grönska, samt en lyxig båthamn i ena änden av promenaden. Dessutom många små fina strandkanter och grönområden.

4. Humlegården
Humlegården är en av Östermalms finaste platser under vår- och sommartid. Bra picknickställe.

5. Drottningholms slott
Kungliga slottet är väl värt en visit. Åk till Brommaplan och sedan buss, om du inte har egen bil. Mycket fint, vackert och mysigt parkområde. Även invändigt kan det vara värt en rundtur.

6. Mariaberget/Fåfängan
Tillsammans med Fåfängan, som ligger en bit ifrån men så att säga på andra sidan Slussen, är Mariaberget en av Stockholms finaste platser med pittoreska kvarter och fenomenal utsikt.

7. Djurgården/Gärdet
Runt tunnelbanan och Tegeluddsvägen är det ganska hemskt men själva grönområdet Gärdet, nära Kaknästornet, är en lantlig miljö som är mycket mysig att traska runt i. Det ligger även i nära anslutning till flera av muséerna och ambassaderna och kombineras med fördel med en promenad på denna sida av Djurgården.

8. Stadshuset
Stadshuset är en av stans finaste byggnader och har oerhört bra utsikt. Där ligger också Stadshuskällaren, se nedan.

9. Norr Mälarstrand
Norr Mälarstrand är väl värt en promenad längs, gärna i kombination med just Stadshuset i närheten.

10. Bockholmen/Stora skuggan
Bockholmen, nära Bergshamra södra och Sfären, är en mysig liten ö i skarven mellan Solna, Stockholm och Danderyd som har en bra restaurang i trevlig miljö. En bit från busshållplatsen Sfären kan man gå i riktning mot Stora skuggan vid vattenbrynet. Klipporna längs vattnet är några av de bästa solplatserna under juni-augusti. Där brukar jag blotta min statuariska lekamen, till det täcka könets unisona förtjusning.

11. Gamla stan och Slottsbacken
Dessa delar är bland de turistigaste i stan men väl värda att besöka om det är bra väder. Dock är själva slottet i sig inte så upphetsande utan mer helheten av området och de snirkliga gatorna i Gamla stan.

12. Nytorget och Vitabergsparken
Ett av Söders finaste och mysigaste områden. Finns även en del bra restauranger, caféer och butiker i närheten.

13. Bergianska trädgården
Stockholms botaniska trädgård är mycket fin, även om det inte är något jätteanmärkningsvärt i jämförelse med de motsvarigheter som brukar finnas i andra länder.

14. Söder Mälarstrand
Minst lika mysigt som Norr Mälarstrand. Mycket bra promenadstråk.

15. Saltsjöbaden
Solsidan är ett fint ställe i detta område men det finns flera längs Saltsjöbanans linje.

16. Hornsbergsstrand
På sommaren är detta kanske stans bästa sol- och badställe, om än lite väl mycket folk ibland.

17. Ulriksdals slottspark
Ett av Stockholms finaste slott ligger i Ulriksdal i Solna. Mycket fint parkområde.

Restauranger

1. Miss Voon
Mycket bra Asian/fusion-ställe med avsmakningsmeny nära Sturegallerian och Humlegården. En del riktiga smakupplevelser.

2. Farang
Mycket bra thai/fusion-ställe nära bland andra Tekniska högskolan som i regel erbjuder två väldigt bra avsmakningsmenyer för cirka 700 kr per person. En del riktiga smakupplevelser, även om thailändare kanske inte blir lika imponerade som européer.

3. Smak
Bra smaker, helt enkelt.

4. Stadshuskällaren
Jättebra avsmakningsmeny men även andra varianter, som trerätters, fungerar. Perfekt för en dyrare dejt, parmiddag eller när dina föräldrar är på besök.

5. Bockholmen
Bockholmen, nära Bergshamra södra och Sfären, är en mysig liten ö i skarven mellan Solna, Stockholm och Danderyd som har en bra restaurang i trevlig miljö. Även ett bra ställe att bada, fika eller dricka alkohol vid.

6. Sjätte tunnan
Medeltidskrog som passar bra med både familj, kompisar eller dejt.

7. Le Rouge
Mysig fransk stil och bra mat. En bra dejt/parrestaurang för en mysig kväll.

8. Eatnam
Billigt och gott för lunch eller middag. Finns både på Östermalm och Slussen.

9. Mälarpaviljongen
Mysigt och fint nära vattnet.

10. Boteca da Silvania
Mycket bra köttrestaurang men litet ställe. Brukar dock kunna gå att få bord utan att boka.

Bonustips: Misshumasshu, som ska vara väldigt bra men jag ännu inte har hunnit prova.

Läs även: Stockholms 20 bästa asiatiska restauranger

Myten om själsfränder

Posted on by

Något som fortsatt lever kvar i dagens värld är tanken om själsfränder eller soulmates som det ofta heter på engelska (även “significant other” förekommer som beskrivande term). Det finns även föreställningar om närmast ödesbestämda saker som “har en mening” om de inträffar eller inte inträffar.

Men allt detta baseras på bristande logik, fakta och att man anammat romantikens idéer i ett modernt, nutida sammanhang. Låt oss ta några exempel som har att göra med själsfränder och att skaffa barn.

Vi lever i en värld med över sju miljarder invånare. Människor gifter sig och skaffar barn hela tiden. De gör även slut och skiljer sig. En del får inte ens välja sin egen partner medan andra har ett flertal under en livstid, samt ännu mer temporära förbindelser, särskilt i västvärlden. Man kan möjligen prata om att ha något som sin livslott i fattigare, mer traditionella samhällen men även där finns fortfarande utrymme för en del fria val.

Ändå är det i just västvärlden som “soulmates” och “det var ödet”-diskursen frodas allra mest. Faktum är att det emellertid endast är två faktorer som styr, slumpfaktorer och aktiva beslut. Givetvis kan två människor vara mer eller mindre kompatibla med varandra – annars skulle de inte ha blivit tillsammans från första början och kanske vara ihop väldigt länge – men även en stor andel långlivade par skiljer sig efter 20 år. Dessa hade aldrig överlevt så länge tillsammans om det inte baserades på aktiva beslut och den typ av kärlek som grekerna kallade pragma (pragmatisk kärlek).

Det är även så att man kan ha djup, känslomässig kontakt med någon och det känns meningsfullt utöver det vanliga. Detta sker ibland i gränslandet mellan passionerad kärlek (eros) och då man planerar sin framtid tillsammans. Men även sådana känslor kan försvinna, av olika skäl. Känslor och andra förnimmelser är oftast av en mer temporär karaktär, precis det som traditionell vedanta-filosofi och buddhism lär oss.

Förälskelsefasen varar i ungefär två år. För att det ska hålla länge krävs därmed andra saker, som att man är kompatibla, värderar varandras kvalitéer på ett mer förnuftigt, rationellt sätt, samt att man har ett sammanhållande kitt som familj, äktenskap och bostad. Inte minst handlar det om att ta aktiva beslut, precis som när man bestämmer sig för att gå till jobbet varje dag i stället för att ligga kvar i sängen. Eftersom sådana känslor av djupt gemensamma känslor dels är 1) övergående, 2) kan delas med fler än en under en livstid (om än på lite olika sätt) bör vi ifrågasätta om det alls är en rimlig idé att tro på föreställningen om själsfränder. Inte ens de traditionella religionerna lyfter fram den aspekten utan det rör sig som sagt om idéer från olika litteraturepoker, främst men inte enbart romantiken men också senmodern litteratur, konst, film, musik och tv-serier.

En ännu mer absurd idé är att barnalstring skulle vara ödesbestämd och meningsfull (bortsett från kanske ur ett genetiskt perspektiv), när det i själva verket rör sig om högst slump- och sannolikhetsmässiga processer. Vi ska komma ihåg att merparten av barnalstring sker i en väldigt oromantisk kontext, även i västvärlden. Det kan till exempel vara en ghetto mama som blir shagged av en hustla’ som sticker innan ungen ens är född. Vad är det vackra eller meningsfulla i det? Faktum är att under ägglossningsfasen är sannolikheten ungefär 20% att äggen blir befruktade av spermierna, även när parets tu parter är fullt friska och kan få barn. Det handlar enbart om slump och aktiva val. Det är därför en del påbörjar IVF-behandling även om det kan gå utan. De är för trötta på att vänta.

Man kan göra en analogi med att uppnå andra sorters livsmål. Jag jobbar ihärdigt och tålmodigt på att få en mängd forskningsartiklar publicerade. Det tog mig till exempel över ett år att få en artikel om Yukio Mishima helt accepterad (publiceras i mars 2021). Hade jag gett upp tidigare hade jag kunnat sagt att det inte var meningen att den skulle bli publicerad, men jag fortsatte aktivt och ihärdigt att omarbeta den och skicka till fler tidskrifter, och i senare skede lägga ner ytterligare tid på stora revideringar. Därmed blev det inte en självuppfyllande profetia, som så mycket annat i livet.

Ergo: snarare än att det är så att saker är ödesbestämda och att det finns “soulmates” så är fallet att en kombination av slump och aktiva val styr utfallet i många sammanhang. I stället för att prata om själsfränder och djupare mening bör man fokusera på vikten av att inte ge upp för lätt, samt erkänna att vi lever i en värld med många valmöjligheter, varför det 1) blir svårt att tala om själsfränder när många kan vara mer eller mindre kompatibla med en annan person, och 2) lättare att välja bort det idoga arbetet framför att testa något nytt. Man bör även vara varse om att i många förhållanden finns även ett mått av bekvämlighet med i bilden, vare sig det handlar om att stanna kvar eller lämna.