Category Archives: Philosophy

Därför blev det inte fred på jorden efter Sovjetunionens fall

Posted on by

Många har säkert hört talas om den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyamas teori som framförs i verket The End of History and the Last Man (1992). I korta drag bygger den på att världen gick mot ökad fred, politisk och kulturell homogenisering, och därmed ett slut på historiens dialektik, det vill säga konflikter mellan stater och andra aktörer.

1991 andades mycket optimism. Den tredje stora demokratiseringsvågen hade inletts i mitten av 1970-talet och efter Sovjetunionens fall 1991 blev världen alltmer optimistiskt inriktad, åtminstone ur ett västerländskt perspektiv. Länder som ännu inte var demokratiska och underordnat sig den unipolära världsordningen med USA som hegemon skulle stegvis införa liberaldemokrati och marknadsekonomi i enlighet med västerländska ideal. Om Japan, Sydkorea och Taiwan kunde gå från att vara asiatiska diktaturer till att bli amerikaniserade demokratier med enorm ekonomisk tillväxt som följd skulle andra länder både vilja och kunna följa en liknande väg, förr eller senare.

I en del fall har det så också blivit. De baltiska och centraleuropeiska länderna har anammat både marknadsekonomi och europeisk demokrati. EU bildades som ett fredsprojekt och som en ganska stark politisk-ekonomisk union. Som Harvard-akademikern och populärvetenskaplige författaren Steven Pinker noterar har världen också blivit fredligare i relativa tal, alltså procentuellt sett i relation till jordens totala befolkningsmängd. Som Umberto Eco understryker i en av sina essäer i antologin Kräftgång dödas också allt färre civila i stridigheter. Det totala interstatliga kriget har ersatts med mer begränsade konflikter och diverse proxy-krig.

Men att världen inte har blivit fredlig och fantastisk är ändå plågsamt uppenbart, även om färre förolyckas i relativa tal. Folkmordet i Rwanda 1994 var en av modern tids mest bestialiska konflikter. Balkan-krigen skördade tusentals dödsoffer i sådan omfattning att föreställningar om det civiliserade Europa ter sig förfelad. Rysslands inbördeskrig i Tjetjenien, jihidistisk terrorism, inbördeskrig i Syrien, Mali, och talrika dödsskjutningar och bombattentat i USA, Pakistan, Nordafrika och flertalet EU-länder vittnar om att allt inte är ljust och hoppfullt. Kriget mellan Ukraina och Ryssland, som inleddes 2014 och fick ny fart i februari 2022, är den största väpnade konflikten på europeisk mark sedan 1945.

Hur kunde det bli så här? Nedan skisserar jag några huvudfaktorer som är värda att ta fasta på när den frågan belyses.

Felaktig människosyn
Redan innan upplysningstiden på 1700-talet diskuterade filosofer som Niccolo Machiavelli och Thomas Hobbes människans goda och mindre charmerande sidor. Redan hos Platon och Aristoteles finns en insikt om att “goda regimer” snabbt kan degenerera och bli dekadenta. Inom utvecklings-, personlighets- och evolutionspsykologi kompletteras sedan dessa mer politisk-filosofiska insikter med en syn på människans växlingar mellan egoism och altruism, eller mellan gott och ont om man så vill. Det påvisas att det finns en viss andel människor med psykopatiska drag och en del av dem hamnar i maktposition. Ledande psykologiforskaren David Buss poängterar att politiska ledare som Josef Stalin, Ion Antonescu, Adolf Hitler, Pol Pot och Ferdinand Marcos sannolikt var psykopater och delvis därför mördade de miljoner människor.

De flesta människor har både goda och onda, alternativt bra och dåliga sidor. En del lider inte bara av “mörka” personlighetsdrag som psykopati utan även neurotiska sidor, vilket kan ha varit fallet gällande många skoldåd, senast nu i Malmö. Dessutom styrs många människor av prestige och passioner snarare än enbart rationellt tänkande. Sannolikt kommer därför en del av framtidens ledare att göra hemska eller synbart irrationella saker under “rätt” omständigheter, särskilt i ett pressat läge. Den amerikanske konservative tänkaren Patrick J. Buchanan har påtalat att det kommer alltid att finnas tyranner. Efter Assad och Putin kommer det dyka upp nya sådana, förr eller senare. Demokratisk framfart kan dämpa en del sådana effekter, sannolikt, men även demokratiska länder har kärnvapen och kan begå grava strategiska misstag.

Västvärlden har rustat andra stormakter
En annan, närmast ironisk aspekt, är att USA direkt eller indirekt har bidragit till att rusta stormakter. USA, Storbritannien och andra framträdande västländer lärde t.ex. Singapores Lee Kuan Yew hur man skapar stabil ekonomisk tillväxt, som sedan inspirerade Kinas reformer genomförda av inte minst Deng Xiaoping 1978 och framåt. USA inspirerade glasnost och perestrojka, och även Putin-regimen har anammat en del västerländska idéer när det gäller ekonomisk tillväxt, teknik och export. Till viss del gäller det även den allierade arabstaten Saudiarabien och världens mest folkrika land, Indien.

USA och Storbritannien har alltså, kanske naivt, bidragit till att rusta andra stormakter som under decennier har haft en stark ekonomisk tillväxt och sedan använt en del av detta mervärde till att bygga en stark militär. Enligt Global Firepower är Ryssland, Kina och Indien världens största militära makter efter USA. Visserligen har USA stöd och samarbeten med Japan och Sydkorea men de är inte med i Nato. Den forna militära stormakten Tyskland återfinns först på plats 16 på världsrankingen i detta avseende.

Historiska ojämlikheter
En annan viktig faktor är att det finns en inneboende ojämlikhet i världen som har grunden i en mängd historiska processer. Många länder är fortfarande oerhört fattiga och har, åtminstone i relation till andra länder, inte nått närmelsevis samma ekonomiska utveckling som de rikaste 30-40 nationerna. En del av detta spiller även över på sådant som kulturella värderingar och kognitiva och icke-kognitiva förmågor. Än i dag finns det människor som är så pass desperata att de spränger sig själva i luften med en spikbomb, ansluter till IS, eller äldre män som gifter sig med barn. Även i rikare länder har det på grund av bl.a. migration dykt upp aparta kulturella fenomen som kvinnlig omskärelse, hedersmord och kusingifte (som dock delvis hanteras via utlandsresor snarare än att det sker inom Sverige).

Det är också osannolikt att många av dessa skillnader kommer att försvinna snart på grund av en mängd pågående konflikter i bland annat Mali, Syrien, Yemen, Nigeria m.fl. stater.

Kulturell och ideologisk heterogenitet
Ytterligare en faktor, som hänger nära samman med den föregående, är att världen inte kännetecknas av kulturell homogenitet utan stor heterogenitet. Det finns tecken på kulturell och materiell homogenitet gällande alltifrån till byggnadsmaterial till kläder, sport, mat och musik, men lika mycket som visar på motsatsen. Alltså, västerländsk kultur och politiska preferenser har inte tagit över på global nivå utan i stället har auktoritära regimer som Kina och Ryssland flyttat fram sina positioner de senaste 20 åren. Saudiarabien och andra rika oljeländer är både auktoritära och teokratiska. Talibaner har återerövrat Afghanistan. Det finns fler exempel. När betydande kulturell och ideologisk heterogenitet föreligger finns risk för allvarliga konflikter, både inom och mellan länder.

Ekonomiska kriser
Slutligen kan man även nämna att det i hög grad västerländska finansiella systemet kännetecknas av en sorts cyklisk instabilitet, vilket betyder att olika ekonomiska kriser tenderar att avlösa varandra. Sådana kriser brukar leda till att populism och auktoritära tendenser förstärks. I vissa sammanhang kan det också förstärka risken för allvarliga konflikter.

Quod erat demonstrandum.

Myten om själsfränder

Posted on by

Något som fortsatt lever kvar i dagens värld är tanken om själsfränder eller soulmates som det ofta heter på engelska (även “significant other” förekommer som beskrivande term). Det finns även föreställningar om närmast ödesbestämda saker som “har en mening” om de inträffar eller inte inträffar.

Men allt detta baseras på bristande logik, fakta och att man anammat romantikens idéer i ett modernt, nutida sammanhang. Låt oss ta några exempel som har att göra med själsfränder och att skaffa barn.

Vi lever i en värld med över sju miljarder invånare. Människor gifter sig och skaffar barn hela tiden. De gör även slut och skiljer sig. En del får inte ens välja sin egen partner medan andra har ett flertal under en livstid, samt ännu mer temporära förbindelser, särskilt i västvärlden. Man kan möjligen prata om att ha något som sin livslott i fattigare, mer traditionella samhällen men även där finns fortfarande utrymme för en del fria val.

Ändå är det i just västvärlden som “soulmates” och “det var ödet”-diskursen frodas allra mest. Faktum är att det emellertid endast är två faktorer som styr, slumpfaktorer och aktiva beslut. Givetvis kan två människor vara mer eller mindre kompatibla med varandra – annars skulle de inte ha blivit tillsammans från första början och kanske vara ihop väldigt länge – men även en stor andel långlivade par skiljer sig efter 20 år. Dessa hade aldrig överlevt så länge tillsammans om det inte baserades på aktiva beslut och den typ av kärlek som grekerna kallade pragma (pragmatisk kärlek).

Det är även så att man kan ha djup, känslomässig kontakt med någon och det känns meningsfullt utöver det vanliga. Detta sker ibland i gränslandet mellan passionerad kärlek (eros) och då man planerar sin framtid tillsammans. Men även sådana känslor kan försvinna, av olika skäl. Känslor och andra förnimmelser är oftast av en mer temporär karaktär, precis det som traditionell vedanta-filosofi och buddhism lär oss.

Förälskelsefasen varar i ungefär två år. För att det ska hålla länge krävs därmed andra saker, som att man är kompatibla, värderar varandras kvalitéer på ett mer förnuftigt, rationellt sätt, samt att man har ett sammanhållande kitt som familj, äktenskap och bostad. Inte minst handlar det om att ta aktiva beslut, precis som när man bestämmer sig för att gå till jobbet varje dag i stället för att ligga kvar i sängen. Eftersom sådana känslor av djupt gemensamma känslor dels är 1) övergående, 2) kan delas med fler än en under en livstid (om än på lite olika sätt) bör vi ifrågasätta om det alls är en rimlig idé att tro på föreställningen om själsfränder. Inte ens de traditionella religionerna lyfter fram den aspekten utan det rör sig som sagt om idéer från olika litteraturepoker, främst men inte enbart romantiken men också senmodern litteratur, konst, film, musik och tv-serier.

En ännu mer absurd idé är att barnalstring skulle vara ödesbestämd och meningsfull (bortsett från kanske ur ett genetiskt perspektiv), när det i själva verket rör sig om högst slump- och sannolikhetsmässiga processer. Vi ska komma ihåg att merparten av barnalstring sker i en väldigt oromantisk kontext, även i västvärlden. Det kan till exempel vara en ghetto mama som blir shagged av en hustla’ som sticker innan ungen ens är född. Vad är det vackra eller meningsfulla i det? Faktum är att under ägglossningsfasen är sannolikheten ungefär 20% att äggen blir befruktade av spermierna, även när parets tu parter är fullt friska och kan få barn. Det handlar enbart om slump och aktiva val. Det är därför en del påbörjar IVF-behandling även om det kan gå utan. De är för trötta på att vänta.

Man kan göra en analogi med att uppnå andra sorters livsmål. Jag jobbar ihärdigt och tålmodigt på att få en mängd forskningsartiklar publicerade. Det tog mig till exempel över ett år att få en artikel om Yukio Mishima helt accepterad (publiceras i mars 2021). Hade jag gett upp tidigare hade jag kunnat sagt att det inte var meningen att den skulle bli publicerad, men jag fortsatte aktivt och ihärdigt att omarbeta den och skicka till fler tidskrifter, och i senare skede lägga ner ytterligare tid på stora revideringar. Därmed blev det inte en självuppfyllande profetia, som så mycket annat i livet.

Ergo: snarare än att det är så att saker är ödesbestämda och att det finns “soulmates” så är fallet att en kombination av slump och aktiva val styr utfallet i många sammanhang. I stället för att prata om själsfränder och djupare mening bör man fokusera på vikten av att inte ge upp för lätt, samt erkänna att vi lever i en värld med många valmöjligheter, varför det 1) blir svårt att tala om själsfränder när många kan vara mer eller mindre kompatibla med en annan person, och 2) lättare att välja bort det idoga arbetet framför att testa något nytt. Man bör även vara varse om att i många förhållanden finns även ett mått av bekvämlighet med i bilden, vare sig det handlar om att stanna kvar eller lämna.

Den här obalansen ligger bakom förfallet i västvärlden och så löser man det

Posted on by

Finns det ett objektivt förfall i världen i allmänhet och västvärlden i synnerhet? Trots att många saker är väldigt bra och det spretar åt olika håll – USA och England har exempelvis de bästa universiteten och de mest framgångsrika företagen, men samtidigt det största förfallet bland sina eliter och vanligt folk – vill jag mena på att så är fallet. Det finns en stor acceptans för allsköns hyperdekadenta livsstilar och fetischer, en stor andel är kraftigt överviktiga, och det går att skönja en ökning av dödliga överdoser och ökat alkoholmissbruk. Delvis mindre mätbart, men icke desto mindre uppenbart, är att många västerländska städer har förfallit i och med ökade antal och andel uteliggare och drogmissbrukare och förfulade stadskärnor (Los Angeles, San Francisco, Paris), samt terrorism (London, Manchester, Paris, Nice etcetera).

En del av detta beror naturligtvis på nyliberalismens benägenhet att öka tillväxten och ojämlikheterna samtidigt, migration, bostadsbrist och fluktuationer i världsekonomin, men en del av det utgör ett slags kulturellt förfall som kan härledas till begreppsduon det apolloniska och dionysiska. Även om Nietzsche delvis hade fel om dessa gudars egenskaper är det likväl en viktig begreppsapparat, och relevanta tolkningar har gjorts av bland andra Camille Paglia.

Det apolliniska står för det ordnade, disciplinerade och “högkulturella” tillståndet och motsvarande livsstilar, till exempel nyklassicistiska byggnadsverk, avhållsamhet och sunda, strukturerade livsmönster, medan det dionysiska står för det vilda, extatiska och oordnade, till exempel alkohol, droger, sex och musik. I antikens Grekland förstod en del lärda denna motsättning och hur samhället bäst skulle balansera dessa två tendenser, men det fanns definitivt ett dekadent element i och med backanaler och orgier.

En del historiker och andra akademiker, med en cyklisk historiesyn (som det inte finns några vetenskapliga bevis för), menar på att alltför långtgående dekadens är ett tecken på samhälleligt förfall. Även om man inte har en cyklisk historiesyn så kan man i hög grad instämma i det. Förfallet kan komma både uppifrån och nedifrån – ofta både och – men generellt är det när politiker, rika människor och andra med inflytande börjar favorisera det dionysiska på bekostnad av det apolliniska som förfallet accelererar.

På grund av en mängd samverkande faktorer, till exempel sekularisering, konsumtionskulturens utbredning, kritiken av “repressiv” sexualitet med mera (Frankfurtskolan, Foucault med flera), har det dionysiska tagit överhanden i ganska hög grad. Kombinerat med en sorts livsstilsrelativism, som främst mer konservativa tänkare som Roger Scruton, Theodor Dalrymple, och Charles Murray har kritiserat, innebär det att för många finns ingen skillnad mellan att lägga alla sina pengar på alkohol och tillbringa helgen med Premier League-fotboll och pizza eller att syssla med kreativa och krävande saker som konst, litteratur och fysisk träning. Det handlar enbart om individens “val”. Självklart är det en förenkling och många anar att det egentligen finns skillnader mellan livsstilsval och beteendemönster, men sådana tendenser finns onekligen. I stället för att lyfta upp de som allra mest behöver disciplin och tydliga ideal – de med lägre socioekonomisk status – slänger man på ännu mer snabbmat, sport, Netflix och mobilspel så att de blir ännu mer cementerade på botten. Allra värst är engelsmännens supande, både på hemmaplan och utomlands, och amerikanernas fetma och sportknarkande. Storföretag och Silicon Valley parasiterar på deras benägenhet till mat- och digitalt missbruk.

Vad som också har varit en stötesten är att många, däribland Nietzsche och senare Foucault och många andra, har insett den dubbelmoral som ofta finns i samhället och det apolliniska. Människor har fina ideal utåt sett, men i den privata sfären eller utomlands kan det förekomma droger, alkohol, fetischer eller värre. Problemet med olika företeelser, som buddhism och katolicism dragna till sin spets, är att de är eller har varit alltför apolliniska och därigenom skapat sin egen dubbelmoral. Paradoxalt nog leder överdriven apollinisk livsföring, kanske ofta, till det omvända. När engelsmannen William Adams anlände till Japan år 1600 och bevistade ett buddhistiskt tempel förfasades han över att munkarna utförde analsex på de stackars unga tempelgossarna mellan bönestunderna, tvärtemot munkarnas regler i Vinaya pittaka. På senare år har en stor mängd katolska präster avslöjats för att vara pedofilvåldtäktsmän.

Det tycks som att det alltså finns någonting negativt med den repressiva, kyska celibattillvaron. Grekernas etiska filosofi övertogs till stor del av den katolska kyrkan, via Thomas av Aquino, men det vore främmande för gemene atenare att förorda kyskhet och alkoholförbud som i buddhismen, kristendomen, och islam. När dessutom protestantismen är extremt oestetisk och tråkig, till skillnad från ortodoxa kyrkor och kyrkorum, är det inte konstigt att en stor andel har börjat relativisera kristendomen. Ännu mer patetiskt tycks det bli när dess samtida företrädare hela tiden anpassar sig efter konsumtionsliberalismen och allehanda jämlikhetskrav. I stället för att vara en bastion (kyrka betyder klippa) för tidlösa värden är den som ett korthus som ramlar ihop så fort någon säger “inkludering” på Twitter.

Fyra principer för framtiden
Nu har några historiska och samtida tendenser redogjorts för gällande det apolloniska och dionyniska. Därefter är det dags att klargöra fyra principer som gäller för dessa två kompletterande koncept.

1. Hierarkisering
För det första är det viktigt att hierarkisera dessa två principer. Även om båda behövs bör det apollinska ta överhanden. Vårt samhälles harmoni och framsteg baseras på ordning, disciplin, flit och relativt objektiva principer inom politik, ekonomi, utbildning, vetenskap, språk, arkitektur, moral och livsstilar (mat, träning, sömn m.m.). Det dionysiska inslaget är med nödvändighet underordnat det apolliniska och förekommer som ett komplement, särskilt i ungdomen, som Aristoteles snuddade vid i Etiken. Det är då man har många flyktiga bekantskaper och uppskattar förströelser. Senare i livet blir människor mindre äventyrliga och desto mer ordningsamma och samvetsgranna.

2. Balans
Vid sidan om hierarkisering krävs balans, att det växelvis finns apolliniska grundprinciper att falla tillbaka på efter inslag av dionysiska företeelser. Det kan mycket väl vara ett misstag att enbart leva ett apolliniskt liv, särskilt om det präglas av en ensidig livsstil utan några som helst toppar och dalar. Principen 80/20 eller 90/10 kan ge en fingervisning, även om det är en förenkling.

3. Uppdatering till nya sammanhang
En tredje princip är att uppdatera dessa två principer till nya sammanhang – annars vore de blott kulturhistorisk kuriosa. Det apolliniska är inte samma sak 2019 som 1519, även om en del saker, som nyklassicistisk arkitektur och de grekiska filosoferna, är relativt tidlösa fenomen som många återkommer till. I dag är fitness en form av apollinisk princip, något som grekerna mest kunde fantisera om för cirka 2500 år sedan när de karvade ut estetiska statyer. Dagens backanaler och annat dionysiskt utgörs av nattklubbar, festivaler och fartfyllda upplevelser som Street Kart, bergsklättring och fallskärmshoppning.

4. Integration
En fjärde princip är att dessa två principer kan blandas och integreras i en del sammanhang. Ibland är de åtskilda och avlöser varandra så att säga, till exempel att festa en gång i månaden efter en disciplinerad period, men ibland sker ett slags fusion så att båda elementen finns med. Ett exempel är en del modern musik, både alternativ och mainstream.

För att sammanfatta kan en del av förfallet i västvärlden spåras till en sorts kulturell dekadens präglad av livsstilsrelativism, inte minst en relativisering av det apolliniska. Det är möjligt att tekniken är så kraftfull att människor blir beroende och befinner sig bortom apolliniskt/dionysiskt, men desto större anledning att värdesätta disciplin och nedvärdera zombie-beteenden.

Mina masteruppsatser om Julius Evola och den nya högern i Sverige finns tillgängliga

Posted on by

2011 skrev jag en masteruppsats i religionshistoria, My Foe’s Foe is not my Friend – master thesis, som jag nu har omarbetat och laddat upp så att den går att läsa. Detta var en fortsättning på en D-uppsats (magisteruppsats) om hur samma miljö av skribenter på internet hade influerats av den italienske tänkaren Julius Evolas skrifter. Även den uppsatsen har bearbetats och finns tillgänglig: Ride the Currency.

I ett tidigare skede hade jag inte tillgång till den grundläggande Word-filen och kunde därför inte omarbeta slutversionen av texten efter att den hade blivit klar. Därför blev jag tvungen att konvertera PDF-filen (med mängder av grammatiska fel och diverse slarv) till Word och tillbaka när jag väl tog itu med saken sex-sju år senare. Därför har det letat sig in en del konstiga mellanrum i texten och bland referenserna, men hellre det än att 50-100 störande språkfel finns kvar och i dag känns pinsamt att visa upp. (Det finns säkert några få fel kvar men dessa är betydligt färre. Jag har utvecklat min engelska sedan dess, även om jag är långtifrån perfekt i det avseendet.)

Uppsatsen är jag dock ändå, sett till helheten, ganska nöjd med även i dag. Det är mycket tankeverksamhet och arbete som ligger bakom och de teorier och begrepp jag har använt känns relevanta. Den som är intresserad av nationalism i Sverige, den svenska versionen av den nya högern, och hur traditionalistiska tänkare har influerat både muslimer och nationalister i Sverige kan hitta en del intressant i den. Dessutom ger den en förståelse för hur man kan analysera internettexter i förhållande till tryckt litteratur, oavsett ämne.

5 tänkvärda citat från BTS’ RM

Posted on by

BTS från Sydkorea har kommit att bli en av världens allra största och mest framgångsrika manliga grupper. Deras attraktiva utseenden och medryckande blandning mellan hiphop och pop har gått hem i världen i allmänhet och Östasien i synnerhet. Musikvideon “DNA” har nästan 600 miljoner visningar på YouTube och gruppen är en av få inom k-pop som har nått framgångar även i USA och Storbritannien, samt har hypats av PewDiePie.

En bra sak med BTS är att de tillsammans med Big Bang, (G)I-dle och några till inom den sydkoreanska musikindustrin skriver sina egna texter och lyfter fram fler ämnen än kärlek och att ha roligt i en del av dessa. Låtar som “Silver Spoon”, “Cypher 4” och “Not Today” visar på en inte helt irrelevant samhällskritik och vikten av att älska sig själv och inte ge upp, oavsett förutsättningar (vilket i och för sig rimmar lite illa med deras Gucci- och Dior-jackor och finpolerade ansikten).

Nyligen blev jag varse om ett antal citat från gruppledaren RM, varav några går utöver rena plattityder. Eftersom BTS har potential till att influera yngre människor och människor i allmänhet, precis som till exempel Jordan Peterson och PewDiePie, är det värt att lyfta fram några av dessa.

En del påminner lite om filosofer som Friedrich Nietzsche och José Ortega y Gasset och intelligenta rappare som Aesop Rock och Chino Xl fast med en mer ungdomlig finess och utan abstraktioner. Enligt vissa uppgifter har RM en IQ på hela 148 så det är inte konstigt om han kan uttrycka något smart. Fast detta är mer jordnära än nördigt.

1. “I believe that there’s no improvement if you have an inferiority complex and victim mentality.”

2. “I think the biggest love is the love for oneself, so if you want to love others, you should love yourself first.”

3. “You know in your twenties, you have so many thoughts, they’re like many branches in a tree. If my brain is a tree, there are so many branches…There’s sadness, desperation, devastation. There’s happiness, hope, everything, but when you get old, it gets cut […] We have to feel pain and have to experience many things. But after that, if you got so many branches in your twenties you will someday become a beautiful tree by your thirties and forties.”

4. “In life, one must be determined and not just go with the flow.”

5. “We gotta dance in the rain, dance in the pain.”

20 aforismer om optimal livsstil

Posted on by

Följande 20 aforismer är hämtade från boken Kropp och hjärna – ett universellt ideal.

1. Karma är inte i första hand en moralisk fråga utan en vetenskaplig – lagen om orsak och verkan.

2. Man kan inte kräva att någon ska bli bäst i världen men det är ens plikt att utifrån förutsättningar sträva efter att vara den bästa versionen av sig själv.

3. Skaffa dig många förebilder men inga idoler.

4. Metrosexuell hellre än mes eller macho.

5. Killar och män ska inte tänka att deras fysiska form ska befinna sig på en fast punkt hela tiden utan pendla inom ett spektrum mellan 5–15% kroppsfett.

6. För tjejer och kvinnor motsvarar detta 15–25% kroppsfett.

7. Låt aldrig andra trampa på dig, och trampa inte heller på andra om du absolut inte måste, utan trampa först upp en stig för dig själv och låt sedan andra få vandra längs denna.

8. Människor som inte är stabila kan inte hjälpa andra – var därför självisk innan du är altruistisk.

9. Drick alkohol selektivt eller inte alls.

10. Feghet begränsar ens liv och mod utvidgar det, men mod kräver klokhet.

11. Visioner är inte verklighet men de kan väcka inspiration till reella handlingar.

12. På en skala som mäter graden av narcissism mellan 1–9 är 3–5 en bra riktlinje.

13. Oavsett var du befinner dig, ta din tillflykt till fitnessgurun, tränings- och näringsläran, och gymförsamlingen.

14. Lev spartanskt under några månader för att sedan se ut som en spartan när du har råd att resa utomlands.

15. Umgås i regel inte med människor som inte bidrar till positiv utveckling.

16. Införskaffa allsköns högkvalitativa kryddor och kosttillskott – inte för att använda jämt men för att ha som resurs till en långsiktig och balanserad kosthållning.

17. Investera hellre i mode än elektronik, men shoppa smart och selektivt.

18. Om du befinner dig i en jobbig situation – föreställ dig stunderna tillsammans med de fem mest attraktiva personerna du har träffat.

19. Läs minst en intressant bok i månaden.

20. Kunskapsutveckling sker genom både tillfällig isolering och kontinuerlig social interaktion – var därför inte alltför extrovert eller introvert.