Nyligen blev jag varse om en rätt intressant artikel från hemsidan Feminist Current, betitlad “You’ve heard of rape culture, but have you heard of pedophile culture?”. I denna vill skribenten belysa de närmast pedofilliknande tendenser som finns inom nutida västerländsk kultur.

I likhet med mycket annan samtida feministisk analys finns några poänger, men samtidigt väldigt missvisande och onyanserade framställningar som bortser från flera centrala aspekter av den mer kompletta bilden som krävs för att göra seriös kultur- och samhällsanalys. Jag ska förklara några av dessa problem.

Som många känner till kommer Lolita-idealet från västvärlden, historiskt genom Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 och Stanley Kubricks filmadaption med samma namn (1962), och har sedan spridits till framför allt Japan och blivit ett slags subkultur. I min artikel om koreanska skönhetsideal, som har uppmärksammats i Sydsvenskan, nämner jag bland annat det i Japan förekommande idealet girlishness, ett flickaktigt utseende. Detta kan man i sin tur skönja i en hel del k-pop (som ofta framförs på japanska för att tilltala fans i Japan).

Girls’ Generation, en av världens mest framgångsrika tjejgrupper, utgör ett bra exempel i sammanhanget eftersom bland annat är det helt valfritt för tjejer att klä sig på det här sättet (både artisterna och deras fans som vill se ut som sina idoler). Det är också helt valfritt för konsumenterna – i detta fall främst japanska tjejer mellan 16-23 – att stödja detta ekonomiskt.

Man kan också notera att många grupper, inklusive Girls’ Generation, ofta blandar olika stilar och ideal och ju äldre de blir desto kvinnligare och mindre gulliga framstår de som. Hela idén om ett patriarkat är till stor del missvisande i länder och områden som i hög grad inte längre är patriarkala utan liberala och jämställda (västerlandet och Östasien). Tjejer och kvinnor väljer själva hur de vill agera och vad de gillar, oavsett vilka det är som huvudsakligen ligger bakom skönhetsidealen.

En annan central aspekt som artikeln, och samtida feminister överlag missar, är att de flesta är – oavsett kön – medvetna om biologiska realiteter. Det handlar inte bara, eller ens i huvudsak, om att det metafysiska patriarkatet har programmerat människor till att dyrka skönhet och ungdom genom porr och populärkultur. Att kvinnor vill hålla sig fräscha beror på att skönhet, som signalerar god fertilitet, är deras ofta starkaste kort i leken och livet. Män i sin tur är genetiskt programmerade att gilla fertila kvinnor mellan främst 18-25. Lolitaidealet är med det i åtanke inte så extremt långt från verkligheten.

För att förhindra pedofili har man dock infört rimliga lagar gällande generell myndighet (18 år) och sexuell myndighetsålder (15 år). Personligen skulle jag inte se något problem med att även sexuell myndighetsålder höjdes till 18 år eftersom många inte är tillräckligt mogna tidigare, såväl fysiskt som mentalt. Det finns en del europeiska länder som har ganska låg sexuell myndighetsålder (13 i Tyskland och Italien), men det är främst i andra regioner och kultursfärer som detta är ett verkligt stort problem, till exempel Mellanöstern och Sydasien. Men eftersom det är mycket mer bekvämt att klaga på västerländsk kultur – för ironiskt nog kan man inte tillrättavisas av “patriarkatet” i länder som USA, Sverige och Tyskland när man uttrycker feministiska åsikter – fokuserar många på det i stället för till exempel muslimska länder inom vilka pubertet snarare än ålder avgör när någon får gifta sig och därmed (tvingas) ha sex inom äktenskapet.

Gällande porr nämns begrepp som “Barely legal” och kategorier som “Teens” och rakade vaginor som indikationer på mäns generella fäbless för unga tjejer. Återigen är 18-25 den typiska eller biologiskt optimala fertilitetsåldern, men jag kan hålla med att om det vore lagligt med 16-åriga porraktriser skulle säkert många gilla det också. Människans natur är komplex och porr är en av de företeelser där en hel del obehagliga sidor kan titta fram. Det är beroendeframkallande och lätt att vänja sig, och enligt studier finns en tendens att konsumenter snabbt anpassar sig efter mer konventionellt innehåll och går över till mer extrem gruppsex och liknande. Det finns en könsaspekt i det avseendet och ofta en maktordningsdimension: män ligger bakom de flesta porrföretagen och är oftast de som penetrerar, vilket enligt Michel Foucault (som själv var en promiskuös homofil) indikerar denna maktordning. Därför är det viktigt med tydliga gränser och lagar, samt att man blir medveten om sådana här saker.

En dimension som dock helt missas i artikeln är att även killar och män, självmant, väljer att anpassa sig efter trender inom porr och populärkultur. Hur mycket man än kan vara kritisk mot dessa så är det likaledes en biologisk realitet att killar/män med atletiska kroppar är mer uthålliga och attraktiva, sexuellt och biologiskt. Troligen använder en stor andel manliga porrstjärnor anabola steroider för att vara extra virila, och numer avlägsnar även killar/män könshår. Betyder det att tjejer/kvinnor är pedofiler som vill ha sex med småpojkar?

Faktum är att för vanliga människor är hela grejen med att raka och tvätta sig – vilket gäller båda könen, även om män oftast behåller hår på ben och andra ställen – en hygienisk aspekt. Det är bekvämare att utföra fellatio eller cunnilingus om så har gjorts. Snarare är det ett tecken på jämlika relationer när killar/män och tjejer/kvinnor gör sig fräscha och vackra för varandra så länge de kan och efter bästa förmåga. De killar/män i dag som inte gör det får svårare att hävda sig på den sexuella marknaden. Det gäller även “anti-aging creams” och liknande, som ingalunda är exklusivt för tjejer/kvinnor.

Ytterligare en aspekt som tas upp är den språkliga och hur tjejer/kvinnor benämns:

In pedophile culture, we casually refer to grown women as “girls.” We have a word specifically for attractive female teenagers: jailbait. Women are sexualized as chicks, kittens, and babes.

Precis – “vi” gör det, inte bara killar och män. Tjejer älskar att bli kallade tjejer, även när de är 25. Även äldre kvinnor brukar säga tjejer, ofta lite skämtsamt, eftersom de vill framstå som yngre än de är. Dessutom brukar, i mer jämlika relationer som de i västerlandet och Östasien, även killar kallas “babe”. Min flickvän brukar kalla mig Teddy eftersom det låter gulligt. Teddybjörnar är barnleksaker. Betyder det att hon har pedofila böjelser?

Fast det är klart, enligt feministisk logik kan myndiga tjejer/kvinnor aldrig göra något fel och har aldrig ansvar för något. Det är bara “patriarkatets” fel alltihop.