Under alla år av studier, forskning, resor och samtal med andra – med fokus på inte minst skolresultat, politik, kultur, ekonomi, och samhällsliv – har jag kunnat skönja en specifik “sovjetisk mentalitet” som finns i alla tidigare sovjet-socialistiska länder. Den bygger på en insikt om att på grund av det ineffektiva ekonomiska systemet, korruption i post-sovjetisk tid, och människans generella disposition för individuell egoism och att se om de närmaste, leder det till en sällsynt negativ samhällsmodell.

Överlag finns det två större grupper som dominerar den politisk-ekonomiska utvecklingen i världen: germaner och östasiater, framför allt i Japan. Det finns visserligen rika länder i Mellanöstern men det beror endast på oljepengar och politiskt kännetecknas de av enorma klasskillnader, korruption, och diktatur. Naturresurser kan kompensera en hel del för bristen på humankapital, vilket man bör återkomma till.

Samtliga germanska länder och regioner – dit räknas Storbritannien, Irland, Norden, Frankrike, Belgien, Nederländerna, norra Italien, Tyskland, Schweiz, samt mikrostater som Luxemburg, Monaco Andorra (gränsfall), och Liechtenstein – kännetecknas av hög BNP per capita, höga medelinkomster, låg korruption och högt demokratiindex. Noterbart är också att de forna sovjetrepubliker i Europa som har anammat den västerländska samhällsmodellen har utvecklats enormt, särskilt Estland, Polen, Tjeckien och Slovakien, och framför allt Tjeckien och Slovakien har haft lätt för detta då de ligger geografiskt nära både Tyskland och Österrike (det är 59 minuters tågresa mellan Bratislava och Wien). Av Balkanländerna är Slovenien, som har nära band med norra Italien, det land som har lyckats bäst följt av Kroatien. Ju närmare man kommer den germanska kultursfären, desto bättre ekonomisk utveckling. Ju mer likt den jugoslaviska socialismen och ottomanska kulturen, desto sämre ekonomisk utveckling, gällande Balkan. Många känner också till de enorma skillnaderna mellan norra och södra Italien. Skillnaderna mellan å ena sidan Lombardiet och Trentino-Sydtyrolen i norr och å andra sidan Sicilien och Kalabrien i syd är slående.

Distribution av germanska alleler (gener) i Europa

De länder i Östasien som har anammat dessa företeelser, den universella borgerligt kapitalistiska samhällsmodellen som Heiner Rindermann har lyft fram, har också lyckats. Främst Japan men även Sydkorea och Taiwan och delvis Singapore, som ju är ett slags hybrid mellan auktoritär kinesisk konfucianism, brittisk lagstiftning, och västerländsk kapitalism. Kina bibehåller sin egen variant av socialism men på grund av influenser från västerländsk marknadsekonomi har miljontals kineser lyfts ur fattigdom.

Det finns en del som hävdar att skillnaderna mellan länder och populationer är inherenta, inneboende, och knappt möjliga att förändra mer än marginellt. Och det finns slående skillnader i kognitiva tester som PISA, TIMSS, och standardiserade IQ-tester med de östasiatiska och germanska länderna i topp. Men forskare som Jelte Wicherts och James Flynn har visat att dessa skillnader sannolikt beror på materiella, historiska och kulturella faktorer snarare än evolutionära dito. Det går även att bevisa delvis med hjälp av genetiska studier. De centralasiatiska länderna som Kazakstan har befolkningar som är mycket lika mongoler, koreaner och japaner men ändå skiljer ungefär 10-15 poäng i kognitiva tester mellan Kazakstan, Sydkorea och Japan. Alltså är det mycket troligt att skillnaderna beror på materiella, historiska och kulturella orsaker snarare än genetiska. (I förbigående kan man säga att det har funnits en benägenhet att gifta sig med andra stammar så inavel har inte varit ett utbrett problem i Kazakstan.). Trots alla naturresurser är den ekonomiska utvecklingen lägre, den västerländska kulturen mindre inflytelserik, och arvet från Sovjet starkare i Kazakstan, särskilt i mindre städer och på landsbygden. Korruption och dålig luftkvalitet kännetecknar stora städer som Almaty och Nur-Sultan (Astana), trots att de ändå är väsentligt rikare än de mindre orterna.

Den sovjetiska mentaliteten
Det för oss in på det jag kallar den sovjetiska mentaliteten, som påverkar samhällslivet i de forna sovjetrepublikerna som inte har blivit en del av väst – Ryska federationen, Ukraina, Kazakstan, Belarus, m.fl. Den sovjetiska mentaliteten bygger alltså på att eftersom systemet är så ineffektivt och korrupt måste man använda sig av mutor för att överleva eller åtminstone öka sitt överflöd. I sovjetisk tid lät man länder bibehålla en del av sina kulturella särdrag (dock inte i religiöst avseende utan kristendomen och islam kunde endast blomstra på nytt efter 1991), inte minst en stark kärnfamilj. Familjen är central och man hjälper varandra. I den mån man hjälper andra, utanför familjen (därvidlag kan arvet från kristendomens diakoni, islams zakat, grundläggande sovjetisk välfärd, samt allmänmänsklig altruism skönjas), är det med basala saker som att ge mat och husrum, men rika människor – särskilt i västvärlden – ser man dock som en enda stor bankomat.

När västvärlden ger massor av pengar och vapen till den korrupta ukrainska staten, som trots allt har anammat en del av västerländsk kultur på senare år och därför fungerar hjälpligt i vissa avseenden, är det som att ge en tiggare pengar. Tiggarens mentalitet är att givaren har obegränsat med pengar och därför kan ge bort sitt enorma överflöd. Zelenskys regim har fått mångmiljardbelopp, särskilt från USA, men vill ändå ha mer.

Lagom – the responsible mean som det ibland översätts till på engelska – och liknande begrepp finns helt enkelt inte i sovjetisk mentalitet, när det gäller utbyten med västvärlden. Min (förra) tjej, från Kazakstan, som har bott i västvärlden länge och givetvis därför anammat en del västerländsk och svensk kultur förklarade det så här: Om du till exempel ger dricks eller extra pengar till en frisör i Kazakstan då blir de såklart tacksamma. Vem som skulle inte bli glad av extra pengar? Men de kommer inte tänka att de ska vara särskilt noggranna med att du inte betalar extra nästa gång, utan i stället förväntar de sig att du betalar mer än gemene man. De roffar åt sig maximalt. Det är den sovjetiska mentaliteten.

Både den ukrainska och ryska militären lever på fattiga, utsatta människor i spåret av kriget. För att förflytta flyktingar internt kräver de ganska stora belopp, det vill säga mutor. Mutorna går till dem själva och deras familjer, men också för att muta andra militärer i samband med förflyttningsprocessen. Japanska poliser och militärer, åtminstone efter 1945, skulle vara helt främmande för sådant. Detsamma gäller de länder som i hög grad kännetecknas av den germanska mentaliteten: tillit, samhällelig reciprocitet, sanning, meritokrati, lag och ordning, rättssäkerhet, äganderätt etc.

Här har vi också några av skälen till att Ryssland och Ukrainas krig har hamnat i dödläge. Trots att det främst handlar om militär kapacitet påverkas utfallen också av den omfattande korruptionen. Mängder av ryska soldater har gett upp. Talrika ukrainska militärer, tjänstemän och regionalpolitiker har sålt ut sig till Ryssland och de rysk-stödda separatisterna. Den ena ljuger för den andra. Pengar som skulle ha gått till att rusta upp Rysslands militär har gått till andra ändamål. Generaler och majorer ljuger för varandra och för Putin-regimen. Ukraina har delvis liknande problem men på grund av dess patriotism och stöd från Nato har de kunnat hävda sig bra i många avseenden.

Naturligtvis finns den sovjetiska mentaliteten på många håll, inte bara Balkan som hade ett liknande samhällssystem, utan även Afrika, Sydostasien, Central- och Sydamerika. Eftersom korruption inte bara bygger på kultur och samhällssystem utan även mänsklig egoism förekommer sådant, om än i mindre skala, i Tyskland, Norge, Sverige, Japan etc. Noterbart är dock att det är i Italiens minst germanska delar som den klan- och familjebaserade korruptionen och maffiaverksamheten är som mest utbredd. Samhällen är mycket komplexa så det förekommer parallella processer. Korruption samsas med tillit och transparens men det kan skilja sig geografiskt inom ett land.

Sammantaget är det viktigt att den germanska mentaliteten sprids globalt. Även om man inte är för globalism per se, så som den sprids och upprätthålls genom mångmiljardärer och organisationer som World Economic Forum, är det naturligtvis en chimär att alla samhällssystem är lika bra. Den sovjetiska mentaliteten, som är sprungen ur historiska, kulturella, politiska och ekonomiska faktorer, beror inte på biologiskt ursprung och därför kan den utraderas till förmån för bättre system.