3 missförstånd om kost och diet

3 missförstånd om kost och diet

  • Posted on: February 1, 2022
  • By:

Som bekant finns det många myter och missförstånd inom träningsindustrin. Det är alltifrån att stora bodybuilders enbart är stora på grund av steroider (eller omvänt att man kan se ut som t.ex. Chris Bumstead utan steroider), till att en helgfylla skulle förstöra flera veckors träning. Nedan belyser jag ytterligare tre myter, alternativt missförstånd, som rör kost och diet.

1. Det är svårare att hålla vikten än att gå ner i vikt
En vanlig föreställning är att det är lättare att gå ner i vikt än att behålla vikten. Det är därför som många misslyckas med bantning, sägs det förnumstigt. Men fysiologiskt är det alldeles uppenbart tvärtom, vilket förklaras genom enkel matematik.

Det ligger visserligen något i att det är lätt att tappa en del i vikt. Är man rejält överviktig och äter mycket kan man rasa i vikt under en period om man lägger om kosten, det vill säga drar ner på kalorierna. Men en stor del människor är inte särskilt överviktiga utan håller sig inom normalfördelningen. Att vara 180 centimeter lång och väga 90 kilo och vilja gå ner till strax under 80 är betydligt svårare än att rasa 10 kilo om man väger 110-150.

En tumregel när man ska gå ner ett kilo i veckan är att man måste ligga på 1000 kalorier i underskott i genomsnitt per dag, vilket motsvarar ett totalt underskott på 7000 kalorier per vecka. En man som är i 35-årsåldern, 180 centimeter lång och väger 90, och tränar på gym flera dagar i veckan har en energibalans omkring 2800 kalorier. Vederbörande måste följaktligen äta omkring 1800 kalorier per dag för att gå ner i vikt som motsvarar ett kilo per vecka. Detta måste också justeras lite grann allt eftersom personen gå ner i vikt eftersom lägre vikt innebär lägre energibalans (om man inte samtidigt ökar träningsmängden).

1800 kalorier är ganska lite för en man, särskilt om man har en ätardag i veckan som då måste viktas en del mot de övriga dagarna. Däremot är energibalansen ungefär densamma när personen väl har gått ner i vikt, till 80 kg, cirka 2700 kcal. Alltså kommer personen behålla sin vikt om personen äter 2700 kalorier per dag. Det är inte särskilt jobbigt att äta 2700 kalorier per dag, utan det är betydligt jobbigare att bara få lov att äta 1800 kalorier. Ergo: det är jobbigare och svårare att gå ner i vikt än att behålla vikten. Faktum är att det är en barnlek att behålla sin form, även om man är jättedeffad. Visst, något halvkilo kan man väl lägga på sig men för att gå upp 3-4 kilo (eller mer) och förstöra formen krävs ett rejält överätande under ett per veckors tid. Nyckeln ligger i att hitta en nivå som fungerar och sedan ha lite disciplin och väga sig en gång i veckan så att man inte lägger på sig vikt.

2. Man måste äta proteinpulver
En annan sak som har pumpats ut av tränings- och kostföretagen, ofta med nära koppling till diverse dopade “atleter” inom kroppsbyggning, är att man måste äta proteinpulver och att det skulle finnas något särskilt viktigt med dessa pulver, som dessutom som bekant är obekväma att bära omkring och luktar illa om man inte tvättar ur sin shaker.

Det finns absolut ingenting som tyder på att man måste äta vare sig vassle-, kasein- eller gainer-produkter utan det räcker gott och väl med vanlig mat där man täcker in både makro- och mikronutrienter. Sedan kan man visserligen understryka att det inte gör någon direkt skada men det betyder inte att det är bra. Om jag ställer mig och ropar t.ex. “fångad av en stormvind” på Sergels torg gör det ingen direkt skada, men det är inte heller särdeles meningsfullt eller konstruktivt.

En nyans är dock att en del proteinprodukter av det här slaget är väldigt goda, t.ex. med proteinpannkakssmet, men frågan är om det är värt det annat än som semigodis. Proteinbars är dessutom smidigare än de vattenlösliga pulvren. Kvarg är också bra. På Pulsen i Flemingsberg kan man ibland köpa ett kilo smaksatt lättkvarg för tio kronor! Betydligt bättre än de dyra och dåliga proteinpulvren.

3. Det är ohälsosamt att vara alltför deffad
En tredje myt är att det är förment “ohälsosamt” att vara deffad. Om man deffar ner sig till 3-4% kroppsfett och inte dricker vatten, som en del kroppsbyggare gör strax innan tävlingar, ja då då är det inte så hälsosamt utan sätter press på organismen, men samtidigt är människan utvecklad för att kunna leva på vätske- och fettreserver under flera veckors tid. Det är inte farligt att hålla in på väskan och kosten under ett par dagar, särskilt inte att fasta under 48 timmar eller lite mer. Det betyder inte att det är behagligt men farligt och obehagligt är inte synonyma begrepp. Det kan kännas obehagligt att gå fram och fråga en tjej om telefonnumret (eller t.ex. IG) men det betyder inte att det är farligt (även om man beaktar hysteriska, fjärde vågen-feministiska idéer om toxic masculinity).

Den absoluta merparten som tränar och äter naturligt hamnar sällan eller aldrig på 3-4% utan snarare på 5-10% kroppsfett. Det är hälsosamt och bra och finns absolut ingenting negativt med det ur någon aspekt. Som sagt är det ju lätt att behålla sin vikt när man får äta över 2000 kalorier per dag, och en fylla påverkar nästan ingenting utan är försumbart så inte heller är det negativt ur en livsstilssynpunkt.

Sammanfattningsvis är det alldeles för många dumheter som florerar i fitness- och träningsindustrin på grund av korrupta företag, korrupta kroppsbyggare som dopar sig, och en allmänt okunnig pöbeldumhet, inte sällan i kombination med en rejäl dos förnumstig politisk korrekthet och klyschor som aldrig ifrågasätts. För om man inte har självdisciplin måste man ju skylla på hur “ohälsosamt” det ena eller andra är för att det ska kännas bättre. Lite som det här med narcissism, som många inte begriper.