He who is unable to live in society, or who has no need because he is sufficient for himself, must be either a beast or a god.
– Aristotle

Sometimes so called individualists tend to forget that they (we) are always – more or less – dependent on other people. One wants to feel strong but is in fact mostly quite weak if standing alone. Not just in the sense that all of us are being part of a larger society, which hinges on economic, moral and other main conditions, but also because sometimes we need direct and indirect support from people in our surroundings. Perhaps Christmas is the right time to come to think of that.

Hence, I want to give my sincerest gratitude to all who are supporting me in virtually everything that I do and aim for, almost regardless of the concrete results. That is, of course, particularly my family and a small number of close friends, but also a number of new ‘becoming-friends’ and acquintances (sometimes the lines between these categories are somewhat blurry, partly because it is a continuous process rather than relationships being static).

Since this year – like last year, although with more emphasis upon academic perspectives in 2014  – has been quite much about the Korean wave in my case, I think that this live version of ‘O Holy Night’ by Tae-yeon from 소녀시대 is appropriate to put into the end of this blog post. Especially since I visited a pleasant advent concert in the Skeppsholmen church today (with good company), which honored me a bright feeling of life and existence, although without this particular, very famous song which instead is included here.

Ibland glömmer så kallade individualister bort att de (vi) alltid är, mer eller mindre, beroende av andra människor. Man vill känna sig stark på egen hand, men oftast är man faktiskt inte det. Inte bara såtillvida att alla är del av ett större samhälle, som betingas av ekonomiska, moraliska och andra huvudfaktorer, utan för att man behöver direkt eller indirekt stöd av andra i ens omgivning.

Därför vill jag passa på att särskilt tacka alla som har givit mig support under det gångna året, oavsett hur det går med saker och ting. För min, och många andras, del innebär det förstås i första hand familj och ett fåtal nära vänner, men även så att säga en del nya vänner och bekanta är också betydelsefulla (gränserna är flytande och relationer är inte statiska). Julen är kanske en särskilt passande tidpunkt för att påminnas om det.

Nedan ett liveklipp med Tae-yeon från 소녀시대 , som framför ‘O Holy Night’. Eftersom den koreanska vågen har spelat så stor roll för min del under det gångna året, liksom det föregående, så är det passande. Tidigare i dag var jag också på en angenäm julkonsert i Skeppsholmskyrkan och fick därmed den rätta julstämningen. Dock framfördes inte just denna sång, varför det även därför är ett lämpligt låtval i det här sammanhanget.