Tag Archives: #Feminism

Historiens 5 viktigaste feministiska tänkare

Posted on by

I en framtida bok, som kanske kommer att bli mitt akademiska livsverk, ämnar jag skapa en syntes mellan traditionalism och modernitet, mellan konservatism, liberalism och socialism, mellan feminism och biologism etc. Här är de fem enligt mig mest intressanta och viktiga feministiska tänkarna under historiens lopp.

1. Christine de Pizan
Christine de Pizan (ca. 1364-1430) växte upp i en minst sagt patriarkal senmedeltida fransk miljö där hon författade det briljanta verket Kvinnostaden. Mycket av det kretsar kring att försvara sig mot det i historien ofta förekommande kvinnoföraktet, till exempel föreställningar om att kvinnor i allmänhet skulle vara irrationella och sakna förmåga till logiskt tänkande.

Hon använder sig av typiskt aristoteliska och katolska dygder som förstånd och rättvisa och visar hur kvinnor kan ge prov på det. Slående är också att hon leder i bevis att kvinnor har högre empati och är mer omhändertagande än män, i genomsnitt, vilket är några av deras viktigaste egenskaper.

Detta är ett av många utmärkta citat av de Pizan:

De som klandrat kvinnorna av avund är de ovärdiga män som lärt känna eller mött många kvinnor med större intelligens eller mer nobelt uppträdande än deras eget, och som känt bitterhet och agg. Detta är anledningen till att deras avund förleder dem till att klandra alla kvinnor, ty de tror sig på detta sätt undertrycka och minska deras rykte och anseende…

de Pizan kan ses som den första riktigt stora kvinnliga författaren och en förfeministisk tänkare.

2. Marie Stopes
Marie Stopes (1880-1958) var en mångsidig figur, bland annat paleobotaniker och kvinnorättskämpe. I hennes för tiden kontroversiella verk Married Love (1918) argumenterade hon för jämlika äktenskap, och att kvinnan skulle ha en aktiv roll i familjeplaneringen. På så vis kan också par planera hur många barn de ska ha, och kvinnor kan välja att fortplanta sig med vettigare män.

Överlag företrädde hon en intressant blandning mellan sunt förnuft, biologi, och sociala processer som fortfarande delvis är aktuellt.

3. Simone de Beauvoir
Simeone de Beauvoir (1908-1886) är en av modern tids mest framstående författare och existentiella filosofer, gift med Jean-Paul Sartre. Hon har skrivit mängder av noveller och romaner, varav några inte har särskilt mycket med social teori och feminism att göra, men Det andra könet är obligatorisk läsning.

Förutom den höga stilistiska nivån är det ett verk som innehåller mycket generell kunskap om historia och hur kvinnor nästan alltid har behövt ses som ett lägre kön, i stället för ett kompletterande eller jämlikt sådant.

4. Chantal Mouffe
Den belgiska akademikern och politiska teoretikern Chantal Mouffe (1943-) är mer känd som postmarxistisk tänkare än feministisk sådan, men nästan alla hennes verk handlar delvis om sambanden mellan kapitalism, sexism, och rasism, både globalt och inom länder.

Allra kändast är verket Hegemony and Socialist Strategy (1985), skrivet ihop med Ernesto Laclau, som har citerats mer än 15 000 gånger i granskade akademiska arbeten enligt Google Scholar. Språket är akademiskt och svårt för en novis, men ändå ganska stringent och ger flera nya begrepp för att förstå diskurser, språk och makt. Detta oavsett ens ideologiska preferenser. Det hjälper en även att förstå hur den mer intellektuella samtida vänstern resonerar, vilka deras styrkor och svagheter är. Även senare verk som On the Political och Agonistics är intressanta.

5. Camille Paglia
Professorn Camille Paglia (1947-) är feminismens mest mångsidiga och givande tänkare. Hennes Sexual Personae är mycket intressant och kan ses om ett av senmoderns tids viktigaste verk inom områden som kulturell förståelse och könsdynamik, såväl historiskt som i nutid.

Medan många feminister är tämligen okunniga är Paglia spränglärd, och tecknar också en mycket mer nyanserad och komplex bild av de samhällen hon studerar. En av hennes centrala teser är att kvinnor generellt bör betrakta män med en blandning av tacksamhet och rationell rädsla. Det faktum att det finns en extremt liten andel sexuella psykopater i moderna samhällen är något som feministisk socialisering inte kan råda bot på. Dessutom har kulturen blivit alltmer androgyn – Hermes och Afrodite har förenats så att säga – på gott och ont.

Finns det en “pedofilkultur”?

Posted on by

Nyligen blev jag varse om en rätt intressant artikel från hemsidan Feminist Current, betitlad “You’ve heard of rape culture, but have you heard of pedophile culture?”. I denna vill skribenten belysa de närmast pedofilliknande tendenser som finns inom nutida västerländsk kultur.

I likhet med mycket annan samtida feministisk analys finns några poänger, men samtidigt väldigt missvisande och onyanserade framställningar som bortser från flera centrala aspekter av den mer kompletta bilden som krävs för att göra seriös kultur- och samhällsanalys. Jag ska förklara några av dessa problem.

Som många känner till kommer Lolita-idealet från västvärlden, historiskt genom Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 och Stanley Kubricks filmadaption med samma namn (1962), och har sedan spridits till framför allt Japan och blivit ett slags subkultur. I min artikel om koreanska skönhetsideal, som har uppmärksammats i Sydsvenskan, nämner jag bland annat det i Japan förekommande idealet girlishness, ett flickaktigt utseende. Detta kan man i sin tur skönja i en hel del k-pop (som ofta framförs på japanska för att tilltala fans i Japan).

Girls’ Generation, en av världens mest framgångsrika tjejgrupper, utgör ett bra exempel i sammanhanget eftersom bland annat är det helt valfritt för tjejer att klä sig på det här sättet (både artisterna och deras fans som vill se ut som sina idoler). Det är också helt valfritt för konsumenterna – i detta fall främst japanska tjejer mellan 16-23 – att stödja detta ekonomiskt.

Man kan också notera att många grupper, inklusive Girls’ Generation, ofta blandar olika stilar och ideal och ju äldre de blir desto kvinnligare och mindre gulliga framstår de som. Hela idén om ett patriarkat är till stor del missvisande i länder och områden som i hög grad inte längre är patriarkala utan liberala och jämställda (västerlandet och Östasien). Tjejer och kvinnor väljer själva hur de vill agera och vad de gillar, oavsett vilka det är som huvudsakligen ligger bakom skönhetsidealen.

En annan central aspekt som artikeln, och samtida feminister överlag missar, är att de flesta är – oavsett kön – medvetna om biologiska realiteter. Det handlar inte bara, eller ens i huvudsak, om att det metafysiska patriarkatet har programmerat människor till att dyrka skönhet och ungdom genom porr och populärkultur. Att kvinnor vill hålla sig fräscha beror på att skönhet, som signalerar god fertilitet, är deras ofta starkaste kort i leken och livet. Män i sin tur är genetiskt programmerade att gilla fertila kvinnor mellan främst 18-25. Lolitaidealet är med det i åtanke inte så extremt långt från verkligheten.

För att förhindra pedofili har man dock infört rimliga lagar gällande generell myndighet (18 år) och sexuell myndighetsålder (15 år). Personligen skulle jag inte se något problem med att även sexuell myndighetsålder höjdes till 18 år eftersom många inte är tillräckligt mogna tidigare, såväl fysiskt som mentalt. Det finns en del europeiska länder som har ganska låg sexuell myndighetsålder (13 i Tyskland och Italien), men det är främst i andra regioner och kultursfärer som detta är ett verkligt stort problem, till exempel Mellanöstern och Sydasien. Men eftersom det är mycket mer bekvämt att klaga på västerländsk kultur – för ironiskt nog kan man inte tillrättavisas av “patriarkatet” i länder som USA, Sverige och Tyskland när man uttrycker feministiska åsikter – fokuserar många på det i stället för till exempel muslimska länder inom vilka pubertet snarare än ålder avgör när någon får gifta sig och därmed (tvingas) ha sex inom äktenskapet.

Gällande porr nämns begrepp som “Barely legal” och kategorier som “Teens” och rakade vaginor som indikationer på mäns generella fäbless för unga tjejer. Återigen är 18-25 den typiska eller biologiskt optimala fertilitetsåldern, men jag kan hålla med att om det vore lagligt med 16-åriga porraktriser skulle säkert många gilla det också. Människans natur är komplex och porr är en av de företeelser där en hel del obehagliga sidor kan titta fram. Det är beroendeframkallande och lätt att vänja sig, och enligt studier finns en tendens att konsumenter snabbt anpassar sig efter mer konventionellt innehåll och går över till mer extrem gruppsex och liknande. Det finns en könsaspekt i det avseendet och ofta en maktordningsdimension: män ligger bakom de flesta porrföretagen och är oftast de som penetrerar, vilket enligt Michel Foucault (som själv var en promiskuös homofil) indikerar denna maktordning. Därför är det viktigt med tydliga gränser och lagar, samt att man blir medveten om sådana här saker.

En dimension som dock helt missas i artikeln är att även killar och män, självmant, väljer att anpassa sig efter trender inom porr och populärkultur. Hur mycket man än kan vara kritisk mot dessa så är det likaledes en biologisk realitet att killar/män med atletiska kroppar är mer uthålliga och attraktiva, sexuellt och biologiskt. Troligen använder en stor andel manliga porrstjärnor anabola steroider för att vara extra virila, och numer avlägsnar även killar/män könshår. Betyder det att tjejer/kvinnor är pedofiler som vill ha sex med småpojkar?

Faktum är att för vanliga människor är hela grejen med att raka och tvätta sig – vilket gäller båda könen, även om män oftast behåller hår på ben och andra ställen – en hygienisk aspekt. Det är bekvämare att utföra fellatio eller cunnilingus om så har gjorts. Snarare är det ett tecken på jämlika relationer när killar/män och tjejer/kvinnor gör sig fräscha och vackra för varandra så länge de kan och efter bästa förmåga. De killar/män i dag som inte gör det får svårare att hävda sig på den sexuella marknaden. Det gäller även “anti-aging creams” och liknande, som ingalunda är exklusivt för tjejer/kvinnor.

Ytterligare en aspekt som tas upp är den språkliga och hur tjejer/kvinnor benämns:

In pedophile culture, we casually refer to grown women as “girls.” We have a word specifically for attractive female teenagers: jailbait. Women are sexualized as chicks, kittens, and babes.

Precis – “vi” gör det, inte bara killar och män. Tjejer älskar att bli kallade tjejer, även när de är 25. Även äldre kvinnor brukar säga tjejer, ofta lite skämtsamt, eftersom de vill framstå som yngre än de är. Dessutom brukar, i mer jämlika relationer som de i västerlandet och Östasien, även killar kallas “babe”. Min flickvän brukar kalla mig Teddy eftersom det låter gulligt. Teddybjörnar är barnleksaker. Betyder det att hon har pedofila böjelser?

Fast det är klart, enligt feministisk logik kan myndiga tjejer/kvinnor aldrig göra något fel och har aldrig ansvar för något. Det är bara “patriarkatets” fel alltihop.

3 things that many men don’t understand and how one deals with them

Posted on by

1. Metrosexual or spornosexual is not the same as homosexual
When I observed a friend of mine – back in 2007 or some time like that – while he, rapt by admiration for the shining pop star, watched Justin Timberlake perform live on MTV Music Awards, I wondered: “Is he secretly gay or what?”

But the friend of mine is indeed not gay – he is just a common metrosexual guy who wants to be inspired and influenced by a successful and appealing male person. The current trend in terms of appearance is that one as a heterosexual male ought to be metrosexual and/or ‘spornosexual’ (a less common but continuously more used term) like for instance Jeff Seid. Mostly masculine, but probably with some kind of androgyne touché, and with appearance and attitude as the backdrop.

This certainly has got to do with taste, but I have not seen guys who look better than Korean pop groups like TVXQ and Super Junior. I think that they overall dance and dress very well, while guys like for instance Jeff Seid has the better physique and therefore I am more inspired by someone like him in that respect. I also think that a hybrid of different traits can be quite fruitful. Unless one wants to be dressed in training oufits 24/7, broaden the horizon beyond Seid Wear and Gorilla Wear.

Anyway, the main point is to emphasize that if a guy think it is ‘gay’ to inspect talented celebrities and fitness models, then the person might have got it all wrong. If he sits with a beer in his hand, then it is most likely the case.

Solution: If you have not yet adapted to the current ideals, do it.

https://www.youtube.com/watch?v=9NE2GWQQ5_k

2. Alchohol consumption will not make you masculine but feminine
Alchohol is a complex topic of its own, and some significant studies indicate that small or moderate doses – especially of red wine – can be benificial for one’s health and well-being.

However heavy drinking is not good at all, and it is misguided to think that it is somehow masculine to drink – even if it is in the company of one’s male friends. In fact, beer consumption in particular increases the estrogen levels, and in conjunction with junk food and physical complacency it will eventually lead to man boobs and other androgyne characteristics.

Solution: Unless you perhaps work in business, finance or entertainment, contexts that might require frequent social drinking, consume selectively – that is mainly on special occasions and/or in interesting locations, such as Las Vegas, Ibiza, Hong Kong, Thailand, Tokyo, Budapest, and Seoul. All else is probably dull and waste of potential and money.

3. Girls/women don’t need you anymore
In the wealthy parts of the world, like for example the U.S., U.K. and Sweden, girls/women do not, generally speaking, need men anymore for their material and economic support and safety. If a divorce or breakup occurs – which it often does – the girl/woman can go on and live on her own salary. This implies that the patriarchy is of the past, even though some patterns might remain, such as domestic violence. Relationships of this day that do work quite well are generally more balanced, equal and complementary, and both females and males do often become more complacent. Feminists think that this androgyne society is fine and I do not blame them. Girls and women do nowadays have a much better situation and well-being as individuals, and as a group too.

However, this type of society will also lead to a somewhat sad situation in which a significant share of males become losers on the dating market – having few if any mate choices since virtually no one needs their wallets, and/or think that they are attractive enough to have romantic relationships with. And the males who have the skills to attract more or less females will become cynical. Females too. This cynicism does partly stem from promiscuity among both sexes, magnified by popular culture, social media and online dating.

Solution: Be a top version of yourself and remain unattached, regardless of one meets one girl/woman per month or per year. One might find a good enough girl/woman some day, in the Western world or elsewhere, but until then it is more wise to invest in oneself.

The right to eat a semla from a philosophical and sociological perspective

Posted on by

The Spanish philosopher and essayist, José Ortega y Gasset, asserts the following in his famous work La rebelión de las masas  (1930):

Lo característico del momento es que el alma vulgar, sabiéndose vulgar, tiene el denuedo de afirmar el derecho de la vulgaridad y lo impone donde quiera…Quien no sea como todo el mundo, quien no piense como todo el mundo, corre el riesgo de ser eliminado.

Or a little more extensive quote in English (The revolt of the masses):

The characteristic of the hour is that the commonplace mind, knowing itself to be commonplace, has the assurance to proclaim the rights of the commonplace and to impose them wherever it will. As they say in the United States: “to be different is to be indecent.” The mass crushes beneath it everything that is different, everything that is excellent, individual, qualified and select. Anybody who is not like everybody, who does not think like everybody, runs the risk of being eliminated.

As the headline of this post implies, this has something to with semla. And yes, there is actually a link – not just a hyperlink – to an article about the sweet roll in question, namely that some people without enough character want to impose their mediocrity on everyone else. This is in fact not so much about (gender) ideology as it is about individual ethics and standards for everyone, almost regardless of age and sex. Once again I quote from the same work of Ortega:

For me, then, nobility is synonymous with a life of effort, ever set on excelling oneself, in passing beyond what one is to what one sets up as a duty and an obligation. In this way the noble life stands opposed to the common or inert life, which reclines statically upon itself, condemned to perpetual immobility, unless an external force compels it to come out of itself. For there is no doubt that the most radical division that it is possible to make of humanity is that which splits it into two classes of creatures: those who make great demands on themselves, piling up difficulties and duties; and those who demand nothing special of themselves, but for whom to live is to be every moment what they already are, without imposing on themselves any effort towards perfection; mere buoys that float on the waves.

Instead of admitting that it is better to have a relatively slim body type and that all or most people should strive for excellency, generally and in some particular regards, the defenders of this kind of egalitarianism want everyone else to dwell on the same average (or below) level as themselves. It may look humble and sympathetic at first, but when one starts to think about it one does perhaps realize that it is not. The American sociologist Charles Murray stresses this in his work Coming Apart (2012):

If you are of a conspiratorial cast of mind, nonjudgmentalism looks suspiciously like the new upper class keeping the good stuff to itself. The new upper class knows the secret to maximizing the chances of leading a happy life, but it refuses to let anyone else in on the secret. Conspiratorial explanations are unnecessary, however. Nonjudgmentalism ceases to be baffling if you think of it as a symptom of Toynbee’s loss of self-confidence among the dominant minority. The new upper class doesn’t want to push its way of living onto the less fortunate, for who are they to say that their way of living is really better? It works for them, but who is to say that it will work for others? Who are they to say that their way of behaving is virtuous and other’s ways of behaving are not?

But well, enjoy your semla, pizza, beer or everything else than one has the right to do and to experience while living in a liberal-democratic society (Ortega criticized fascism in Spain, and thus also asserted the right to reason), but this very same process – looked upon in a larger perspective – will in fact not really lead to a more egalitarian society but a more stratified one, just as Murray suggests regarding the socio-cultural conditions in the US.

An additional way to give context to this is to look at Japan (or South Korea), where virtually everyone is slim due to a mixture of collectivistic, partially traditional ideals, and modern meritocracy, and compare it to the US or some other country were obesity is widespread.

And to the extent to which I do care particularly about my home country, Sweden, I hope that people will chose a more proper path than the one which is suggested by the person in the above-mentioned article. Slim girls and women (and boys and men), who know that they are one the right track, will not care about egalitarian feminists, while those who are somewhere in between may chose the wrong one due to misguided advices.

Den spanske filosofen José Ortega y gasset säger följande i sitt kända verk La rebelión de las masas (1930, som är lätt att hitta i svensk översättning):

Lo característico del momento es que el alma vulgar, sabiéndose vulgar, tiene el denuedo de afirmar el derecho de la vulgaridad y lo impone donde quiera…Quien no sea como todo el mundo, quien no piense como todo el mundo, corre el riesgo de ser eliminado.

I förenklad översättning: det karakteristiska för nutiden är att de slätstrukna (eller mediokra) själarna, medvetna om sin slätstrukenhet, har rätten att påbörda sin slätstrukenhet på alla andra i sin omgivning…Alla som inte tänker som alla andra riskerar att bli utestängda.

Vad är då kopplingen till detta citat, som delvis handlade om spanska sociala, kulturella och politiska förhållanden för närmare ett sekel sedan, och en färsk artikel om semlor? Jo, det är att individer som av någon anledning saknar tillräcklig karaktär vill dra med sig resten ned i den driftstyrda, kortsiktigt hedonistiska fallgropen för att de själva och likasinnade ska känna att de duger. Så här säger en anonym person som kommenterat så kallade tjejsemlor:

Ska vi inte få njuta utan att få dåligt samvete? Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man utan ont uppsåt ändå förtrycker tjejer. Man talar om för oss vad vi ska vilja äta, säger läsaren som vill vara anonym.

Jag förstår ju grejen och de tycker säkert att det är på skoj. Men för mig är det inte alls kul. Det bidrar ju bara till bantningshysterin, ätstörningar och förlegade könsnormer. 

Det är viktigt att vi vuxna får fundera och tänka över vilka fördomar det finns i samhället och vilka effekter de får. Jag vill inte att mina barn ska se det här. Vuxna ska inte sätta upp regler för hur tjejer eller killar ska vara eller vad de ska äta. Barn ska väl lära sig vad de ska äta baserat på hunger och hälsa, inte på grund av kön.

Bantningshysterin? Ja, för människan har ju inte alls utvecklats under tusentals år av kaloriunderskott.  Det viktiga är enligt mig att fånga upp dem, oavsett kön, som faktiskt inser att vissa ideal och livsstilar är bättre än andra (självklart följer man som individ inte idealen och de relaterade riktlinjerna till fullo, vilket dock inte betyder att de inte är bra). Inte minst för att idealen som säger att man duger precis som man är, oavsett hur man är, leder till ett mindre jämlikt samhälle, och då särskilt för tjejer och kvinnor, men även killar och män.

Det kan verka motsägelsefullt vid första anblick men är helt logiskt om man tänker efter en stund. Orsaken? De smala tjejerna och kvinnorna kommer nämligen att fortsätta vara det eftersom de drar nytta av det, både för det egna välbefinnandet och i relation till andra. Det är så det fungerar i ett liberal-demokratiskt samhälle där individer får lov att göra mer självständiga val, om än genom påverkan av andra.

I inte minst Japan och Sydkorea finns tydliga ideal och krav, och där är också en betydligt mindre andel överviktiga än i jämförelse med till exempel USA och Sverige. Sedan kan man gå in på köns- och genusaspekter och kritisera balansen mellan olika ideal och normer, men det här handlar om djupare och vidare saker än så. Det är i grunden skillnaden mellan ett mer driftstyrt samhälle och ett som grundar sig mer på kunskap och rationalitet. Barn, som gradvis blir  vuxna, bör successivt lära sig att utgå mindre från känslor och impulser och mer utifrån självdisciplin och eftertanke. Och självfallet ska även vuxna göra det.