I en intressant artikel belyser Ukraina-experten Michael Gentile hur McDonald’s kan ses som en symbol för det globala och moderna i ukrainska städer som Mariupol. Inte långt innan Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 kunde människor smaska i sig Big Mac på en av McDonald’s “restauranger” i den hårt ansatta hamnstaden.
Geopolitiskt kan McDonald’s sägas representera västvärlden, särskilt USA, och därigenom ses det världsberömda snabbmatsföretaget som en symbol för det ukrainska kontra det ryssockuperade i staden Donetsk (och Luhansk), som inte är belägen särskilt långt från Mariupol. Ukraina är modernt och har McDonald’s medan “Folkrepubliken Donetsk” och “Folkrepubliken Luhansk” numer saknar McDonald’s. Trots närheten till frontlinjen kunde dock Mariupolborna leva fredligt och i säkerhet. Innan invasionen 2014 var Donetsk och Luhansk, särskilt Donetsk, två städer på viss frammarsch. Ur ett bredare nationellt perspektiv var Donbass vare sig särskilt fattigt eller framgångsrikt. Men Donbas arena i Donetsk och den generella inkomstnivån var förhållandevis hög – sedan 2014 har det blivit allt annat än muntert att bo i den ockuperade delen av Donetsk oblast, och bara något bättre i den icke-ockuperade delen.
Uppenbarligen finns inte McDonald’s numer kvar i den av Ryssland sönderbombade staden, som under mars och april var ett av krigets centrala platser. En del kanske även har uppmärksammats om att McDonald’s har lämnat Ryssland som en del av en större bojkott- och sanktionskampanj från västvärldens sida.
Man kan i nästa skede fråga sig varför McDonald’s fanns där från början? USA och Ryssland har haft spända relationer länge, åtminstone sedan 2008 då Georgien invaderades men till viss del även tidigare, så varför finns ens McDonald’s på rysk mark?
Sanningen är att trots att västvärlden framställs som den ryska folksjälens antites med sin dekadens älskar många ryssar och Donbasbor McDonald’s. Både Gentiles artikel och det som ett fåtal jag har talat med sagt indikerar att ryssar i Rostov – som ligger nära Donetsk – älskar McDonald’s. Det är både ett hyckleri och någonting lovande på samma gång eftersom det indikerar en universell preferens. Snabbmaten förenar.
Ryska och ukrainska män är generellt inte särskilt vältränade utan dricker, röker och äter onyttigt. Kvinnorna kan ofta se närmast perfekta ut men efter 40 blir de flesta babushkor. Naturligtvis har en del av detta förändrats i takt med att moderniteten och metrosexualiteten har sökt sig till snart sagt varje hörn av världen, men både unga och gamla kan nog se någonting tilltalande med McDonald’s. Det är därför som Donetskborna, som har haft möjlighet att arbeta i Ryssland sedan flera år, skyndade till Rostov för att äta amerikaniserade hamburgare när donken försvann från Donbas.
Det är lätt att tala om dekadens och dålig kultur, men en annan sak att leva som man lär. Det finns ett uttryck i muslimska länder: vara muslim på dagen och något annat på natten. Analogt med detta är det lätt att klaga på till exempel västerländsk homosexualitet, feminism, och brist på spiritualitet (ändå är USA ett av världens mest kristna länder), men en annan sak att säga nej till dagliga eller nattliga nöjen som skräpmat. Nu är det visserligen ganska harmlöst att äta skräpmat, om det inte sker särskilt ofta, men även det är ju onekligen ett dekadensfenomen. Ryska soldater blir knappast atletiska av att äta pommes. Det är också en symbolisk handling som visar på USA:s attraktion (soft power).
Genom evolutionspsykologi förstår vi hamburgarens dragningskraft och därigenom varför McDonald’s i praktiken finns kvar i Ryssland men numer kallas något annat. Människor har trots allt många gemensamma nämnare, oavsett kultur och nationalitet.
Hellre McDonald’s i Ryssland än krig och elände. Men många av oss ser ändå till att inte bevista den transfettsstinna snabbmatskedjan annat än sporadiskt. Vi vill ju inte vara dekadenta och slappa utan atletiska och aktiva. Även denna tankegång borde vara universell.