Under hela mitt vuxna liv, från att jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder, har jag fokuserat på hur man ska kunna utvecklas så mycket som möjligt som person utan stora resurser till förfogande. Jag har även skrivit flera inlägg om vikten av sparande och privatekonomisk disciplin och lönenivåer. På sistone har jag dock kommit att inse att det blir allt svårare att ha en bra tillvaro utan att vara höginkomsttagare, även om man i grunden värdesätter många andra saker än det ekonomiska och materiella.

En anledning är att reallöneutvecklingen har varit ganska låg för många i Sverige. Lönerna ökar över tid, men det gör också de inflationsjusterade priserna (även om det varierar inom olika kategorier) på mat, boende, tandvård, transport och mycket annat. Det är exempelvis vanligt att spendera omkring 10 000 kronor på boende och ytterligare 2000 på andra räkningar som mobil, tv/bredband, hemförsäkring och elektricitet, varje månad. Matkostnaderna brukar landa omkring 4000 per månad per vuxen person och det krävs inte mer än några restaurangbesök för att komma upp i 6-7000 eller mer. Även om man delar upp en del av kostnaderna får den med högst lön betala mest och störst andel. Det finns därmed inte så jättemycket kvar varje månad för den som tjänar 30-40 000, särskilt om man konsumerar en del och har en månad där många utgiftsposter sammanfaller.

Det existerar visserligen godtyckliga gränser för att vara så kallad höginkomsttagare men det krävs likväl alltmer – helst över 40 000 kronor – för att hantera att bo i en större stad med rimlig storlek på bostad, mat, nöjen, kommunikationer, elektronik etc. Det mest optimala är om båda parterna i ett hushåll/förhållande tjänar mycket totalt sett, men det är som att det blir allt viktigare för män att löneförhandla väl och välja mer välbetalda branscher och yrkeskategorier. Hur ska man annars ha råd med sin tillvaro? Hur ska man annars attrahera en långsiktig partner?

Finns det då något sätt att minimera utgifter men ändå ha kvar sin tillvaro? Återigen handlar det om att prioritera och vara selektiv och bygga upp en så stor buffert som möjligt. Bilar, möbler, alkohol, mat och en del dyrare resor är sådant som man lätt kan banta ner – eller måste banta ner. Att sträva efter att vara så skuldfri som möjligt kan vara ett annat viktigt mål, även om till exempel CSN-lån lär hänga kvar länge om man inte amorterar av lånet snabbt när det finns tillräckligt många hundratusen på sparkontot.

Det är så klyschigt men det gäller att inte hamna i en skuldfälla bara för att man har fått upp lönen med 4-5000 på ganska kort tid. Tvärtom måste man kanske vara extra noggrann med att bli av med så många onödiga utgifter som möjligt för att motarbeta den typiska trenden: mer inkomster, fler utgifter.

Men av uppenbara skäl är det allra viktigaste att sträva efter en hög fast inkomst. Inte enbart av privatekonomiska skäl utan för att det är attraktivt på den sexuella marknaden.

Så här säger socialforskningsprofessorn Marianne Sundström om saken:

Skaffa en bra utbildning och ett bra jobb, säger hon. Undvik kriminalitet och för mycket alkohol. Du behöver nog inte vara så snygg, men du bör vara presentabel, för att använda ett gammeldags uttryck.

Delvis rätt, delvis fel. Det är uppenbart att det är viktigt med bra jobb och utbildning (eller åtminstone att tjäna mycket pengar), och att kriminalitet och alltför mycket alkohol är negativt. Men att bara vara “presentabel” duger oftast inte på en ofta mycket konkurrensutsatt sexuell marknad, där det finns ett stort mansöverskott. På sidan 89-91 i min bok Black Pink ger jag konkreta förslag på estetiska förbättringar. Eftersom en del av dessa kostar lite pengar kan det även vara bra att ha en buffert till sådana utlägg, men samtidigt gäller det att inse att mycket handlar mer om hacks, karaktär och disciplin än plånbokens tjocklek.