30 visdomar om livet

Nedan följer 30 visdomar, baserade på antingen kunskap eller egna livserfarenheter – utifrån styrkor och förtjänster, så väl som svagheter och tillkortakommanden – för att utvecklas fysiskt, intellektuellt och över huvud taget personlighetsmässigt i det nuvarande tidevarvet, och dessutom parallellt med detta optimera både ens tid och disponibla extrainkomst. Dessa utgår till stor del från ett manligt perspektiv men ganska mycket är applicerbart även för tjejer/kvinnor.

1. Se livet som en pokermatch
Poker är som konstaterats inget tur- utan ett skicklighetsspel, men det finns onekligen även ett ganska stort mått av slump och tur i detta.

På så vis är poker den perfekta metaforen för livet, för det handlar om att lära sig att bemästra när man ska vara offensiv respektive defensiv, och förstå när man har spelat dåligt och begått misstag, eller ibland faktiskt haft otur eller blivit offer för olyckliga (eller lyckliga) omständigheter. Vidare handlar det om att ha självförtroende, och odla och bibehålla detta, och att inte sjunka för lågt när man är inne i en dålig period i livet. Att kanske ta en time-out och sedan börja om på nytt med en delvis ny strategi för att lyckas bättre. Man kan även tillägga vikten av att inte få hybris, bibehålla sitt fokus, och alltid ha ett mått av (själv)kritiskt tänkande.

2. Se livet som en kurvlinjär process
Livet är en linjär process såtillvida att vi föds och vi dör, men det är aldrig en helt linjär sådan när det gäller prestationer och välmående utan livet går upp och ner – för vissa betydligt mer upp än ner, eller vice versa, men det är sällan så att det är helt bra eller dåligt för någon. Det är viktigt att förlika sig med det och sluta sträva efter att saker eller människor ska vara perfekta.

3. Ha ett balanserat förhållningssätt till det mesta
Antika filosofer som Sokrates, Platon och Aristoteles har diskuterat vikten av balans när det gäller mycket i livet – lycka, pengar, mat, dryck, motion, politik och mycket, mycket annat.

Det är egentligen väldigt logiskt och självklart, men trots det hamnar människor ofta i negativa ytterligheter, och till exempel äter och dricker alldeles för mycket (alkohol). Man kan ta vatten som exempel – det är helt livsnödvändigt men dricker man för mycket under för kort tid är det skadligt, rentav dödligt. Därför är det viktigt att applicera det balanserade förhållningssättet på det allra mesta i livet, även om man samtidigt måste komplettera det med kunskap och självförståelse.

4. Förstå innebörden av karma
Karma har flera betydelser, varav några har mer att göra med religiösa föreställningar inom buddhism och hinduism om att man kan födas till någonting bättre eller sämre i nästa liv, och att ens handlingar får konsekvenser på grund av ett slags inneboende rättvisa i världen.

En annan innebörd är helt icke-religiös och -moralisk, nämligen lagen om orsak och verkan – att helt enkelt förstå hur saker hänger ihop kausalt. Exempelvis – äter man för mycket kalorier går man upp i vikt och vice versa. Det är ingen moralisk fråga utan snarare vetenskaplig. Ett led i att bli mer fri i sin tillvaro är att sluta göra vetenskapliga frågor till moraliska sådana.

5. Sätt aldrig andra människor på piedestal
Det är viktigt att inte dyrka andra människor, vare sig de i ens omgivning som man ser upp till eller mer avlägsna så kallade kändisar, för det bygger dels ofta på en illusion om verkligheten – andra människor är sällan så fantastiska som man föreställer sig att de är – dels får det en ofta att bli underordnad och leder till att det går tvärtemot ens önskningar.

Ett talande exempel var då jag var i Hollywood 2006 och fick gå på filmpremiär. Jag var i stort sett helt ointresserad av föreställningen och de prominenta gästerna men blev paradoxalt nog insläppt när jag passerade förbi, medan inte ett enda av de fans som stod och skrek utanför, tryckta mot stängslet, talande nog blev det. De gav troligen intrycket av att inte kunna bete sig normalt i förhållande till deras idoler och då kan de troligen inte göra det heller. De valde självmant att göra sig underordnade på grund av deras piedestaltänkande och förlorade själva på det.

6. Skaffa dig förebilder, inte idoler
Att dyrka andra människor är som sagt inte konstruktivt, utan i bästa fall meningslöst eller ger uttryck för harmlös beundran, men att ha förebilder är däremot oerhört viktigt.

Notera pluralis – att man troligen bör ha flera sådana, i olika avseenden och i olika sammanhang och perioder av livet, snarare än en enda. Delvis har detta förstås att göra med att man som människa tenderar att engagera sig i flera olika verksamheter under sin livstid och därmed behöver flera slags förebilder. I dagens samhälle är många specialister snarare än renässansmänniskor som kan massor av olika saker, även om det så klart finns en del som behärskar flera områden eller bara är allmänt duktiga, och på så vis blir det än mer naturligt att ha flera. Förebilder kan finnas lite överallt, inte bara bland dem som har lyckats karriärmässigt.

7. Influeras och inspireras av andra människor men härma dem inte
Att kopiera och imitera andra människor är inte konstruktivt och ofta dömt att misslyckas. Att däremot influeras och inspireras av många olika personer och företeelser – som blandas med ens egen särskilda personlighet, förutsättningar och preferenser – kan däremot vara väldigt positivt, och gälla alltifrån mode till skrivande och träning.

8. Skaffa en positiv vanebildning
Människor mår som allra bäst, sett över längre tid och så att säga i genomsnitt, när de följer vissa positiva livsmönster. Sedan kan man göra vissa avsteg från dessa temporärt, och helst då i samband med att man gör någonting positivt som att till exempel resa, men att hålla sig till de goda vanorna är vad som bör gälla överlag.

9. Lära dig av dina misstag och förtjänster men fastna inte i dåtiden
Som den tyske filologen och filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) har belyst i The Use and Abuse of History är det viktigt att inte fastna i dåtiden, vare sig positiva eller negativa erfarenheter. Det är väsentligt att ta fasta på både sina bra och dåliga sidor och erfarenheter, och allt som sker och komma skall bygger alltid vidare på historien även för oss som enskilda individer, men det är nuet och framtiden som huvudfokus bör riktas mot. Det hänger delvis också samman med att man inte bör leva på gamla meriter (alltför länge), vare sig inför sig själv eller i ett socialt sammanhang, utan sträva efter kontinuerlig utveckling. Dessutom bör man absolut inte älta det som har skett, allra minst misslyckanden eller andra jobbiga erfarenheter.

10. Sätt aldrig fast(a) etiketter på dig själv och andra
Jag har sedan jag blev något så när fullvuxen pendlat mellan att väga 63-79 kilo. Inga ytterligheter alltså men ändå ett ganska stort viktspektrum. I början av gymnasiet var jag slank och vägde 63 kilo och upplevde att jag kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp i (fett)vikt. I mitten av gymnasiet kom jag in i en fas med dåliga vanor och la på mig nästan 10 kilo fettvikt – delvis innan jag insåg att man faktiskt inte bör äta hamburgare, pizza, chips och godis flera dagar i veckan, även om man spelar lite fotboll – innan jag började gå ner successivt. Sedan jag började med fitness en tid efter gymnasiet har jag haft perioder av bulk och deff, till största del utifrån egen vilja men även med vissa perioder av sämre vanor, och formen har pendlat därefter.

Detta symboliserar att man aldrig ska sätta en fast etikett på någon, varken sig själv eller andra. Ibland använder vi förenklande kategorier som “smal”, “normal”, “tjock”, “smart”, “korkad”, “snygg”, “ful” etcetera för att beskriva verkligheten och de människor som lever i den, men ingenting varar för evigt och nästan ingenting är helt statiskt eller oföränderligt – och det gäller alla. Underskatta inte din egen eller andras förmåga eller handlingsutrymme, och bara för att du upplever att du har en peak eller dålig period av livet så ska du inte tänka att det alltid kommer vara så.

11. Metrosexuell hellre än mes eller macho
Det här är någonting som är väldigt tydligt kopplat till det nuvarande tidevarvets syn på manlighet men en del av detta är faktiskt mer “tidlöst”. Det är ett omfattande område i sig att undersöka och diskutera, men det man i mer korthet kan slå fast är att i det falska, dikotomiska valet mellan mes eller macho bör man välja att vara metrosexuell – det är det som de allra flesta vinner på, och att låta alla vara “vinnare” skapar ett bättre och mer jämlikt samhälle, även om konkurrensen alltjämt lever kvar.

Bry dig om ditt utseende, dina kläder, din hygien och ditt sätt att vara, och gör det till en del av din vanebildning och livsstil. Det behöver inte ens vara särskilt dyrt eller tidskrävande utan kan räcka med att man göra vissa enkla förändringar. Inspiration och influenser kan man få från många håll, bland annat här.

12. Sträva efter en balanserad narcissism
Narcissism, att älska sig själv för mycket, är vid sidan av rent patologiska varianter inte en fråga om antingen eller utan i vilken grad och hur det tar sig uttryck. I det nuvarande tidevarvet kan narcissism sägas vara acceptabelt så länge det inte går till överdrift, och klyschan att man ska älska sig själv stämmer till stor del. Sträva därför efter en balanserad narcissism utan negativa ytterligheter.

Sådana negativa ytterligheter är till exempel att tro att man är (mycket) bättre än man verkligen är, eller ha långa stunder av självupptagenhet. Går man upp i sig själv för mycket om man är mer introvert kan det leda till att man tappar lite av sin sociala kompetens och missar den sociala sidan av tillvaron och att få yttre feedback (external validation), och omvänt kan för mycket narcissism hos utåtriktade människor leda till att man upplevs som väldigt självupptagen eller i värsta fall odräglig, och därtill bygger en stor del av sin tillvaro på yttre bekräftelse.

13. Var inte dig själv utan den bästa versionen av dig själv
De flesta personlighetsdrag är förenklat sett till 40-60% medfödda, varför mycket är föränderligt och oföränderligt på samma gång. Det är en mycket komplex fråga, men den kan förenklas och konkretiseras genom plattityden att man ska sträva efter att vara sig själv.

Jag anser att denna plattityd delvis är missvisande och att man i stället bör sträva efter att vara den bästa versionen av sig själv. Som sagt – ingen är perfekt och allt kan man inte påverka, men det går att förändra en hel del och fatta många bra i stället för dåliga beslut, i alltifrån det lilla till det stora i livet. Skyll inte på personlighet eller svagheter utan sträva efter att optimera din personlighet och ditt beteendemönster, liksom utseende. Du kommer att må bättre och andra kommer att uppskatta dig mer, även om du kanske möter en del avundsjuka om/när du blir för duktig.

14. Att ge innebär inte automatiskt att få
Som konstaterats apropå karma finns ingen inneboende rättvisa i världen – det ser i alla fall inte ut att vara så för oss vanliga dödliga. Många har dock – delvis på grund av en till stora delar i grunden sund moralisk fostran – inte greppat detta utan förväntar sig att det man ger automatiskt innebär någonting ungefär motsvarande i gengäld, oavsett om det gäller familj, vänner, bekanta eller arbetsgivare. Men så fungerar det sällan, även om bra respektive dåliga handlingar i många fall resulterar i förväntade och till och med “rättvisa” konsekvenser. Ytterlighetsexemplet är förstås superkändisar som lägger upp en tarvlig bild på Instagram och likväl får hundratusentals “gillningar” av sina talrika följare, medan andra kan anstränga sig dag efter dag, år efter år, och inte få någonting eller väldigt lite för det.

15. Det kan alltid bli värre
I diverse medier läser man inte sällan man om person x som har tappat y kilon. Men varför gick person upp så mycket till att börja med? Det gäller många företeelser i livet: det kan faktiskt alltid bli värre. Ibland vänder det naturligt, från någonting bra eller dåligt mer till sin respektive motsats, men det kan också bli ännu sämre. Ibland sluttar planet också, så att det blir ännu svårare att vända en negativ utveckling. Man bör därför inte gå runt med förvissningen om att det ska lösa sig av sig själv även i ett land som Sverige, utan ta tag i sina problem, gärna förr än senare.

16. Drick alkohol selektivt
Om man tvunget måste välja mellan att inte dricka och att dricka alkohol, bör man välja att inte dricka, men om man ser västerlandets mest populära drog lite mer nyktert (!) och balanserat är en fruktbar strategi att göra det selektivt, det vill säga att välja sina tillfällen. Med få undantag – slösa inte pengar och slit inte hälsan på mediokra utekvällar eller vardagsdrickande utan spara dessa till exempelvis en särskild fest eller utlandsresa.

17. Res mycket om möjlighet finns
Att resa – både lokalt, regionalt och till fjärran länder – är att vidga det inre rummet och berika sitt eget liv, och i vissa fall kanske även andras, och trots allt negativt som kan hänga samman med det, är det någonting som man bör försöka göra i betydande grad utifrån sina ekonomiska och andra förutsättningar. Inget nytt under solen men likväl ett faktum.

18. Romantisera inte tillvaron
Johann Wolfgang von Goethes världskända brevroman Die Leiden des jungen Werthers (1774) – liksom mycket av det som har skrivits inom ämnet “game” på betydligt senare år – lär killar och män att inte bli romantiska idealister utan mer av krassa realister. Att romantisera kärlek, relationer, kvinnor eller livet över huvud taget kan ge det mer mening (eller snarare ett sken av mening), men också leda en in på farliga vägar som knappast är till ens egen eller andras gagn. Jag har själv ibland velat hålla fast vid en del romantiserande sidor trots att jag innerst inne vetat att det är en chimär, och ju förr man inser att det är så desto bättre.

Sedan kan man förstås vara romantisk ibland med rätt person och vid rätt tillfälle, men att vägledas av ett skimmer av vackra illusioner är någonting som verkligen bör undvikas. Paradoxalt nog kan det leda till mer romantik, i den mer krassa meningen, om man förstår det och anpassar sig därefter.

19. Lär dig att vara ensam men fastna inte i ensamhet
I den fenomenala filmen Donnie Darko (2001) säger Jake Gyllenhaals karaktär Donnie i en sekvens att alla varelser föds och dör ensamma. Det är lite missvisande men stämmer till stor del, även i livet. Ensam är inte stark och vi lever alla i ett större socialt sammanhang, men att tillbringa en hel del tid ensam och trivas med sitt eget sällskap är viktigt för att utvecklas som människa och ibland även helt nödvändigt.

När jag var på och omkring Mt. Fuji i Japan 2009 pratade jag inte med någon på två hela dagar i sträck och det slutade med att jag började prata med mig själv och skratta åt mina egna skämt som jag tänkte inuti mitt huvud, så det är nog bra att återvända till sociala sammanhang efter en tids berikande ensamhet. Som förklaras i den likaledes lysande filmen Into the wild (2007) är det viktigt att inte fastna i ensamheten, både rent fysiskt och psykiskt.

20. Uppskatta din familj och dina vänner
Vänner kommer och går, men det är viktigt att en hel del relationer består. Har man en del goda vänner och relativt bra familjerelationer bör man vårda dessa. Annars fastnar man i ensamhet.

21. Var (nästan) aldrig arrogant mot andra
Långtifrån alla människor förtjänar att man är snäll mot dem, och inte heller är det ens skyldighet att ge alla positiv uppmärksamhet. Är någon arrogant mot en kan man ibland ge tillbaka med samma mynt. Men att generellt vara arrogant är negativt, ofta kontraproduktivt, och troligen ett tecken på ens egen svaghet; ett slags försvarsmekanism.

22. Ta aldrig något eller någon för givet
Man ska aldrig ta något eller någon gör givet. En klyscha som till stor del stämmer, som är en riktig visdom. Självklart kan man ofta förvänta sig vissa händelseförlopp och scenarier, och vissa människors beteendemönster och saker som sker i världen är väldigt förutsägbara, men det kan också leda till vanskliga föreställningar om man tar händelseförlopp eller människor för givna. Det har delvis att göra med att allting i världen är mer eller mindre föränderligt och inte följer exakta, repetitiva mönster.

23. Feghet begränsar ens liv och mod utvidgar det
En stor andel människor, i mer välutvecklade länder som Sverige, har aldrig haft bättre förutsättningar för att göra positiva och konstruktiva saker. Ändå låter många feghet begränsa en. Det är när man är i alla fall lite modig som man gör intressanta, givande och ibland väldigt viktiga saker. Feghet – oavsett hur det tar sig uttryck – begränsar medan mod utvecklar en och får en att nå, eller åtminstone försöka nå målsättningar. Som Platon skrev om redan för nästan 2500 år sedan bör man förstås undvika övermod, men utan ett visst mått av mod blir väldigt lite gjort. Det kan gälla relationer, resor, arbete, utbildning och mycket annat.

24. Visioner är inte verklighet
En annan plattityd, framför allt bland allsköns företag men även inom politik, utbildningsväsende och hos privatpersoner, är att man måste ha visioner. Detta är delvis mycket viktigt, och som individ är det ofta konstruktivt att visualisera sina idéer och målsättningar. Det är därtill nästan ofrånkomligt att göra det.

Men även de visioner som realiseras är i bästa fall bara ungefärliga sinnebilder av hur det egentligen är. Det bör man vara varse om, både gällande negativa och positiva företeelser. USA är till exempel inte så fantastiskt som man kan tro om man utgår från en hel del populärkultur, inte ens Miami Beach eller Manhattan.

25. Läs en hel del böcker
Likt resor – även om man till skillnad från dessa inte förflyttar sig spatialt när beger sig in i litteraturens världar – handlar litteratur om att vidga det inre rummet och berika tillvaron. Och det gör det verkligen. Det är dessutom i stort sett helt gratis att konsumera litteratur av väldigt många olika slag, så väl äldre som nyare sådan, och är tillgängligt för de allra flesta. Här ges några konkreta lästips.

26. Dölj dina svagheter och komprometterande sidor
Att vara öppenhjärtig kan vara befriande och på många sätt fördelaktigt, men ärlighet kan ofta vändas mot en, ibland även av så kallade vänner. Man ska inte ljuga men att blotta sina svagheter eller basunera ut exakt vad man tycker om allt och vad man har varit med om är sällan en bra strategi. Spara det till några få och väldigt specifika tillfällen.

27. Det som känns rätt är inte alltid rätt
Klyschan säger att man ska lita på sina egen magkänsla, men hur mycket substans finns egentligen i denna? Människor styrs av både instinkter, erfarenheter och kunskap, och i många fall är det som känns rätt det som också är rätt – i synnerhet om det grundar sig på kunskap. Men det finns mängder och åter mängder av exempel då det som känns rätt är fel och vice versa. Människor som saknar mod litar på sin egen magkänsla när de ännu en gång inte vågar prata med en viss person de gillar, och den leder dem till ännu en existentiell återvändsgränd. Omvänt kan impulser vara synnerligen skadliga i vissa situationer och sammanhang. Mod, vilja, förnuft, kunskap och eftertanke är oftast bättre ledstjärnor än diverse diffusa magkänslor.

28. Förädla dina talanger
Som person vill man ofta utveckla många sidor av sig själv, både teoretiska och praktiska, men det kan även finnas en del särskilda talanger som man bör försöka förädla så mycket som möjligt. Det ger livet mening, skapar målsättningar och stärker ens identitet, och får en i bästa fall att uppnå en del fantastiska saker.

29. Ha tålamod
Förhållandet mellan lång- och kortsiktighet är inte enkelt eller självklart. För å ena sidan kan man dö i morgon och bör leva i nuet, men å andra sidan krävs ofta en viss långsiktighet och planering för att uppnå bra resultat och delmål och mål i livet. Det gäller inte minst intellektuell och fysisk utveckling, men även att spara pengar till resor och mycket annat.

30. Tiden flåsar dig alltid i nacken
Man bör som sagt ha tålamod, men samtidigt komma ihåg att tiden ständigt och obönhörligt flåsar en i nacken. Vill man uppnå och uppleva saker är det bäst att man börjar ta itu med det nu.

Hollywood sunset – a re-construct of a recollection

During winter season, a quite large share and number of Swedes from the middle and upper classes can afford to travel to southern latitudes, particularly Thailand, but of course also other popular destinations for tourists.

Besides from actually enjoying the fun, this phenomenon appears to be largely about to showcase one’s real or expected happiness through social media channels, such as Instagram and/or Facebook. And very generally speaking, the latter is of course acceptable – rather to seem to be happy and share it with other people, than to complain about being unhappy. 

Earlier this year I have done short trips to Iceland (with friends), Vienna (with family), and Lisbon/Marrakesh (alone), and broadly speaking those were all great. No winter holidays, though, so those who are able to go: enjoy.

However, if one wants to bring some nuances into the depiction of one’s travel experiences, it should perhaps be emphasized that these do often include a lot of both pros and cons – sometimes perhaps more of the latter than one wants to admit. For instance, when I was in Malaysia and Indonesia back in 2011, I and my friend experienced a lot of practical difficulties, and I also had some kind of gastroenteritis that made me lose about seven kilograms of body weight – mostly water – in just five days (and experienced quite a torment during at least the first two of these).

Few if any trips are not just incomplete, imperfect (and expensive), but actually partially disappointing and sometimes even worse than that. These things should be mentioned too, just as both successes and setbacks – and all in between these two poles – ought to be included into the overall picture that one paints of one’s life.

But if one chooses to look at these things from the brighter side, there are still a few actual magic moments that at least appear – in our subjective minds – worth every single Swedish krona that one has exchanged into the local currency in question, and spent on airplane tickets, accommodation, food, drinks, local transportation, and enjoyments. These moments can be quite short or even instantaneous, but nevertheless absorbed as precious riches in our memorial treasure troves.

I have a number of those myself, and hence intend to share some of the less hedonistic, ego-tripping and ostentatious, and at the same time more – without being too sentimental – beautiful, or at least joyful and ‘dignified’, experiences here. Or perhaps I will share those too; at least some of them. It should also be emphasized that not of all these memories consist of purely positive elements so to speak, and these can also be remembered for some other kind of experience, which is then not really negative, but perhaps more ‘enlightening’ than joyous.

I will not do this chronologically, and hence only pick randomized things which make me momentarily motivated to write so to speak. It is not like I have an endless ocean of recollections to drink of, but I nevertheless think that individual enthusiasm is very relevant to have as a point of departure.

 

Hollywood Hills, October 2006
In October of 2006, I went on my first trip all by myself. I and two other friends had decided at an earlier stage that we should go to Central America together for about three months, but after they said they could not go due to their financial situations, I changed my mind and went to the west coast of the US instead, for slightly less than a month. I had been in New York City the year before, and just as many other people tend to do, I liked it as well. However, this side of the country was completely new to me.

Broadly speaking, all of the major locations that I went to – L.A., San Diego, Las Vegas and San Francisco – were all worth a visit. The stays were far from perfect, but overall I liked them, although I have to stress that what I saw of L.A. was at best only partially positive. Additionally, a day’s stay in Tijuana is probably misguiding to categorize as positive, ‘a great place’ or whatever. It is a hell-hole, the apex of human depravity. But it was interesting indeed. Almost like a movie with guys in huge hats and mustaches selling drugs in the restrooms at bars, and police patrols stealing things from tourists etcetera.

What I will particularly mention, though, is an experience that I had on Hollywood Hills – one of those magic moments. A bit earlier during the trip, I had visited Venice Beach (needless to say also Muscle Beach), Santa Monica, and some other rather interesting spots, and I even went to a film premier on Hollywood Boulevard. (If you’re about 20, look kind of cute and can behave yourself, then various people might let you into that kinds of settings for no other obvious reasons.)

These things were all worthwhile but not even close to anything ‘magical’. But if one, like me, is or has been deeply fascinated by particular popular cultural products – and especially certain elements of these – then one can make associations and create discourses of certain segments of our world which in turn make them something seemingly meaningful and important.

Psychologically conditioned discourses, which individuals produce or re-construct – often in an interplay between personal preferences, earlier experiences, and various social structures and practices – is largely about meaning-making. Meanings are not really ‘out there to be found’, but rather phenomena that one can absorb and then create or re-create, depending on various circumstances that happens throughout life. And this a typical example of that.

When standing on Hollywood Hills, and then at a somewhat later time driving alongside Mulholland Drive, it made me think about David Lynch’s two movies Lost Highway (1997) and Mulholland Drive (2001), and since I saw the sunset from up there, it was as if these popular cultural references merged with my own real-life experience. I think that I stood next to a quite sizzling German Weiblich too, a brunette as far as I can remember, which in turn can be associated to Renee in Lost Highway or Rita in Mulholland Drive, and who added to the experience as something even more phantasmal.

Actually, Lou Reed has made his own splendid version of Doc Pomus and Mort Shuman’s song ‘This magic moment’, which is included in the Lost Highway original soundtrack, and the title is indeed very fitting. Nevertheless, even more appropriate in this specific context is actually Barry Adamson’s enchanting tune ‘Hollywood sunset’ from the same soundtrack.

Listen to the song, look at the photage from the film (I lost my camera in Las Vegas, so unfurtunately I do not have any pictures left to show), and then perhaps realize that you may have to go there too some day, in order to create your own unique memory of your own particular experience of the same phenomena.


Under denna tidpunkt på året är det många som åker på solsemester på södra halvklotet. Inte minst Thailand men även andra platser utgör populära resmål. Själv stannar jag hemmavid, men har tidigare i år hunnit med både Wien (med familj), Island (med vänner), Lissabon och Marrackech (ensam), och är därför ganska nöjd i det avseendet.

Det verkar som att det, apropå solskenssemestrar, för många handlar lika mycket – eller ibland kanske rentav mer – om att verkligen njuta som att ge sken av att man njuter, vilket sker genom sociala medier som Instagram och/eller Facebook. Och det är förstås inte fel i sig – hellre att lyfta fram någonting positivt, reellt eller skenbart, än att klaga på allt det negativa i ens omgivning.

Dock vill jag ändå påstå att för att kunna ge en nyanserad och mer heltäckande bild av sina resor, bör man lyfta fram både de bra och dåliga sidorna. Och när man gör det brukar man inse att det är ytterst sällan som allt är ens i närheten av att vara “perfekt”.

Jag drar mig exempelvis till minnes en resa till Malaysia och Indonesien som jag gjorde tillsammans med en vän, februari 2011, under vilken vi hade alla möjliga praktiska problem, och dessutom hade jag magsjuka i fem dagar varav åtminstone de två första innebar ett riktigt helvete. Likväl finns det en hel del höjdpunkter därifrån som gör att ingen av oss ångrar det en sekund. Resan var värd varenda krona, mycket på grund av att de bästa händelserna väger upp allt det negativa. Och det är precis dessa magiska ögonblick som man så gärna vill uppleva, för att sedan kunna absorbera dem som värdefulla minnen.

Upplevelser av olika fenomen kan förstås som psykologiska diskurser – vi som individer konstruerar eller rekonstruerar händelser utifrån hur vi uppfattar dem, eller vill uppfatta dem. Det finns inget objektivt att bara upptäcka, utan omvärlden tolkas i ett samspel med individens smak, tidigare erfarenheter, referenspunkter, det omgivande samhället, och andra faktorer.

Exempelvis upplevde jag min allra första resa som jag genomförde på egen hand, till USA:s västkust – inklusive några dagar i Las Vegas och en endagsvistelse i Tijuana – under oktober och november, 2006, på ett särskilt sätt. Överlag var det en bra om än långtifrån problemfri vistelse som varade en knapp månad, och jag uppskattade samtliga av de ställen som jag besökte. Dock kan nästan inget sägas ha varit direkt “magiskt” i någon som helst reell mening.

På Hollywood Hills – och även i samband med att jag åkte längs Mulholland Drive lite senare – inträffade dock ett sådant ögonblick, eller snarare en serie av ögonblick, i samband med att jag bevittnade solnedgången därifrån. Troligen beror det på att jag associerar detta till David Lynch två filmer Lost Highway (1997) och Mulholland Drive (2001) och framför allt vissa scener ur dem. Det var som att min upplevelse blandades samman med min individuella tolkning av dessa filmer, framför allt den förstnämnda.

Förhoppningsvis kan detta få någon att bli inspirerad till att också åka just dit, och uppleva snarlika fenomen utifrån sitt alldeles särskilda sätt att tolka omvärlden. Man kan kanske börja med att se filmerna och lyssna på filmmusiken.