Testa superteet som håller dig frisk eller gör dig friskare fortare

Under höst- och vintertid är förkylningsvirus vanligare, till synes på grund av att immunförsvaret arbetar sämre i samband med kyla, eller med andra ord att de vita blodkropparna arbetar långsammare. Dessutom försämras bakteriebekämpningen när man är nedkyld, enligt bland andra professor Kristian Riesbeck, klinisk bakteriolog vid Lunds Universitet i Malmö.

Därför är det inte ovanligt med så kallade huskurer för att motverka och/eller lindra förkylningar. Det bästa är förstås om man redan är en exemplarisk wellnessmänniska som enbart äter grönsaker, frukt, hälsofrämjande kryddor, lax, ägg, kyckling, nötter och bär, och aldrig inmundigar socker, mjöl, vitt bröd, transfetter och rött kött, samt sover 8 timmar varje natt och enbart dricker ett halvt glas vin en gång i veckan för att det innehåller antioxidanter.

Men i realiteten finns det betydligt mer negativa inslag än så i ens diet och livsstil, så som sömnbrist, stress, godis, snabbmat, alkohol och fika. Det tål därför att man gör en del justeringar och både lägger till det som är konstruktivt och drar ifrån det som är negativt. Särskilt när man har åkt på ett irriterande virus som sitter i två veckor och man vill minimera tiden och förebygga fortsatta problem. Därför kan det vara bra med en snabb superkur i form av te.

Gör så här:

1. Koka vatten, kanske 0,5 liter.

2. Håll i en matsked honung och krydda ganska rikligt med ingefära, kanel och kardemumma. Om du inte är rädd för lite extra smak kan du även hälla i lite vitlökspulver, curry (som innehåller spiskummin och gurkmeja) och cayennepeppar. Förmodligen kommer de andra ingredienserna att väga upp en del av den starkare smaken. Alla dessa kryddor är antiinflammatoriska och har en rad andra hälsofrämjande effekter.

3. Passa även på att svälja en komplett multivitamin från apoteket. Dessa innehåller i stort sett rekommenderat dagligt intag av alla nödvändiga mikronutrienter.

Utöver det kan du vara extra noggrann med att undvika socker, snabbmat och mjöl, som är inflammatoriska livsmedel, vila mycket och äta rikligt med frukt och grönsaker. Lime och citron i vattnet är två bra saker.

Ytterligare 5 tips för att gå ner i vikt

Jag har tidigare redogjort för mina 5 huvudtips för att gå ner i vikt: räkna kalorier, optimera kosthållningen genom att äta näringsrika och mättande men energisnåla livsmedel, äta tre mål mat om dagen, träna cardio om nödvändigt, samt konsumera lightprodukter i stället för att unna sig energitäta onyttigheter.

I detta inlägg tänkte jag komplettera med ytterligare 5 tips som visar på hur man gradvis kan gå från att äta mer till att äta mindre, samt att lägga till viktig extramotion som är tidseffektiv eller behaglig.

1. Ta bort några livsmedel
När man inte går på diet tenderar man att äta mer “onyttiga” livsmedel, som snabbmat, fikabröd, glass och godis. Det finns en poäng med att äta en del sådant för att öka styrka och muskelmassa, men det är ändå dessa som ska tas bort först eftersom de är näringsfattiga men energitäta.

2. Byt ut några livsmedel och lägg till mer av andra
En del “onyttiga” tillika energitäta livsmedel är ännu bättre än glass och godis, till exempel jordnötssmör som innehåller fett, kolhydrater och proteiner och ger både snabb och långverkande mättnad.

Om man ändå tänker sig att det vore bra att ta bort detta kan man dels byta, dels äta mer av de livsmedel som man redan äter. Förslagsvis kan jordnötssmör ersättas av det lite dyrare mandelsmöret, som man då äter lite mindre av som pålägg på till exempel fullkornsbröd. Samtidigt ser man till att öka intaget av kvarg och kycklingfilé för att få i sig mer protein som ökar mättnad och minimerar muskelförlust.

Jag brukar även byta ut choklad (cirka 560 kalorier per 100 gram) mot diverse goda proteinbars (cirka 380 kcal per 100 gram).

3. Gå långpromenader
Att gå långpromenader kan vara lite kontraproduktivt om man vill bygga muskler, men på våren – om och när man vill gå ner i vikt – är det alldeles utmärkt att göra ensam eller i sällskap.

Långpromenader i rask takt är väldigt trevligt, ett nyttigt nöje, och är bättre än att sitta inne på förmiddagar eller kvällar. Ibland hinner man med två entimmespromenader på en dag. Det är inte lika effektivt som intervallträning, men väger man in trevnadsaspekten är det klart värt.

4. Gör korta men effektiva intervallpass
Riktigt hård och intensiv intervallträning är inget för vardagsmotionären, eller ens för den genomsnittliga gymbesökaren. Som tur är kan man göra det enklare för sig, och ändå dra nytta av de många fördelarna som det ger.

Det räcker med att hitta en backe i närheten av där du bor. Spring med 70-80% av din kapacitet mellan två märken, till exempel lyktstolpar som befinner sig cirka 50 meter från varandra, och jogga sakta ner tillbaka. Upprepa. Sammanlagt 10 gånger. Öka intensitet efterhand och lägg eventuellt till fler gånger, till 15.

Detta tar ungefär 10 minuter och sedan kan du fortsätta med en långpromenad eller gå hem. En gång i veckan räcker.

5. Använd hungerdämpande och förbränningsökande preparat
Ett sätt att bränna lite fler kalorier, dämpa hungern, och påminna sig själv om att man befinner sig i en viktminskningsfas och ska hålla sig borta från fel mat, är att konsumera några fettförbrännande preparat. Passa på när till exempel Gymgrossisten har rea på sina produkter.

Förslagsvis kan man ta det under de sista tre veckorna av en längre dietperiod.

The Okinawan diet

Okinawa is the name of a Japanese prefecture, a particular island, and sometimes also referred to as a group of subtropical islands in the Japanese south. (However, some of these islands should correctly and more specifically be labelled the Ryukyu Islands.)

Besides from being beautiful, the Okinawa region is known for its density of centenarians, i.e. those who have lived 100 years or more, and this palpable phenomenon’s interrelationship to a healthy diet and lifestyle. Hence, the Okinawan diet, a term that has become quite well-known in the Western world as well.

In this post, I will briefly examine this particular diet, and describe the extent to which it might be followed strictly or at least significantly influence one’s own particular dietary habits. Moreover, I will explain how it can be modified in order to correspond more optimally to a fitness and bodybuilding lifestyle and diet. I will have the research article “The Okinawan Diet: Health Implications of a Low-Calorie, Nutrient-Dense, Antioxidant-Rich Dietary Pattern Low in Glycemic Load” as a point of departure and reference.

The article’s abstract tells us:

Residents of Okinawa, the southernmost prefecture of Japan, are known for their long average life expectancy, high numbers of centenarians, and accompanying low risk of age-associated diseases. Much of the longevity advantage in Okinawa is thought to be related to a healthy lifestyle, particularly the traditional diet, which is low in calories yet nutritionally dense, especially with regard to phytonutrients in the form of antioxidants and flavonoids. Research suggests that diets associated with a reduced risk of chronic diseases are similar to the traditional Okinawan diet, that is, vegetable and fruit heavy (therefore phytonutrient and antioxidant rich) but reduced in meat, refined grains, saturated fat, sugar, salt, and full-fat dairy products. Many of the characteristics of the diet in Okinawa are shared with other healthy dietary patterns, such as the traditional Mediterranean diet or the modern DASH (Dietary Approaches to Stop Hypertension) diet. Features such as the low levels of saturated fat, high antioxidant intake, and low glycemic load in these diets are likely contributing to a decreased risk for cardiovascular disease, some cancers, and other chronic diseases through multiple mechanisms, including reduced oxidative stress.

It is notable that contemporary Okinawans in general – much like many other populations in the industrialized world – have started to eat more Western-style and thus consume more salt, sugar, meat and processed fats. Thus it is the traditional Okinawan diet that has health benefits, since it consists of nutrients – (particularly potassium, magnesium, vitamin C, and carotenoids) and fiber – that seem to be what the sweet potato in particular contains in abundance. Other important nutrients from the sweet potato are vitamin A, B, B6 and E.

Westerners in general and Americans in particular ought to be influenced by the Okinawan diet at the expense of typical American/Western foodstuffs such as red meat, sugar, high-GI carbohydrates and processed and saturated fats. The dietary habits of humans are more or less linked to cardiovascular diseases and certain forms of cancer, and to eat more properly is one important dimension in that respect:

Based on dietary intake data or evidence of public health problems the USDA indicates that many adults lack sufficient amounts of dietary fiber, calcium, magnesium, potassium, and the antioxidant vitamins A (as carotenoids), C, and E [2]. At the same time, the USDA reports that in general, Americans consume too many calories and too much saturated and trans fats, cholesterol, sugar, and salt [2]. Moreover, overconsumption of foods that are calorie-dense, nutritionally poor, highly processed, and rapidly absorbable can lead to systemic inflammation, reduced insulin sensitivity, and a cluster of metabolic abnormalities, including obesity, hypertension, dyslipidemia, and glucose intolerance (commonly known as metabolic syndrome), affecting about one third of Americans and an increasingly serious problem in virtually all developed nations.

Besides from low calories and sweet potato consumption, other ingredients and foodstuffs, such as mugwort, seaweed and fennel, have health benefits, and thus blurr the distinction between food and medicine:

The distinction between food and medicine blurs in Okinawa, with commonly consumed ‘‘herbs’’ such as fuchiba (mugwort), kandaba (sweet potato leaves), ichoba (fennel), aasa (green seaweed), ngana (bitter leaf), and others utilized as both foods and medicine. All contain powerful antioxidants, with high amounts of carotene and other antioxidant properties (aasa seaweed has close to 9000 mg of carotene per 100 g)

Overall, the Okinawan diet is more related to wellness than fitness. However, with a combination of typical traditional Okinawan foodstuffs, and more calories from eggs, fish, chicken and low fat dairy products (quark and cottage cheese), it is possible to synthesize a fitness diet that has both physiological and aesthetic benefits.

5 fördelar med att gå på diet

Att gå på diet, med syftet att framför allt minska kroppens fettmassa, har många fördelar. Särskilt bra är det om det kombineras med optimal styrketräning och kosthållning, men även mer allmänt har det flera förtjänster. Det är bitvis jobbigt, och kan innebära trösklar som gör att det känns motigt att stå emot suget efter fett, socker, raffinerade kolhydrater och kalorier över huvud taget. Men efter att suget släpper och man har kommit en bit på sin resa framträder fördelarna desto tydligare.

1. Matkontot blir mindre
Såvida man inte kompenserar med enorma mängder lightprodukter utan i stället riktar in sig på att äta två-tre mål per dag bestående av sådant som torsk, kyckling, ägg, kvarg, knäckebröd, frukt, osaltade nötter, bär och grönsaker, innebär det en minskning av utgifterna att gå på diet. Detta kan också gå hand i hand med att inte äta lunch ute eller fika, dricka alkohol etcetera. Man investerar i sig själv samtidigt som man sparar pengar. Det är oerhört bra life hack.

2. Man slipper vara slav under belöningsdrogen
I jämförelse med droger som alkohol, tobak och narkotika ter sig mat ganska harmlöst. Men mat – särskilt raffinerade och energitäta produkter som triggar belöningssystemen i hjärnan – har i det moderna samhället blivit en drog som mycket av veckodagarna och människors beteendemönster kretsar kring. Vid minsta tecken på hunger införskaffas baguetter, snabbmat, fikabröd och annat skräp “för att man måste äta” och leder till en ond cirkel av beroende och växlingar mellan hungerkänslor, svag impulskontroll, sockerchocker och dålig självkänsla. Detta försvinner när man kommit över några av diettrösklarna och är på rätt väg.

3. Man får bättre maghälsa
Om man äter lagom mängder protein, fett och kolhydrater, och får i sig en rimlig mängd mineraler och vitaminer, samt helt eller i stor utsträckning undviker raffinerade kolhydrater, socker, alkohol och alltför stora portioner, samt i viss mån även lightprodukter, får man en bättre maghälsa.

4. Man blir mer attraktiv
Oavsett om man minskar sin fettprocent från 30 till 20, eller från 15 till 10, så blir man successivt mer attraktiv inför andra (tjejer, killar, vänner, arbetsgivare). Det är alltid en del som tycker att tjejer/kvinnor eller killar/män kan vara alltför smala eller deffade, och utseende är självklart inte allt, långtifrån (inte heller är fettmängd den enda viktiga utseendeaspekten). Men för den absoluta merparten är det minskning av fettmassa som är den huvudinsats som behöver göras för att bli mer attraktiv. Detta gäller båda könen.

5. Man får bättre självförtroende
Så här kan det fungera i verkligheten: Man slutar ens tänka tanken på att vara med någon som är mindre attraktiv. Man blir även mer benägen att ta risker, även om man kan vara relativt tillbakadragen och kräsen. Sedan om man eventuellt blir nobbad tänker man att man ser bra ut ändå och försöker med nästa. Sannolikheten är därför större att man lyckas. Bortsett från allt som har med dejting och förhållanden att göra ger det även en bra inre känsla, som är mer värd än alla sötsaker i världen.

Leif Öjesjö om det absurda som sker i nuet

Psykiatridocenten vid Karolinska institutet, Leif Öjesjö – vars arbeten jag har nämnt tidigare – gav mig för ett tag sedan fyra stycken av sina egna artiklar, som i två av fallen har publicerats under fjolåret och i de andra två under 2014 respektive 2010. Det rör sig om insiktsfulla och välunderbyggda alster som är värda att läsa och referera. Jag har framför allt för avsikt att återge delar av innehållet översiktligt, men tittar specifikt närmare på temat det absurda, som är kopplat till framför allt en av dessa. Min förhoppning är att därigenom sätta fingret på en del väsentligt som pågår i nuläget.

Samtliga är att betrakta som essäistiska texter som tar upp både historiska och samtida ämnen och med någon form av koppling till medicin och psykiatri, men också med en mer allmänmänsklig prägel. Det handlar framför allt om stora och viktiga sociala frågor och livsfrågor.

En av dem handlar visserligen specifikt om Israel Holmgren (1871-1961), medicinprofessorn som trotsade Hitlers regim under 1930- och 40-talet, men man kan i denna text hitta en parallell till en annan artikel från fjolåret, “Hoppla, vi är absurda!”, publicerad i Läkartidningen (nummer 17). Det kan i dag, utifrån rådande tidsanda, tyckas absurt att så många, även i Sverige, förhöll sig “neutrala” till den tyska nazismen, men det visar också att det krävs personer med civilkurage och andra värderingar för att positiv utveckling ska kunna ske. Exempelvis har föraktet mot svaghet blivit mindre utbrett, och individer skyddas numer av utvidgad lagstiftning och till stor del annorlunda värderingar än i tidigare skeden av historien. Holmgren var en av centralgestalterna inom en sådan humanitär svensk rörelse.

Den statusfixering, med tillhörande symboler, som fanns under 1900-talet lever vidare i den senmoderna kapitalismens tidevarv och tar sig ständigt nya former. Kombinerat med stort fokus på ekonomisk tillväxt, effektiviseringar och privatiseringar, finns i dag en grogrund för absurda inslag. Absurdismen är en kulturströmning som växte fram under framför allt första halvan av 1900-talet men det absurda återkommer gång på gång, liksom tragedin, även i dag. Om man följer med i nyhetsflödet under bara en enda dag pendlar man följaktligen mellan optimism och pessimism – positiva inslag avlöser negativa. Mycket av det som sker tycks absurt, både naturkatastrofer och andra kriser och vad det leder till – såväl i det stora som det lilla.

Trots att oerhört mycket har blivit bättre finns alltså anledning att vara en aning pessimistisk i flera avseenden – framför allt gällande miljö, ekonomiska kriser och specifika konfliktområden runtom i världen. Öjesjö kan sägas ha en mindre optimistisk syn än den i det förra inlägget nämnde Steven Pinker och svenske Hans Rosling, och just de saker han tar upp är utan tvekan områden som behöver uppmärksammas. Det gäller bland annat hur människovärdet urholkas i olika regioner och länder som präglas av (ekonomisk) kris, till exempel delar av Sydamerika och Grekland. I det sistnämnda landet har självmordstalen stigit dramatiskt i kölvattnet av den ekonomiska krisen, liksom mängden och andelen narkomaner som inte erhåller adekvat vård.

Inga nyheter i sig men frågan är kanske framför allt om det över huvud taget går att motarbeta det destruktiva, särskilt om man även inkluderar de faktorer som tycks vara bortom mänsklig kontroll, till exempel jordbävningar (som visserligen påverkas av klimatförändringar som människan delvis har givit upphov till men som ändå verkar svåra att hantera ens med avancerade kontroll- och säkerhetsmekanismer, åtminstone tills vidare)?

En annan text som är av värde är “Liv, livskraft och livstro – om vitalismens växlande betydelser”, publicerad i Svensk Medicinhistorisk Tidskrift (2010, volym 14). Den har ett mer filosofiskt fokus och anknyter till centrala västerländska tänkare som Platon, Aristoteles, Benedictus Spinoza (1632-1677), Arthur Schopenhauer (1788-1860) och Henri Bergson (1859-1942).

Som titeln antyder handlar den specifikt om liv och hur det kan definieras. Öjesjö tar upp flera perspektiv och anknyter även till samtida naturvetenskap, till exempel de etiska utmaningar som genetisk forskning ställs inför, och vars rön potentiellt kan ha omfattande konsekvenser för både människor och andra livsformer. Det finns i det avseendet också paralleller till en fjärde av dessa artiklar, “Ödets fataliteter” (Läkartidningen, nummer 40, 2014). Även i denna finns intressanta kopplingar till diverse västerländska tänkare och existentiella frågor. Färre tror på ödet i dag på ungefär de sätt som gårdagens religiösa gjorde, men om människor styrs av komplexa samspel mellan arvsanlag och miljöpåverkan – är då inte allt som sker “förutbestämt”, även om det inte kan förutses?

Frågan om livets villkor kan i sin tur anknytas till ett wellness-perspektiv, som är en av de saker jag stundtals fokuserar på som skribent. Definitionen av wellness är generellt, att ha en tillräckligt god fysik och en god psykisk hälsa. Sekulariseringen av det västerländska samhället har inneburit större existentiell osäkerhet för människor i gemen, och gradvis har den sekulariserade moderna människan ersatts av en massa som inte ens läser böcker, alls eller i väldigt liten utsträckning. Fitness är nog tyvärr bara en del av lösningen och för vissa kanske snarare ett hinder för både personlig utveckling och samhällsutveckling. Det väcker extremnarcissistiska lustar till liv som flödar fram i en strid ström av tillfälligt uppmärksamhetssökande. Balans och distans kan ersättas av arrogans, samt bristande kognitiv förmåga.

Vid sidan om till exempel träning och resor kan dock läsning vara positivt för både “kropp och själ” – här är för övrigt några konkreta författartips – och fungera som välbehövlig kontrast till dagens fragmentariserade, momentana och hypernarcissisiska sociala medier (även om det finns mycket positivt med dessa också). Fokus bör i första hand vara på att hjälpa dem som har verkliga och mer akuta problem, inte dem som har tid och möjlighet att ägna stora delar av dagarna åt Snapchat och Instagram, men om en så stor andel är så pass självupptagna, kan det leda till att positiv utveckling avstannar – sådan utveckling som kan vara till gagn även för andra, på global nivå. Kanske kan en framkomlig väg vara att göra extremnarcissistiska människor uppmärksamma på att de själva kan tjäna på att läsa och koppla av och bidra till samhällsutvecklingen? Man får paradoxalt nog ibland appellera till egoismen när man vill försöka minska den.

Det är ganska absurt i sig, det som pågår just nu i detta tidevarv. Men det absurda återkommer i olika skepnader så man bör inte vara förvånad, även om nog nästan ingen har kunnat förutse vad 2000-talets kommunikationsteknologi skulle kunna innebära.

Anabola steroider – så fungerar fitnessbranschen

Jag är en person som verkligen gjort, inte “allt”, men i alla fall väldigt mycket i mitt liv. Min utgångspunkt har ofta varit en ganska ordnad tillvaro på landet eller i stan, men det har ofta förekommit – ja vad ska man säga utan att gå för långt – många händelser som kan klassas som minst sagt minnesvärda från och med tonåren, med särskilda peakar här och där mellan ungefär 2004 och framåt.

För även om man inte är vare sig Justin Timberlake eller Bieber kan man få vara med om väldigt mycket om man är tämligen fager och ung och ser sig om i vida världen. Och vissa saker kräver inte ens något särskilt utseende utan bara att man är på plats och fångar ögonblicken. London, New York, Los Angeles, Las Vegas, San Francisco, San Diego, Tijuana, Tokyo, Osaka, Seoul, Beijing, Cairns, Budapest, Berlin, Paris, Valencia, Kuala Lumpur, Bali, Portoroz, Miami, Köpenhamn, Hong Kong, Macao, Taipei, Reykjavik, Marrakech – för många ställen och händelser att nämna. Men även hemma i Sverige händer det stundtals mycket, både i mindre orter och i Stockholm. Ni vet, när man bara umgås med sina vanliga vänner under en av de där kvällarna som till en början föreföll helt vanlig men slutade med någonting helt annat. Överlag: tänk Hangover-filmerna fast mer gratis. Det kan i sig vara ett skäl till att inte satsa allt på fitness, för tro mig, det finns annat i livet.

Med tanke på allt som har gjorts av undertecknad är det nästan konstigt att jag aldrig har tagit anabola steroider. Aldrig någonsin. Inte ett endaste litet testosteronnålstick eller winstrol-tablett. Kanske är en del av förklaringen att det till skillnad från en del andra företeelser inte har samma kortsiktiga lockelse. Nog för att det i många fall handlar om just förhållandevis kortsiktiga resultat när det rör sig om användning av anabola steroider, men själva grundförutsättningen för resultat är ändå att man genomför en kur – som i många fall varar i veckor eller månader – och som följaktligen kräver upprepade injektioner och/eller orala intag.

Med det sagt tänkte jag ändå dela med mig av en del insiktsfulla reflektioner och fakta kring anabola steroider (hädanefter AS) som kan bidra till kunskap, förståelse och relevanta perspektiv i en debatt som ofta präglas av missförstånd och är allmänt onyanserad. Detta grundar jag på att ha vistats i gym- och fitnessmiljöer i cirka 12 år och samtalat med många olika människor och vägt samman allt det som förefaller substantiellt (med andra ord har jag försökt filtrera bort både okvalificerade gissningar och onyanserade överdrifter), egna observationer, en mängd olika artiklar, diskussionstrådar och dokumentärer om ämnet, samt forskningsstudier. Jag tänker begränsa mig till AS i förhållande till bodybuilding och fitness, även om det som bekant används flera olika slags prestationshöjande preparat inom många sporter och sammanhang.

Muskulär utveckling och dess fyra huvudfaktorer
Jag utgår från att många redan känner till att testosteron är den viktigaste av androgenerna, det vill säga manliga könshormonerna, och bidrar till proteinsyntes och därmed muskelbyggnad. (Gör man inte det bör man läsa på för det hör till allmänbildningen.) Män producerar testosteron naturligt och i betydligt högre utsträckning än kvinnor, och dess produktion kan i viss grad ökas utan AS om de tre påverkansbara huvudfaktorerna för fysisk och muskulär utveckling – träning, kost och återhämtning – sköts på ett mer eller mindre optimalt sätt. Det är förstås oerhört svårt att kvantifiera och avgränsa dessa olika faktorer från varandra, men det går bevisligen att komma en bra bit utan AS bara genom att träna, äta och sova regelbundet och få gradvisa framsteg över tid.

Och man kan få ganska bra resultat även utan att dessa saker sköts eller sker “perfekt”, särskilt om man börjar träna i de sena tonåren eller tidiga vuxenåren då kroppen är som mest mottaglig. Jag fick den allra mesta av volymen redan under de första två-tre åren och kan inte påstå att jag har annat än högst medelmåttiga eller normala genetiska förutsättningar för muskeltillväxt och har även ägnat åtskilliga dagar åt att vara bakis. Inte heller har träningen, sömnen eller kosten alltid varit optimal. Lägger man dessutom till lagliga preparat med en direkt eller indirekt partiell påverkan, som kreatin, grenade aminosyror, ZMB6 (zink, magnesium och vitamin B6) och synefrin (under diet), finns ytterligare delförklaringar till att möjligheterna till att få förhållandevis bra resultat utan AS är ett faktum.

En fjärde huvudfaktor är förstås genetiken – alla individer har inte exakt samma genetiska förutsättningar för att bygga muskler vare sig generellt eller partikulärt, och de gäller även sådant som midjemått och benägenheten att lagra och bli av med underhudsfett. Ett illustrativt exempel är fotbollsspelare som tränar lika mycket och på samma sätt men ändå har olika vadstorlekar. Eller mer allmänt de där kraftigt byggda, så kallade endomorfa typerna i ens omgivning som verkar ha lätt för att bli starka och bygga muskler. Eller omvänt de där smala, ektomorfa individerna som har svårare för muskelökning men desto lättare att bli av med underhudsfett. Gener spelar onekligen roll på många olika sätt.

Den femte faktorn: AS – hur det fungerar, vilka preparat som används och varför
Allt annat lika är det emellertid inte enbart träning, kost, återhämtning och genetiska förutsättningar som avgör hur stor och definierad muskelmassa någon skaffar sig utan det behövs tillsättning av AS för att öka muskelvolym och ta sin respektive kroppsbyggning till nästa nivå.

Nästa nivå är dock i själva verket många olika nivåer för det handlar – utöver de fyra ovannämnda huvudfaktorerna – om vilka preparat man tar, hur länge man tar dem och i vilken omfattning. Generellt: ju mer högkvalitativa och högandrogena AS som intas över längre tid, desto mer muskelmassa kan individen i fråga skaffa sig. Det är därför många stora kroppsbyggare är som störst när de är 35-40. Åldersmässigt befinner de sig i det man kan kalla en långvarig katabol livsprocess, då kroppen successivt bryts ned, men på grund av högt intag av AS i kombination med träning, kost och återhämtning kan de ändå öka sin muskelmassa under lång tid genom att befinna sig i ett onaturligt anabolt tillstånd. En vanlig uppfattning är dock att det är svårt att öka benvolymen, även om AS används i betydande grad, när man är 40 plus.

Det finns många olika sorters testosteron och andra effektfulla AS som kan intas och dessa brukar benämnas med antingen kemiskt namn eller produktnamn, till exempel Stanozolol vars produktnamn är Winstrol-V. Slang- och kodord förekommer också i en del fall. AS används sedan 1930-talet i medicinskt syfte, och oavsett om tillverkningen sker lagligt eller olagligt är produktnamnen ofta desamma.

Ett exempel är det som på många engelska heter testosterone enanthate och har flera produktnamn och bevisligen är mycket effektfullt på åtminstone kortare sikt. På grund av forskningsetiska skäl är studierna begränsade och kunskap baseras därför till stor del på anekdoter och observationer. Noterbart är dock att det återigen är endast ett av många exempel, och ute på marknaden finns många olika varianter av skiftande pris och kvalitet. Ungefär som med narkotika. En del är halvbra eller heldåliga och de önskade effekterna uteblir helt eller delvis om kvaliteten är sämre.

Utöver testosteron används även kompletterande preparat under i synnerhet längre deffaser, som efedrin, och då ofta i kombination med lågandrogena preparat som winstrol eller anavar. Detta är förekommande inom till exempel Men’s Physique och Classic Bodybuilding. Ett annat scenario bland till exempel kvinnliga fitnessutövare och de män som inte är ute efter en särskilt stor muskelmassa, är att AS inte används över huvud taget men att efedrin eller liknande preparat intas under slutfasen av dieten för att i första hand bli av med vätskeansamling under huden och i andra hand för att hålla sig vaken natten innan fitness- och bodybuildingtävlingar. Den lagliga lightversionen av detta är koffeinpiller och/eller synefrin.

AS och hur man tolkar koden
En viktig aspekt som ofta förbises när AS diskuteras är hur man tolkar den kod som förekommer bland framför allt kroppsbyggare. I sociala mediers tidevarv idisslas gång på gång nötta klichéer om att hårt arbete lönar sig – och delvis stämmer det förstås – och särskilt vanligt är det i förhållande till fitness och bodybuilding. I själva verket är det dock AS och kompletterande preparat som är en av huvudfaktorerna – ja rentav den viktigaste särskiljande faktorn – bakom den muskulösa och vaskulära fysik som präglar alltifrån massiva kroppsbyggare till Men’s Physique-proffs och deffade men fylliga fitnessmodeller. Det är inte minst det som är den seriösa satsningen det så ofta talas om.

Det kan därför betyda att många som är mer seriösa med fitness och bodybuilding faktiskt har betalat en hel del, ibland rentav väldigt mycket, för att få en riktigt bra fysik – och ibland leder det inte ens i närheten av så långt som man hoppas. En del nöjer sig kanske med att bara se bra ut på gymmet eller framför spegeln men många strävar högre än så och det är väldigt uppenbart att det kan leda till frustration, ja även om det går bra för en. En del av denna frustration riktar sig mot dem som “avslöjar” att de har fått sin muskelmassa och sin hårdhet delvis eller till stor del på grund av AS och andra preparat.

Ytterligare två saker att ha i åtanke är att det dels kan vara krångligt och riskfyllt att skaffa den här typen av preparat, dels att de medför negativa bieffekter. Exakt hur omfattande bieffekterna är går inte att säga mer än väldigt generellt och översiktligt, men värk, stelhet, blodtrycksförändringar och humörsvängningar är några av dessa, och vid mer omfattande användning även betydande påverkan på inre organ. Dessutom vore det dödsstöten för ens karriär om man åker fast eftersom fitness- och bodybuildingindustrin till stor del bygger på att framgångsrika utövare är “rena” men egentligen inte är det.

Med andra ord: när vi som inte tar preparat av den här typen talar om hårt arbete menar vi det som görs på gymmet och eventuellt i samband med deffen; och när de som tar preparat talar om hårt arbete menar de oftast träningen, dieten och utgifterna, riskerna och biverkningarna av det som intas. Förstår man det blir det som sägs och skrivs lite mer begripligt men också ibland mer svårtolkat och mångtydigt. Sedan finns det förstås mängder av olika scenarion: de som tar AS men bara i liten utsträckning och i huvudsak förlitar sig på de naturliga vägarna; de som tar massor av AS men tränar mindre hårt; de som både tränar hårt och tar massor av AS; samt de som varken tar AS eller tränar hårt men gnäller över att andra använder AS och får betydligt bättre resultat. Förmodligen ger det upphov till en del irritation och frustration på många håll, även om det också ofta finns en viss ömsesidig respekt och förståelse.

Fördelar med att inte använda AS
1. Man slipper eventuella negativa fysiologiska bieffekter.

2. Man slipper eventuella juridiska och sociala problem.

3. Man slipper kostnader för preparat.

4. Ryktet sprider sig – man får en viss cred för att man är “ren” men ändå får eller kan få ganska bra resultat.

5. Det känns bra att vara “ren” och att man har uppnått resultat – både i och med uppbyggnad och i samband med deff – genom att bara träna, äta och sova och eventuellt komplettera med en del lagliga preparat med liten påverkan.

Fördelar med att använda AS
1. Man får snabbare och bättre resultat, både kort- och långsiktigt.

2. Satsar man på att göra kometkarriär som tävlande och/eller modell inom fitness och bodybuilding är AS i kombination med optimal träning, kost och återhämtning den snabbaste och mest effektiva vägen.

3. Äldre män kan uppleva många positiva effekter av moderat AS-användning.

4. Man kan bli en del av en subkultur eller social miljö där många andra också tar AS.

5. Man kan delta i många olika sammanhang beroende på vilka preparat man tar och i vilken omfattning. På så sätt kan en del tävla i både Men’s Physique och (Classic) Bodybuilding, samt vara fitnessmodell, och därmed dra fördel av antingen ökat eller minskat intag och en kombination av olika preparat.

Avslutning
Sammanfattningsvis är AS en central del inom fitness och bodybuilding, både på amatör- och professionell nivå. Jag ångrar inte att jag har satsat så att säga lagom mycket på detta och värderar förmodligen resor högre än den “perfekta fysiken”. Och återigen – även om man är “ren” utesluter det ena inte helt det andra och man kan få hyfsade resultat och göra en massa andra saker parallellt. Det finns mellanvägar. Vad och hur andra väljer att värdera är upp till dem.