Det här krävs för att bli publicerad i en refereegranskad akademisk/vetenskaplig tidskrift – en jämförelse med journalistik

Det här krävs för att bli publicerad i en refereegranskad akademisk/vetenskaplig tidskrift – en jämförelse med journalistik

  • Posted on: June 12, 2022
  • By:

Att skriva och få saker publicerade är enkelt sedan bloggen och mikrobloggen (Twitter m.fl.) uppstod. Det krävs ingen kvalitetsgranskning över huvud taget utan man är sin egen redaktör som trycker på publiceringsknappen. Det är också det jag gillar med bloggen som fenomen – att idéer kommer ut direkt, samtidigt som det finns möjlighet att ta bort gamla inlägg och revidera språkfel med mera.

Annorlunda är det med att publicera texter i akademiska/vetenskapliga tidskrifter, särskilt de som har rigorös peer review, men det finns även liknande mekanismer inom journalistikens värld. Dock föreligger även distinkta skillnader mellan den akademiska världen och journalistikens sfär, och mellan akademiska publikationer som kräver refreegranskning (peer review) och de som bara kräver att en redaktör godkänner ett manuskript. Naturligtvis finns det även stora skillnader mellan alla de mängder av tidskrifter som kräver mer eller mindre omfattande refereegranskning. Jag ska kortfattat förklara en del av detta.

Vad är peer review?
Med “peer” menar man en akademisk kollega, i detta fall oftast en anonym sådan, som granskar ditt material. Denna peer fungerar även som referee, granskare, varför referee och peer är synonyma begrepp i det här sammanhanget. Så här står det nästan alltid på de referee-granskade tidskrifternas hemsidor:

“All research articles in this journal have undergone rigorous peer review, based on initial editor screening and anonymized refereeing by at least two anonymous referees.”

Det krävs alltså att en redaktör läser igenom varje insänt manuskript och bedömer att det håller tillräckligt hög kvalitet och passar tidskriftens “Aims & Scope”, det vill säga ämnen och inriktning, innan referee-granskningen inleds. Innan dess kräver det nästan alltid att en redaktionsassistent har gått igenom de rent formella delarna, t.ex. att texten inte är för lång eller kort och har rätt referenssystem, rubriker med mera. Det innebär i sin tur att ju högre ranking (impact factor) en tidskrift har, desto fler manuskript måste sållas bort redan i initialskedet. Sedan avgör också statusen/populariteten hur pass hårda i kritiken som de två granskarna tillåts vara för att manuskriptet ska kunna publiceras i ett senare skede, efter att ha genomgått mer eller mindre omfattande revideringar (revisions). Jag som forskar och publicerar inom utbildningsvetenskap och psykologi har varit med om att granskare tilldelar det samlade omdömet “major revisions”, vilket oftast är ett bra besked efter den första granskningen av två-tre granskare, men sedan väljer ändå redaktören att inte gå vidare i processen utan refusera manuskriptet. Det är på grund av att de måste hålla nere antalet publicerade artiklar varje år och då är det här ett sätt att göra det. Endast de manuskript som fordrar små ändringar, minor revisions, går vidare i processen.

Noterbart är att man kan ha sina egna peers, kollegerna vid institutionen eller dem som man träffar på konferenser, som läser igenom ditt material och framför konstruktiv kritik, men det är inte dessa peers/referees som avses här. En likhet är dock att vare sig man vill det eller inte kommer granskarna att påverka en del av ditt manuskripts innehåll eftersom de till stor fäller avgörandet – du måste revidera i enlighet med deras kritiska och konstruktiva förslag för att det ska bli accepterat. Själv är jag mycket av en individualist som forskar och skriver på egen hand, utan input från andra, men ändå måste jag så att säga behaga de anonyma granskarna för att bli publicerad. De måste gilla manuskriptets övergripande konstitution, men kräver också att jag ändrar i enlighet med deras förslag – om man inte i några fall kan argumentera för att det inte behövs eller ens är möjligt. Det blir alltså lite av ett (ofrivilligt) team work ändå.

Överlag kan man slå fast att publicera sin akademiska forskning i referee-granskade tidskrifter är en enorm skillnad jämfört med journalistisk och hobbyjournalistisk publicistik. De formella kriterierna, liksom kvalitetskriterierna med mera är väsensskilda. Även en mer akademisk typ av text som “Under strecket” i Svenska Dagbladet skulle jag kunna skriva på två timmar medan manuskript av den här typen kan vara något som framställs och revideras under flera års tid, på grund av flertalet refuseringar som leder till att man omarbetar materialet i flera steg. Å andra sidan kan det gå betydligt snabbare att få något publicerat om allt flyter på: tre veckor att skriva och sammanställa manuskriptet, tre månader att invänta besked under granskningsfasen, och slutligen en månad i samband med slutrevideringar och smärre ändringar i samband med artikelproduktion.

Det finns visserligen en likhet såtillvida att det är hård konkurrens att bli utgiven i tidningsmedia, men skillnaden är å andra sidan – vid sidan av kvalitet och kompetens – att det är manuskriptet och forskningen som är det väsentliga, inte om du redan jobbar för tidningen/publikationen eller har gamla meriter.

Mina referee-granskade artiklar:

(14) 2022: The influence of SES, cognitive and non-cognitive abilities on grades: longitudinal evidence from two Swedish cohorts. European Journal of Psychology of Education.

(13) 2022: The adaptive proculturation process of being a psychutherapist as Kazakh asylum seeker in Sweden. Human Arenas.

(12) 2022: Educational achievement among East Asian schoolchildren 1967–2020: A thematic review of the literature. International Journal of Educational Research Open, 3.

(11) 2022: PISA Achievement in Sweden From the Perspective of Both Individual Data and Aggregated Cross-Country Data. Frontiers in Education.

(10) 2021: Why has Sweden risen in the IFPI league tables but been surpassed by South Korea? A comparative case study. Social Sciences & Humanities Open, 4 (1).

(9) 2021: Money or melancholia? Dropout and retention rates in the K-pop industry. Culture and Empathy, 4 (2), 156-180.

(8) 2021: Regional differences in educational achievement among Swedish Grade 9 students. Scandinavian Journal of Educational Research, 66 (4), 610-625.

(7) 2021: The multifold intertextuality in Lee Chang Dong’s Burning. Social Sciences & Humanities Open, 3 (1).

(6) 2021: Parallelization: the fourth leg of cultural globalization theory. Integrative Psychological and Behavioral Science, 55 (2), 354-370.

(5) 2021: The Applicability of Big Five and the Dark tetrad on Literary Analysis: A Case Study of Yukio Mishima’s Novel Protagonists. East Asian Journal of Popular Culture, 7 (1), 95-113.

(4) 2020: From Oldboy to Burning: Han in South Korean films. Culture & Psychology, 26 (4), 919-932.

(3) 2020: Cultural amnesia or continuity? Expressions of han in K-pop. East Asian Journal of Popular Culture, 6 (1), 111-123.

(2) 2019: What Makes Estonia and Singapore so Good?. Globalisation, Societies and Education, 18 (2), 181-193.

(1) 2019: Achievement in the South Korean Music Industry. International Journal of Music Business Research, 8 (2), 6-26.