Inför presidentvalet är det ganska ointressant att följa debatter eftersom åsiktsklimatet är så polariserat. De som gillar Hillary Clinton försöker till varje pris lyfta fram hennes förtjänster, tona ner hennes brister, och nedvärdera Donald Trump, och vice versa. På grund av att USA i hög utsträckning är en oligarki – det är pengarna hos eliterna som styr – är det dessutom delvis rätt så ointressant vem som vinner. Trump kommer inte att få igenom alla sina förslag i senaten om han vinner, och Clinton är i princip helt i händerna på sin administration, lobbygrupper och finansbranschen. Troligen är hon en av modern tids mest köpta politiker. Om hon vinner hoppas jag att de som bestämmer inte får för sig att kriga mot Ryssland, för det vore onekligen katastrofalt för världen.

Med det sagt har det dock skrivits en del intressant om Trumps personlighet på sistone, särskilt författaren Aleksandar Hemons artikel i Dagens Nyheter. I denna diskuteras det återkommande ämnet, att Trump tycks ha klara psykopatiska drag. Ingen vet dock om Trump kan klassas som psykopat enligt Psychopathy Checklist – Revised (PCL-R), utan man kan endast ana att han är det. Det finns inga testresultat som bekräftar eller tillbakavisar det. Hemon kan ha träffat rätt i viss mån men det han skriver är ändå spekulationer.

Gällande testet som sådant har det kritiserats för att ge uttryck för Fundamental attribution error (att yttre faktorer gällande beteende förbises – en kriminell person kan vara kriminell på grund av omständigheter snarare än personlighet) och fokuserar för mycket på kriminalitet. Dessutom har utvärderarens (psykologen) personlighet betydelse för om den kategoriserar en kriminell som psykopat eller inte. Har utvärderaren låg grad av empati och spänningssökande (som stereotypt kan ses som konservativa kännetecken) är nämligen sannolikheten större att den kriminella som undersöks klassas som psykopat. Det är lite oroväckande, nästan, att sådant ska påverka så mycket inom ramarna för en så viktig profession. En fördel med att göra testen på egen hand och låta resultaten tala för sig själva är att man slipper yttre inblandning. Det finns dock kanske en risk för att psykopaten manipulerar sina resultat beroende på om hen vill uppfattas som psykopat eller inte.

En sak som också är en brist med testet, och särskilt den mer klassiska förståelsen av vad psykopati innebär, är att den förbiser det som kallas industrious psychopathy (alternativt corporate psychopathy). Industrious betyder flitig och arbetsam, och är förknippat med personlighetsdraget conscientiousness, som har setts som motsatsen till psykopati. En psykopat, enligt den klassiska uppfattningen, är nämligen lat och ansvarslös och drar sig inte för att ljuga för att slippa att ta ansvar. Massmördaren Ted Bundy var visserligen intelligent, men på grund av sin låga grad av conscientiousness slutförde han aldrig sina juridikstudier. Han är en alltså en typiskt “klassisk” psykopat enligt detta synsätt.

Hemon säger att Trump är en patologisk lögnare, och delvis kanske det stämmer, men han är också en oerhört framgångsrik affärsman och sådana måste arbeta hårt, ta ansvar, och hålla sitt ord många gånger. Det betyder inte att de inte samtidigt, i andra sammanhang, kan vara lögnare, skattesmitare, ha låg empati, vara grandiosa, och anser sig vara berättigade till en massa olika saker (till exempel att tafsa på kvinnor), men the industrious psychopath är en mycket mer komplext sammansatt personlighetsprofil (och Trump är långtifrån den enda utan mängder av människor i ledande positioner har liknande karaktär).

Trump är troligen snarare en machiavelliansk typ, och machiavellism är ganska likt psykopatism fast handlar mer om att vara slug. Han blandar mod och ärlighet med lögner och manipulation.

“The lion cannot protect himself from traps, and the fox cannot defend himself from wolves. One must therefore be a fox to recognize traps, and a lion to frighten wolves.”
― Niccolò Machiavelli, The Prince

Samtidigt verkar Trump ganska impulsiv och påminner då kanske mer om en åsna än en räv (eller lejon). Det kanske är en del av den populistiska retoriken för att få med sig så många väljare som möjligt men ofta ger han hur som helst inget vidare intelligent intryck.

Sammanfattningsvis går det inte att utröna om Trump är psykopat eller inte, men utifrån sin karriär och det han har visat under presidentsvalskampanjen har han slående likheter med the industrious psychopath och machiavellism. Han växlar också mellan att säga intelligenta saker och att framstå som ganska osmart.