If you are a person who demands something of yourself, then one of the most important things in life is to have concrete goals and to, almost constantly, strive to attain them. In this post I will reflect upon this topic and make suggestions related to what might be a proper approach in this sense, at least for some people, but also more generally.
Firstly, it may be appropriate to avoid the extremes. That is, one should not regard trivial tasks in daily life as goals – it is not worthy of even noticing that people do their jobs relatively well and buy groceries at the supermarket. When a person is young, then some goals, such as to acquire a driver’s license, is rather trivial and one can expect that many accomplishments at later stages in life are both more demanding and cumulative, i.e. you have to do a certain thing before you can move on to the next thing (for instance acquire a bachelor’s degree before a master’s degree). But the bar should not be set too low.
The opposite extreme is to have totally unrealistic goals, such as to marry a famous actor, which I guess that quite many girls dream about at certain phases of their lives. Some narcissistic personalities might even mix reality with dream so to speak, and seriously consider going through with it although it is plain fantasy. The likely result is that the person in question will have reality’s hard hand slapped in the face at some point, and be left with a large dose of disappointment and cognitive dissonance. Of course, one should aim high in many respects – that can be an important motivational factor in itself and make a person active – but things which are just silly pipedreams must be avoided whatsoever.
Another aspect of chief significance is to distinguish between goals which are mostly about money-related priorities from those you cannot buy yourself or in some way accomplish on your own. For example, one of my more modest goals in life is to visit some country in South America – most likely Ecuador – and as much as it is important to achieve it, it is primarily a matter of money and opportunity. If I am able to pay for the tickets and other expenses, then I will go there sooner or later.
The same goes for fitness competitions and closely related phenomena – some are open for everyone who is willing to pay while other require qualifications or even a pro card. To even participate in a competition and do relatively well might be a goal in itself, but one should not fool oneself into thinking that it is as good as to win and to be sponsored.
Overall, it is a whole different story to get a particular job which many compete for and to succeed within a particular domain. To become relatively famous is likewise generally a hard task to accomplish, at least if one makes it with some kind of dignity left. A main difference is generally that people pay and look for you instead of the other way around.
As I see it, it can be good to have goals which are related to both of these categories. (And sometimes the difference might be blurry – if you spend time, money and hard work in order to accomplish a certain thing, as long as it is not entirely unrealistic, then it is more likely to you will accomplish something which seemed beyond reach at an earlier time. Investment, whether time- or money-related, is often required.) The good thing with an approach of this sort is that one is more likely to reach some of them, which in turn increases one’s self confidence, but on the other hand it makes a person single-minded and earnest since there are always new things to strive for. Check. Next.
For me personally, a lot of goals that I hope to achieve – both regarding fitness and academic development, and other – are largely interrelated and cumulative. Some key events and what other people decide might even be crucial. And I think that a lot of other people experience similar thoughts about their respective future.
Om du är en person som kräver något av dig själv, så är konkreta mål, målsättningar och följaktligen måluppfyllelse några av de viktigaste sakerna i livet att sträva efter. I det här inlägget kommer jag att reflektera lite kring detta ämne och föreslå ett förhållningssätt som kan vara relevant för vissa, men också mer allmängiltigt.
För det första är det viktigt att undvika ytterligheter. Man ska inte se det som ett mål att mäkta med vardagsbestyr som att göra en relativt bra insats på jobbet eller köpa mat i den lokala butiken. När en person är yngre kan visserligen en del mål vara ganska triviala, som att skaffa körkort, och mycket är också kumulativt, det vill säga att man först måste uppnå ett visst (del)mål för att sedan kunna uppnå ett annat, högre mål (till exempel måste man första ha kandidatexamen för att sedan kunna ta en masterexamen). Men ribban får inte ligga för lågt.
En annan ytterlighet är totalt orealistiska mål, som att till exempel gifta sig med en känd skådespelare, vilket jag antar att en inte obetydlig andel tjejer drömmer om under någon fas av livet. Vissa narcissistiska personlighetstyper kanske rentav blandar samman dröm och verklighet och överväger seriöst att försöka uppnå ett sådant mål trots att det är ren fantasi. Troligen kommer dock förr eller senare verklighetens hårda hand att slå en i ansiktet, och följden blir både förtvivlan och en rejäl dos kognitiv dissonans. Självklart ska man sikta högt – det kan i sin tur vara en oerhört viktig motivationsfaktor som kan få en att bli handlingskraftig – men sådant som är rena önskedrömmar bör till varje pris undvikas.
En annan mycket viktig aspekt är att skilja mellan mål som mest handlar om att ha råd och prioritera från sådana som inte enbart handlar om egna finanser och/eller ansträngningar. Exempelvis är ett av mina mindre högtflygande mål att besöka något land i Sydamerika – troligen Ecuador – och även om det är viktigt i sig handlar det mest om att ha tillräckligt mycket pengar och möjlighet att resa iväg. Om jag har tiden som krävs och kan betala för biljetterna och andra omkostnader är det bara att åka förr eller senare.
Detsamma gäller fitnesstävlingar och liknande fenomen – vissa är tillgängliga för alla som är villiga att betala för att delta medan andra kräver kval eller till och med proffskort. Att över huvud taget delta i en tävling och göra ganska bra ifrån sig kan ses som ett mål i sig, men man bör inte lura sig själv till att tro att det är samma sak som att vinna och/eller bli sponsrad.
Överlag är det en helt annan sak att få ett särskilt konkurrensutsatt jobb och att bli framgångsrik inom ett specifikt område. Att bli relativt känd kan generellt vara svårt att uppnå, åtminstone om man gör det med bibehållen värdighet. En huvudskillnad är i allmänhet att människor är villiga att betala dig i stället för tvärtom.
Som jag ser det kan det vara lämpligt att ha mål som är knutna till båda dessa kategorier. (Och ibland är skillnaden oskarp – om man spenderar tid, pengar och hårt arbete på att uppnå en särskild sak, så länge det inte är helt orealistiskt, är det mer troligt att man kan åstadkomma något som verkade bortom räckhåll i ett tidigare skede – investeringar är ibland ett måste). Fördelen med ett sådant förhållningssätt är att det är mer rimligt att man uppnår vissa av dem, vilket i sin tur ökar ens självförtroende, samtidigt som det gör en konstant målmedveten och framåtsträvande eftersom det alltid finns nya saker att sikta mot. Check, nästa, ungefär.
För mig personligen är många av målen som jag strävar efter att uppnå – både fitness- och akademiskt relaterade, och andra – i hög grad sammanhängande och kumulativa. Vissa nyckelhändelser och vad andra personer beslutar kan rentav vara helt avgörande. Och jag tänker mig att många som läser det här bär på liknande tankar om sin egen respektive framtid.