This may differ from one country and national culture to another – and among communities, families and individuals as well – but at least when it comes to Sweden, during the last decades one has often heard the expression from various ‘experts’, namely that breakfast is the most important meal of the day. Unfortunately, this silly and repetitious contention is in fact quite misguided. Yet people still think it is factual.

In this post, largely influenced by the arguments suggested by Martin Berkhan, I explain why that is so and how one can relate to it in real-life contexts. In order to problematize this particular phenomenon, however, I will also explain why it may be wrong to eat breakfast in the sense of unnecessary rather than a fatal dietary mistake. One misguided idea should not be replaced by another.

Many tips that common people hear are related to feelings and repetition rather than logic and scientific evidence. The first thing to do if one looks at the assertion ‘breakfast is the most important meal of the day’ is hence to examine evidence and its underlying logic. But in order to think in this way, one must also understand the basis of human existence and development. So what do we actually know about these things?

To begin with, we know that people in pre-modern times did neither eat breakfast nor followed a specific diet. We also do know that the eating patterns of humans in many traditional societies – including Europe before the 18th century – were inconsistent and related to the actual supply of food. Therefore people used to be seriously hungry from time to time and consequently adapted to these various and shifting circumstances, both within the frames of individual existence and between generations (evolutionary adaption). This is not the same as to say that modern humans should follow a strict paleo diet and/or to eat inconsistently, but rather that people did not eat breakfast – i.e. ate early in the morning – and that there is thus no particular use for it. This is very simple evolutionary logic.

The modern breakfast phenomenon can be described with two closely intertwined C words: convenience and capitalism. Since we do not really need breakfast, many tend to eat it because it tastes good and our award systems like it. And many eat it because it is possible – our modern developed economies offer a whole plethora of supplies in this regard: just cereals make up a large sub-industry and category of foodstuffs itself.

Then are people who eat breakfast stupid? No more stupid than, for instance, people who eat at McDonald’s twice a week, and the difference is that people generelly know that fast food is crap while they are misinformed regarding breakfast. Furthermore, for some it might actually be relevant to eat quite early in the morning, before the regular job day. There are always individual exceptions to general rules. The main point is simply that we do not really need it, and yet experts make such a misguided contention.

In fact, for many people it is probably very helpful to eat only two or three times per day with lunch as the first meal. Instead of wasting about twenty valuable minutes and to eat about 800 pointless, and often but not necessarily rather unhealthy calories, it is better to grab a black coffee and then look forward to a healthy lunch or dinner some five hours later.

Additionally it seems, at least with regard to a vast amount of anecdotal evidence, that breakfast actually makes people hungry – even if they eat more healthy foodstuffs. This is a very important point to emphasize. Berkhan writes:

Trying to define post-breakfast hunger is an exercise in futility. It’s something you’ll instantly be able to relate to, because you have the same experience, or something that makes you wonder what the hell I’m talking about, because you simply don’t have that problem. I’m guessing most of my readers fall into the former category, so I won’t be spending much time on academic discourse in attempting to define the phenomenon beyond what I’ve already done. Simply put, some people get hungry, very hungry, and/or experience cravings of various magnitude shortly after eating breakfast in the morning.

In the scientific literature, researchers who specialize in research on appetite, hunger and addiction, make a distinction between the aforementioned terms (i.e. hunger, craving, etc), but since post-breakfast hunger has been described in subjective experiences from clients, forum posts, etc, and without any truly detailed inquiry from my side, I’m guessing most people refer to the same phenomena when they talk about post-breakfast hunger in terms of getting cravings, feeling hungry, feeling ravenous, and so forth. For me personally, the sensation can be described as hunger, in the sense most of you probably think of hunger.

Post-breakfast hunger sets in somewhere between morning and noon, usually 30 mins to 2 hours after breakfast, and doesn’t usually manifest in any symptoms beyond noticeable hunger. However, some people have mentioned that irritability and impaired ability to focus on tasks that require sustained amounts of concentration, co-occurs with post-breakfast hunger.

Even though his analysis – see the hyperlink above in order to read the rest – may or may not be largely correct, it is still another dimension that makes it questionable and which also explains why it is far from physically and mentally demanding – rather the opposite – to skip it. If you have an addiction to breakfast, then a day of cravings while you adapt to new circumstances may definitely be worthwhile.

And since fatness is the problem par excellence for many in Western societies, a decrease of about 800 calories through skipping breakfast might be just it. To ignore ignorant authorities may be the best choice a person can do, whether one is into fitness or not.

Detta kan variera från en nationell kultur till en annan – och mellan enskilda individer och familjer – men åtminstone när det gäller Sverige har det under flera decennier ofta talats om att “frukost är dagens viktigaste” mål av diverse “experter”. Dessvärre är denna löjliga tillika repetitiva utsaga minst sagt missvisande. Men trots det tror folk att det är ett faktum.

I detta inlägg, som till stor del har influerats av Martin Berkhans utläggningar, förklarar jag varför det är så och hur man kan relatera det till riktiga sammanhang. För att kunna problematisera fenomenet beskriver jag det som onödigt att äta frukost snarare än ett fatalt misstag. Ett missvisande påstående bör inte ersättas med ett annat.

Många tips som vanliga människor får och anammar bygger på känslor och upprepningar snarare än logik och vetenskapliga bevis. Bland det första man bör göra när man belyser utsagan att “frukost är dagens viktigaste mål” är därför att undersöka dess underliggande bevis och logik, särskilt kopplat till människans evolutionära anpassning och utveckling. Så vad vet vi om dessa företeelser?

För det första vet vi att förmoderna människor – liksom traditionella samhällen före åtminstone 1700-talet – inte åt “frukost” eller hade konsekvent tillgång till föda. Därför var deras mönster gällande näringsintaget oregelbundna och man var dessutom ofta riktigt hungrig som en följd av detta. Följaktligen anpassade man sig efter dessa omständigheter, både enskilda individer inom ramarna för sin egen existens, och mellan generationerna (evolutionär anpassning). Detta implicerar inte att man måste följa en så kallad paleodiet eller att man bör äta oregelbundet, men det betyder att vi inte alls måste äta frukost. Det är helt enkelt evolutionär logik.

Det moderna frukostfenomenet kan förenklat sett beskrivas med begreppen kapitalism och bekvämlighet. Vi äter det för att det är gott och känns bra – inte minst våra belöningssystem tenderar att gilla det – och för att det är möjligt, i och med att de moderna marknads- och konsumtionssamhällena förser människor med en hel uppsjö av olika slags frukostprodukter – bara frukostflingor som subkategori utgör en omfattande delmarknad.

Är då människor som äter frukost dumma i huvudet? Inte mer än de som till exempel äter på McDonald’s två dagar i veckan, och skillnaden är att de allra flesta vet att det sistnämnda och liknande motsvarigheter är dåligt medan fenomenet att frukost är oerhört viktigt blir en del av ett återkommande flöde av felinformation. Dessutom kan det för en del människor faktiskt finnas rimliga skäl till att äta tidigt på dagen, innan arbetspasset eller skolan börjar. Det finns alltid individuella undantag från generella principer. Huvudpoängen är att återigen att vi inte behöver det, men ändå lyfter så kallade experter fram denna missriktade idé.

Faktum är, att för många vore det troligtvis mycket mer rimligt att strunta i frukost och bara äta två-tre gånger per dag. I stället för att slösa bort cirka 20 värdefulla minuter på morgonen – man kan till exempel sova denna stund – och dessutom få i sig cirka 800 meningslösa kalorier, som ofta men inte nödvändigtvis är av ohälsosamt slag, är det bättre att ta en kopp svart kaffe och sedan se fram emot en riktigt bra lunch cirka fem timmar senare.

Dessutom tycks det vara så, åtminstone om man utgår från ganska omfattande anekdotisk bevisföring, att frukost paradoxalt nog gör människor mer hungriga inte långt efter att den inmundigats – även om den utgörs av i huvudsak nyttiga livsmedel. Det är en viktig poäng att understryka. Även om man inte köper de förklaringar som lyfts fram till varför det är så bör man vara varse om att det är en viktig anledning till att vänja sig av med det. För många kan detta rentav vara ett av de bästa besluten man kan göra, och kan allena leda till att man hamnar på kaloriunderskott och följaktligen går ner i vikt.