Så här kan din förståelse för klimatet bli mer komplex, nyanserad och vetenskaplig

Så här kan din förståelse för klimatet bli mer komplex, nyanserad och vetenskaplig

  • Posted on: February 12, 2021
  • By:

En av de grundläggande företeelserna inom statistisk analys, och i grunden all form av kvantitativ forskning, är att lära sig skilja mellan statistiska samband och orsakssamband, korrelation och kausalitet (även om det ibland inte är knivskarpa gränser eftersom kausalitet förutsätter korrelation och det handlar om modellernas validitet och reliabilitet). Det är även att lära sig att förstå samhälls- och naturfenomen sällan orsakas av en utan flera faktorer eller en samverkan av olika faktorer. Vidare är det att förstå att kunskap om fenomen i världen inte bara “finns där ute” utan är påverkade av politiska och ekonomiska incitament, trender och preferenser. Exempelvis är konsensus om klimatet en följd av människors bedömningar och hur frågorna ställs. Det finns även uppenbara begräsningar i den mänskliga förmågan att mäta klimatet och vad som påverkar det.

Allt detta tycks dock ha undgått många som intresserar sig för klimatdebatten, där endast en faktor – människans utsläpp av koldioxid – antas påverka framtida väderhändelser. Därför krävs en kritisk genomgång.

Visserligen baseras detta på en allmän uppfattning om att världen blir varmare på grund av just den faktorn, men då missar man ändå alla andra faktorer och kan inte göra en mer självständig analys av läget. Med hjälp av nedanstående begrepp kan man emellertid skaffa sig en bättre förståelse för olika delar och helheten av vad detta innebär, samt tänka mer kritiskt kring klimatdebatten som politisk fråga.

Multivariat analys
Det första man bör slå fast i anslutning till klimatfrågan är att klimatet påverkas av åtminstone fyra huvudfaktorer: solfläcksaktivitet, vulkanisk aktivitet, havsoscillationer, och mänskligt orsakade utsläpp av koldioxid och metangas. Det senare brukar kallas antropogena effekter. Utöver dessa huvudfaktorer kan man addera en mängd mikrofaktorer som tunna moln (“thin clouds”) och den totala växtligheten i haven och på jordytan, vilka absorberar koldioxid.

Milanković-cyklerna är små och långsamma variationer av instrålningen av solljus till jordytan, orsakade av regelbundna förändringar av jordens banrörelse kring solen och av riktningen på jordens rotationsaxel. Dessa anses vara upphovet till de senaste årmiljonernas skiftningar mellan istider och varmare interglacialer. Det finns skäl att återkomma till en del av det.

Noterbart är att endast 8% av tusentals publicerade klimatforskningsstudier lyfter fram att människan till betydande del har bidragit till ökade temperaturer i världen. Det beror på att det finns så många andra faktorer att undersöka.

Effektstorlekar
Den andra saken som är viktig att förstå är att effektstorlekar från olika variabler/faktorer skiljer sig åt, ibland vid olika skeden. Denna aspekt kan gärna diskuteras i anslutning till konstanthållning av variabler. I grunden handlar det om att förstå att solfläcksaktiviteten totalt sett har den största effekten på klimatet eftersom den ligger till grund för istider och mellanliggande, varmare perioder som den nuvarande. Koldioxidutsläpp kan inte påverka istider.

Man skulle apropå det kunna tänka sig att det blir en ny istid, trots ökade koldioxidutsläpp. Detta eftersom den marginella effekten från växthuseffekten tas ut av den betydligt större effekten från den minskade solfläcksaktiviteten.

Konstanthållning av variabler
Låt säga att du befinner dig i ett kallt klimat, till exempel på Grönland där det för tillfället är 25 minusgrader (klimat är vädret mätt över minst 30 års tid). Du har alldeles för lite kläder på dig och fryser, men tar på dig dubbla lager med vantar och handskar och en varm vinterjacka som är specialdesignad för att alstra och absorbera värme i kallare klimat. Därefter känner du dig givetvis varmare. Eftersom temperaturen och vädret sannolikt inte har förändrats inom loppet av några minuter kan man anta värmeökningen – och den subjektiva upplevelsen av densamma – enbart beror på de adderade klädlagren.

Detsamma kan sägas om hur man kopplar människans koldioxidutsläpp till den globala uppvärmningen, det vill säga att växthuseffekten är det som har orsakat värmeökningen på drygt en grad celsius sedan den förra “lilla istiden” (cirka 1350-1850). Om alla andra variabler konstanthålls, inte minst solfläcksaktiviteten, kan vi anta att ökningen primärt beror på mänsklig påverkan, men om den inte är det kan den globala uppvärmningen bero på naturlig variabilitet i klimatet. Det kan också röra sig om en kombination av naturliga och antropogena effekter, till exempel att solfläcksaktiviteten har ökat men även att växthuseffekten får mindre solljus att stråla tillbaka ut bortom atmosfären.

Modelleringar och scenarier är alltid felaktiga
Det finns en devis som säger att “all models are wrong, but some are useful”. En statistisk modellering, framför allt om den försöker förutsäga framtida scenarier, är alltid felaktig även om den i bästa fall delvis fångar vad som sedermera sker i verkligheten. Jämförelser mellan modelleringar och faktiska utfall skiljer sig alltid åt, mer eller mindre.

Inom klimatforskning utgår forskare från en mängd modelleringar som motsvarar ett visst scenario – det är bland annat det som har givit upphov till teorier om “tipping points” eller extrema temperaturökningar på 4-5 grader. Ofta är det de extrema, närmast dystopiska scenarierna som har fått uppmärksamhet i svensk och internationell media, även om medieintresset i hög grad beror på vad som för tillfället förefaller mest aktuellt. Exempelvis har covid-19 trängt undan en stor del av klimatalarmismen. Bjorn Lomborg, Richard Lindzen, Willie Soon, och Lennart Bengtsson tillhör de forskare som anser att klimatalarmismen är kraftigt överdriven och missvisande. Lindzen förfäktar att det finns en mycket stor diskrepans mellan modellers uppskattningar och de faktiska temperaturerna, vilket bland annat beror på “climate sensitivity”. Alltså, trots ökade halter koldioxid i atmosfären är klimatsystemet inte särskilt känsligt för det utan det primära är solens aktivitet.

I grunden handlar det dock om att förstå att det alltid finns en tydlig diskrepans mellan faktiska temperaturer och modellerade temperaturer (och andra väderfenomen). Därför är det mer rimligt att mäta temperaturer vid många tillfällen under de kommande decennierna och följa utvecklingen successivt. Detsamma gäller inlandsisarnas tjocklek med mera.

När det gäller jämförelser mellan “business as usual” och vad som blir konsekvenserna av att införa strikta åtgärder för att försöka minska temperaturen i världen under 2000-talet gäller det att tänka kritiskt och väga cost-benefit. Det är inte rimligt att lägga tusentals miljarder på något som endast har en marginell effekt, och förutsätter att andra variabler som solens strålning konstanthålls.

För- och nackdelar med ett varmare klimat
Klimatförändringar beskrivs ofta på ett negativt sätt. Farhågor gäller till exempel ökad torka och därmed en större mängd och andel klimatflyktingar, samt försurning av haven, och ökade havsnivåer som en konsekvens av att inlandsisarna smälter.

Man måste dock ha i åtanke att på vissa delar av jorden, främst norra halvklotet, är ett par graders ökning i medeltemperaturer mest av godo – så har det sett ut hittills sedan återhämtningen från den “lilla istiden” (1850-). Det innebär längre odlingssäsonger och därmed mer lokala och regionala import- och exportmönster. Frukt behöver inte köpas och fraktas från Sydamerika. Ironiskt nog minskar därför koldioxidutsläppen – frågan är alltså komplex så det förslår. Växtligheten kommer att frodas generellt, vilket även det leder till högre grad av koldioxidabsorbering. Många djurarter kommer att trivas. Varmare och kortare vintrar innebär mindre behov av elektricitet, sådan som ofta utvinns från olja för att täcka upp energibehovet sedan kärnkraftverk stängt ner sin verksamhet.

Klimatfrågan är i grunden ekonomisk
Som jag har skrivit om i en multidisciplinär artikel som finns länkad nedan måste man också vara varse om att klimatfrågan i hög grad är en ekonomisk fråga. Forskning på nya lösningar inom framför allt energisektorn, samt att anpassa infrastrukturen har att göra med ekonomiska resurser. Resiliens, motståndskraft, skapas av att ha hög ekonomisk utveckling. Singapore och Dubai klarar sig så bra på grund av att de är rika och innovativa länder, trots ett tufft tropiskt- respektive ökenklimat. USA och Japan är ofta drabbade av naturkatastrofer, men klarar sig jämförelsevis bra på grund av välutvecklad infrastruktur och hög ekonomisk tillväxt. Detsamma gäller inte till exempel Filippinerna och Guatemala.

Framför allt gäller det att så många länder som möjligt når en acceptabel utvecklingsnivå så att de kan skydda sig från basala naturfenomen som järnbävningar, torka och översvämningar, oavsett om dessa har skett som en följd av naturlig variabilitet inom klimatet eller som en konsekvens av ekonomisk aktivitet där utsläpp av fossila bränslen är en del av vardagen. Men det är även önskvärt att i-länder fortsätter att leda utvecklingen av teknologi och bygger upp starka ekonomier som hanterar eventuella konsekvenser av till exempel ökade havsnivåer på ett per decimeter.

Lösningar
En rad förslag på lösningar är att blanda Research & Development (R&D) med adaption, det vill säga anpassningar till ett sannolikt varmare klimat, och se till att energiförsörjningen är effektiv, ändamålsenlig, och blir billigare. Det kan gälla en kombination av kärnkraft, vindkraft, solkraft och andra tekniker.

Ju högre ekonomisk tillväxt, desto lättare att hantera stora kostnader förknippade med ökade temperaturer. En sådan ekonomisk tillväxt bör helst vara i enlighet med ny teknologi inom industri-, energi- och transportsektorerna. I den mån koldioxidutsläpp når en kritisk nivå kan man krasst konstatera att en del av skadan redan har skett eftersom det redan har släppts ut så mycket som är lagrad i atmosfären, men “carbon capture and storage” är intressant och lovande. Det handlar bland annat om att plantera mycket ny skog runtom i världen, och öka växtligheten i haven som kan absorbera mer koldioxid från haven. Dessutom gäller det att maximera fördelarna med att lite varmare klimat. Det kan öka förmågan till lokala odlingar av frukt och grönsaker på norra halvklotet.

Förhoppningsvis har detta inlägg bidragit med en lite mer komplex och nyanserad förståelse för dels hur många faktorer som påverkar klimatet, att vi måste följa utvecklingen och inte förlita oss på modeller, och hantera frågan som ett i hög grad ekonomiskt och infrastrukturmässigt problem som fordrar eftertanke och rimliga avvägningar.

Vidare läsning
Nature Climate Change
How Much Human-Caused Global Warming Should We Expect with Business-As-Usual (BAU) Climate Policies? A Semi-Empirical Assessment
Northern Hemisphere Snow-Cover Trends (1967–2018): A Comparison between Climate Models and Observations
The atmospheric general circulation model ECHAM-4:
Model description and simulation of present-day climate

The Role of Volcanic Activity in Climate and Global Change
Prioritizing Development
Beyond equilibrium climate sensitivity
Parallelization: the Fourth Leg of Cultural Globalization Theory
False alarm
Climate casino