Tag Archives: #sverige

Den missriktade kritiken mot Zlatan Ibrahimovic

Posted on by

Zlatan Ibrahimovic är en person och idrottsman som jag har diskuterat i ett flertal inlägg, dels positivt (här), dels mer negativt (här), dels på ett mer nyanserat, ambivalent sätt (här). Sammanfattningsvis rör det sig om en fenomenal idrottsman med en otrolig vinnarmentalitet, men hans utspel om “rasism” tycks missriktade. Inte för att eventuella erfarenheter av främlingsfientlighet skulle vara falska utan för att Sverige, inklusive fotbollslandslaget, är den närmaste diametrala motsatsen till rasism, framför allt sett till de senaste 20 åren.

Mer troligt är att det som Ibrahimovic felaktigt identifierar som rasism är den svenska jantelagssjukan. José Ortega y Gasset skrev 1930 om hur det är att tillhöra minoriteten av dem som tänker eller beter sig annorlunda på ett sätt som borde anses positivt men också kan uppfattas som negativt eftersom det är ostentativt, utmanande, drygt och så vidare:

As they say in the United States: “to be different is to be indecent.” The mass crushes beneath it everything that is different, everything that is excellent, individual, qualified and select. Anybody who is not like everybody, who does not think like everybody, runs the risk of being eliminated.

Ibrahimovic, som är en superkändis, har fått massor av positiv respons för alla sina insatser. Människor älskar hans idrottsliga prestationer, men i enlighet med svensk jantelagsmentalitet, särskilt bland lite äldre, kritiseras hans attityd och beteenden. Det gäller specifikt hur han på sistone har kritiserat Sveriges förbundskapten och även tidigare exempel på mycket tvivelaktigt beteende i landslaget. Detta har presenterats i en färsk bok av Olof Lundh, som sannolikt bygger på ett särskilt narrativ (“den stygge Zlatan”) som förmodligen är onyanserat och kanske inte ens särdeles sanningsenligt alla gånger. Beröringspunkter finns med den så kallade “tystnadskulturen” inom idrotts- och företagsvärlden.

Vad som dock är fakta är att Ibrahimovic har ett enormt CV med mängder av mål, inklusive många spektakulära, i samtliga klubblag och landslaget. Även vid nästan 39 års ålder har han starkt bidragit till att lyfta Milan från ett mediokert lag till ett topplag i Serie A. Det betyder givetvis inte att allt är hans förtjänst men hans särskilda vinnarmentalitet och mentala tuffhet, som jag har nämnt tidigare, sprider sig i omklädningsrummet och följaktligen på fotbollsplanen. Under vissa år var Sveriges landslag ganska mediokert och få spelare, förutom Ibrahimovic, lyckades i sina klubblag utanför Sverige. Det var förmodligen frustrerande för Ibrahimovic, som är van att omge sig med toppspelare, att ha underpresterande och undermåliga landslagskollegor. Kanske gick han också något för långt vid ett par tillfällen och beteendet blev kontraproduktivt. Men då måste man också förstå 1) att hans mentalitet generellt har positiv effekt på medspelare, vilket det finns starka bevis för som sagt, och 2) det är vuxna människor vi talar om, som dessutom är idrottare på professionell nivå där kravbilden är skyhög.

Även i lägre fotbollsdivisioner och andra sporter har en del yngre eller sämre spelare fått sig en rejäl utskällning av äldre och bättre spelare och oftast är det något man bara får tåla. Givetvis beror det på situation och ibland får man säga ifrån, men så länge det rör sig om legitima klagomål är det inte så farligt. Det finns någonting patetiskt med att lyfta fram Rasmus Elm och Oscar Lewicki, som båda är vuxna. Sverige och dess befolkning framstår ibland som ett fredsskadat folk som ständigt måste hitta hemska saker när och där de inte ens existerar. Det finns också ekonomiska ändamål för att skriva en bok som har ett visst narrativ; utan ett sådant får den svårt att sälja. Oavsett vilket är de exempel som har lyfts fram i media tämligen skrattretande och sådant snart sagt varje person som har gått i skolan under 90-talet eller tidigare eller varit med i ett idrottslag, oavsett nivå, bevittnat och sannolikt själv upplevt.

Avslutningsvis kan man bara konstatera att det självfallet går att kritisera kända idrottsmän och det kan kanske komma en konstruktiv debatt i kölvattnet av det här. Givetvis finns det gränser för hur man beter sig mot lagkamrater och alltför aggressiva utspel och negativ kritik kan vara kontraproduktiva. Men det finns mycket som tyder på att Ibrahimovics mentalitet har stora, positiva effekter, inte enbart på hans eget spel utan även för lagen han spelar i. Vi som inte lider av svensk jantelagssjuka ser honom som en stor förebild och det är en fröjd att se honom fortfarande göra mål och assist på hög nivå. Samhället gynnas av de med mental tuffhet och vinnarmentalitet, även om det kan balanseras med ödmjukhet, vänlighet och andra pro-sociala drag.

Den globala fetman är ett större problem än Covid-19

Posted on by

Sverige ter sig tämligen tudelat gällande om coronakrisen är överdriven eller av sådan dignitet att tiotusentals svenskar kan ha mist livet vid årsslutet, underförstått att Folkhälsomyndighetens strategier varit felaktiga. Att sätta frågan i perspektiv genom att hänvisa till jämförelser med bland annat antalet årliga döda i malaria, TBC, arbetsplats- och trafikolyckor förefaller dock mindre lyckat, då dessa inte är exponentiella fenomen som sprids likt en pandemi. Först vid årsslutet kan emellertid summan av multiplikationseffekten klargöras: kommer några hundratusen ha förolyckats runtom i världen eller flera miljoner?

Ett annat sätt att se på frågorna kring perspektiv och proportioner är att det finns överlappningar mellan risken för att dö av coronaviruset och övervikt, som nyligen uppmärksammades av Sandrine Cabut i franska publikationen Le Monde. Även i tidigare skeden har den föreslagits som riskfaktor men proportionerna ser ut att vara större än vad som tidigare förutsatts. Det senare är intimt sammankopplat med ett problem som både har nationella och globala implikationer – fetman.

I synnerhet är det två aspekter av fetman som är problematiska och drabbar samhällen, familjer och individer: kostnader och för tidig död. Genom World Obesity Data illustreras och klargörs i vilken utsträckning som länders befolkningar är kraftigt överviktiga. Särskilt drabbade är stater som USA, Mexiko, Australien, Nya Zeeland, Storbritannien, Sydafrika och Paraguay, samt patriarkala länder som Saudiarabien, Egypten och Turkiet där kvinnor förväntas stanna hemma och där tillgången på billiga och energitäta livsmedel är stor. Detta med en andel lidande av fetma som ligger på 30-40%.

Föredömena finns i Östasien, främst Japan och Sydkorea, där överviktsandelarna endast motsvarar 3–4%. Sannolikt beror det senare på en kombination av politiska åtgärder, socialt tryck, annorlunda kostkultur, och en större andel som har högre basförbrukning i vardagen genom att gå uppför trappor och vara stående i samband med kollektivtrafik.

Sverige ligger på cirka 15%, men det finns stora variationer mellan socioekonomiska grupper inom landet, som i kombination med trångboddhet kan ha varit särskilt negativt för Järvaområdets invånare där andelen döda har varit som störst inom Stockholmsregionen. Det är som ett slags habitus och kulturellt kapital, för att låna två termer från den franske sociologen Pierre Bourdieus begreppsapparat. Näringsrik och energisnål kost och träningsmöjligheter är inte nödvändigtvis dyra företeelser, men alla känner inte till knepen för att hålla sig slanka och friska. Ett jämlikt samhälle handlar lika mycket om livsstil som siffror på bankkontot. Det är viktigt att hälsosamma rön sprids till folkflertalet.


Sydkorea


USA

Att beräkna totala samhällskostnader för fetma är svårt eftersom kaloristinna livsmedel som snabbmat, bakverk, godis och läsk omsätter så mycket pengar, men flera försök har gjorts. I en OECD-rapport från fjolåret kan vi bland annat läsa att mellan 2020–2050 beräknas OECD-länder spendera cirka 8,4% av sina sjukvårdsbudgetar på att hantera fetmarelaterade sjukdomar och samhällsproblem. Överviktiga står för 70% av kostnaderna för diabetes och 23% för kostnaderna av kardiovaskulära sjukdomar. Den genomsnittliga förväntade livslängden kommer att sjunka med tre år. Så många som 40 miljoner dör årligen en för tidig död på grund av överviktsrelaterade problem. Siffran kan bli ännu högre 2020 på grund av coronaviruset, även om det blir svårt att fastställa dödsorsaken när komorbiditet föreligger hos de som både smittats av viruset och är kraftigt överviktiga.

Det viktiga är att de akuta coronarelaterade problemen tas itu med på ändamålsenliga sätt, men massiva problem som fortgår år efter år får inte förbises. Sammantaget är den globala fetman ett mycket större problem än Covid-19, både bokstavligt och bildligt talat.

Samhället måste noggrant överväga cost/benefit gällande stora beslut i samband med corona-krisen

Posted on by

Inom samhällsforskning är cost/benefit en av de viktigaste modellerna för att beräkna vinster och förluster och kan genomföras med många olika komplexitetsgrader. Några goda exempel är dels The Myth of Achievement Tests (2014) som noggrant belyser effekterna av att investera i barns tidiga karaktärsutveckling för utbildning och arbetsliv, dels Prioritizing Development (2018) som grundligt analyserar effekterna av att prioritera FN:s globala mål.

Det handlar inte enbart om ekonomiska sådana utan hälsoeffekter och dödsfall är i allra högsta grad relevanta aspekter att ta i beaktande. Exempelvis är energiförsörjning i utvecklingsländer inte endast en fråga om effektivitet och kostnadskalkyler utan om att minska död och lidande som uppstår när människor bränner ved inomhus eller i tätbefolkade byar. En elspis är så mycket mer än ett mer praktiskt sätt att bereda mat.

Det hela blir till ett delikat och svåravvägt företag i samband med coronavirusets spridning i både relativt fattiga och rika länder. Det är uppenbart att det kostar samhället mycket pengar och många människoliv att utgå från en ”business as usual”-modell eftersom spridningstakten då sannolikt ökar i sådan grad att den belastar sjukvården och leder till eskalerande dödsfall i liknande skala som Italien. Konsensus tycks råda om att fullständig eller partiell isolering och andra preventiva åtgärder därför är nödvändiga för att bromsa spridningen och skydda de sköraste i samhället, i synnerhet äldre och kroniskt sjuka, under en tid. Låt vara att de mer exakta effekterna är svårmätta.

Detta sammanfaller i sin tur med att näringslivet, den offentliga sektorn och löntagare belastas i och med kraftigt minskad konsumtion, börsfall, stängda verksamheter, samt varsel och uppsägningar. Staten lägger nu minst 30 miljarder av sina finanser i syfte att motverka en del av de negativa ekonomiska- och samhällseffekterna. Redan efter en månads isolering i kölvattnet av corona-viruset blir kostnaderna höga för både statliga och privata aktörer. Konkurser av små- och medelstora företag samt varsel innebär ekonomiska förluster och privata problem för individer och familjer. Forskning visar på allvarliga psykosociala effekter när arbetslöshet och osäkerhet uppstår, särskilt om den är av långvarig karaktär. På ännu längre sikt hotas en stor del av den samhälleliga standarden och infrastrukturen. Välfärdssystem och högre materiell standard är en konsekvens av ekonomisk utveckling och aktivitet.

Därför förefaller det rimligt att det svenska samhället – och motsvarande i andra länder – tar i beaktande i vilken utsträckning som samhället blir lidande i sådan grad, efter över en månads isolering, att en återgång till ”business as usual” (om än med vissa revideringar, som exempelvis fortsatt fysisk isolering av gamla och sjuka, preventiva beteendemönster bland människor i allmänhet, samt ändamålsenliga reserestriktioner) vore mer önskvärt.

En sådan modell beaktar även kumulativa effekter av ökad spridning av coronaviruset som kan innebära tiotusentals smittade runtom i landet; av exempelvis 50 000 kan 10% få tydliga symtom och 1-2% dö. Det vore i så fall inte cynism som enbart utgår från ekonomiska intressen utan även tar hänsyn till humanitära konsekvenser. Detta eftersom ekonomiska och humanitära dimensioner är så intimt sammankopplade i vissa skeden. Resonemanget får ytterligare tyngd när man belyser effekterna av utebliven turism i emerging markets som till exempel Indonesien, Thailand och Sri Lanka, liksom turismdominerande länder i Europa (Italien, Spanien, Kroatien, Grekland, Malta, Cypern m.fl.).

En förutsättning för ett humant samhälle är god ekonomisk utveckling som inte blir alltför undergrävd i kristider. Det tycks som att när kalkyler görs är det bästa att snabbt få hjulen att snurra än en gång, fast på ett lite annat sätt och takt.

Så bygger du upp ditt sparkapital på sikt och får en optimal balans mellan försiktighet, konsumtion och risk

Posted on by

Privatekonomiska tips och förhållningssätt är intressant att resonera kring. Man använder sin egen personlighet och egna erfarenheter och blandar dem med sunt förnuft och andras råd och kunskaper för skapa ett upplägg som fungerar relativt väl utifrån ens förutsättningar.

Efter en del tankeverksamhet har jag hittat en modell som passar mig men som jag tror är ganska allmängiltig för den breda medelklassen. Det kan även fungera för den som har sämre självdisciplin, även om det givetvis blir svårare.

1. Målet är att öka det rena sparkapitalet – på ett “svåråtkomligt” konto
Först och främst måste det finnas ett långsiktigt mål och riktning i fråga om ens privatekonomi. Ett sådant, mer eller mindre självklart mål, är att öka sina besparingar över tid. Men en del tänker naturligtvis inte så utan mer på möjligheterna att konsumera utifrån det disponibla belopp som finns. Därför måste man etablera ett sådant förhållningssätt och hålla sig strikt till det.

Detta innebär att man gör en månads- och årsvis kalkyl och räknar ut hur mycket som är rimligt att spara varje månad. Exempelvis kan det röra sig om 5000 kr som automatiskt förs över till ett konto på SBAB samma dag som lönen kommer in på lönekontot. Om du sedan inte rör de pengarna sparar du följaktligen 60 000 kronor per år, samt ytterligare en del räntepengar över tid.

Nobelpriset i ekonomi gick år 2017 till Richard Thaler som integrerade psykologi i den ekonomiska forskningen (beteendekonomi). Denne lyfte bland annat fram vikten av att ha ett flertal konton och skilja mellan lönekonto/konsumtionskonto, buffertkonto, samt ytterligare sparkonto. Det kan se lite olika ut och göras mer komplext för den som håller på med aktier och optioner, men för den som främst fokuserar på sparande handlar det om att separera konton. Syftet är att inte falla för kortsiktiga frestelser, som påverkar det långsiktiga sparandet. Om hela din förmögenhet finns på ett och samma konto är det mer sannolikt att du gör av med pengarna än om de är både mentalt och faktiskt separerade på olika konton.

Förslagsvis kan man ha ett konsumtionskonto där lönen sätts in och som är kopplat till ens betalkort, t.ex. Mastercard, och är det man betalar saker med i vardagen. Dessutom kan man ha ett buffertkonto med pengar om ens konsumtionskonto skulle bli scimmat, och sist men inte minst ett sparkonto med rena besparingar, som byggs upp över tid.

För varje gång som du tar av dina sparpengar bör det ge dig en dålig magkänsla och ses som ett smärre misslyckande, en signal om att du inte har tillräcklig självdisciplin och är ute på hal is. I idealfallet sker det aldrig – just därför är det bättre med en mindre summa pengar som förs över varje månad så att man slipper föra pengar fram och tillbaka. Det är också viktigt att kompensera dessa belopp om överföringar sker vid enstaka tillfällen.

2. Konsumtionen är utöver det som sparas varje månad
Konsumtionen är kopplad till den disponibla inkomst som finns på konsumtions- och i andra hand buffertkontot och möjliggör alltifrån mat, räkningar, hyra, och restaurangbesök till kläder, resor, gåvor och allmosor (de som vill skänka pengar till diverse ändamål, antingen vid enstaka tillfällen eller regelbundet). Givetvis måste hyra, räkningar, mat och transport komma före andra utgiftsposter, men med lönenivåer omkring 30 000 brutto eller mer går det att ha råd med både fasta kostnader, sparpengar och konsumtion. Sedan avgör lönen och hyran hur mycket man har råd att spara och konsumera, men upplägget är detsamma.

3. Risker tas utöver besparingar – och avkastning kan eventuellt föras över till sparkontot
Den tredje aspekten som måste tas i beaktande är hur man förhåller sig till risktagande, till exempel aktier, fonder och optioner. Samma princip gäller därvid som för konsumtion – sådana eventuella utgifter sker utöver det viktigaste i tillvaron. Exempelvis kan man föra över 1000 kr varje månad till en liten aktieportfölj eller fond, och så får man se hur det går. Det ska dock ses som förlorade pengar, men självklart händer det att man gör vinst, till exempel kvartalsmässigt i samband med aktieutdelning.

Finessen är att sådana vinster kan föras över till sparkontot. Därmed kan man bygga upp besparingar genom att ta kalkylerade risker, men det gäller att ha rätt förhållningssätt så att man inte gör det omvända – använder besparingar för att ta risker.

En del vill tjäna extra pengar och utöver aktier kan spel och multi-level marketing (sälja produkter, till exempel hudvård, hälsodrycker eller kosttillskott, vidare i ett nätverkssystem) vara två alternativ. Detta ska dock inte ses som seriösa alternativ och kan ställa till med stora problem, även om man skulle använda sig av disponibel inkomst för att satsa på det. Vill man köpa trisslotter eller spela lite online-poker bör det vara småsummor som man likt aktier ser som förlorade. Multi-level marketing bör undvikas helt. I så fall är det bättre att jobba övertid, ha ett extrajobb eller hålla utkik efter tidsbegränsade anställningar. För egen del brukar jag arbeta på högskoleprovet. Det är småsummor men säkra kort.

Sammanfattningsvis handlar det om att fokusera på att bygga upp sina sparpengar på längre sikt – det är det överordnade målet. Sedan om det leder till 50 000, 100 000 eller 3 000 000 på sparkontot återstår att se och beror på tidsramar, individuella förutsättningar och vad som sker i ens privatliv och samhället i stort. Nästan allt bygger på att man är heltidsanställd och kan skapa kontinuitet i tillvaron. Det blir på så vis även en balans mellan det kort- och långsiktiga, mellan sparande, konsumtion, och kalkylerat risktagande, men det finns tveklöst en långsiktig dimension.

Utöver det kan andra förhållningssätt komplettera, som att göra cost/benefit-analyser och vara särskilt restriktiv när man har ont om pengar. Exempelvis vore det, apropå cost/benefit och den tid det tar att spara pengar, absurt att lägga en miljon på en fritidsbåt efter 15 års sparande.

Är det bra eller dåligt att curla sina barn?

Posted on by

Nyligen uppmärksammades en stor studie, diskuterad av professor Stefan Einhorn, som även tidigare påtalat att det inte finns vetenskapligt stöd för att curlingföräldrar är dåliga för barns förmåga att utvecklas till välfungerande vuxna medborgare. Utifrån denna studie och andra studier ämnar jag diskutera detta och lyfta fram en del viktiga nyanser.

Resultaten i en stor dansk studie är att barn till curlingföräldrar klarar sig bättre än genomsnittet, i synnerhet de barn som inte får någon hjälp eller endast liten sådan av sina föräldrar. Endast den grupp av barn som både får hjälp och lär sig att hjälpa till hemma och ta ansvar lyckas bättre.

Allt detta är inte att förvånas det minsta över. Studier inom både sociologi, ekonomi och beteendegenetik visar att föräldrar både direkt och indirekt har en viktig roll att spela i sina barns utveckling. Det är just därför som barn som inte får särskilt mycket hjälp hemifrån behöver kompensatoriska åtgärder, vilket bland annat världens mest citerade ekonom James Heckman och andra har skrivit om. Dels i form av kärlek och omtanke (om det är något så när vettiga föräldrar), dels i form av att de hjälper sina barn med mat, läxor, passa tider, skjuts till fritidsaktiviteter etcetera. Förhoppningsvis får de även lära sig en del om vikten av gott uppförande, vad som är moraliskt rimligt beteende, att ta visst ansvar (ju mer desto äldre de blir). Den danska studien visar just vikten av att både få hjälp och att hjälpa till: rättigheter och skyldigheter, inte enbart det ena eller det andra.

En intressant beteendegenetisk aspekt är det som kallas passive genotype–environment correlation, vilket bland andra Robert Plomin har undersökt. Till exempel om ens föräldrar är framgångsrika basketspelare kan barnen sannolikt ärva gener som är fördelaktiga i samband med professionell basket, som lång kroppslängd, bra speluppfattning och bollkänsla. Barnet söker då så att säga inte aktivt upp basket utan får det på köpet, såväl genetiskt som miljömässigt eftersom föräldrarna sannolikt (men inte nödvändigtvis) kommer att försöka få sin dotter eller son att bli basketstjärna. Barnet får både fördelaktiga gener och dito miljöpåverkan i form av tidig basketträning, optimal kost med mera. Så fungerar det även med högutbildade föräldrar, eller med dysfunktionella familjer.

Jag har tidigare skrivit om det så kallade jättebebissamhället, men de resonemangen går till ganska stor del utöver curlingförälderfenomenet och handlar snarare om de som enbart kräver rättigheter, blir “kränkta” för vad som helst och så vidare. Dock finns en parallell gällande materiell komfort, mjuk uppfostran och små barnkullar. De flesta kan enas om att till exempel utbildningssystemet i Sydkorea är alltför tävlingsinriktat och inte ens särskilt effektivt och gynnsamt för samhället i dess helhet, men det betyder inte att det inte finns något bra med det (om vi bortser från de höga resultaten på PISA-undersökningar). Så här säger exempelvis Viktor Sundgren, som är lektor i svenska vid Hankuk (sluta skratta) University of Foreign Studies i Seoul:

“Det jag uppskattar mest är att eleverna här är så artiga och väluppfostrade. Till en början ville de använda titel och efternamn när de tilltalade mig. Men jag var tydlig med att vi inte gör så på svenska numera, så nu tilltalar de mig med förnamn.”

Så var det även i Sverige förr i tiden. Nu är det i allmänhet mer slappt och väluppfostrat beteende ses inte längre som självklart eller nödvändigt. Faktum är att även i Sydkorea har helicopter parenting börjat leta sig in i samhällsbilden. En betydande andel föräldrar trakasserar lärare som inte ger högsta betyg och hjälper sina barn med allt för att de ska lyckas.

Det svenska curlingförälderfenomenet skiljer sig från det koreanska – i Sydkorea är som sagt mer fokus på att barn ska bli socioekonomiskt framgångsrika – men det finns likheter i och med att barnen ofta får allt de pekar på och behandlas med silkesvantar. En delförklaring är att koreanska par generellt endast får ett barn, som de lägger all investering i. Om vi hade levt 1850 hade sju barn inte varit ovanligt och man fick nästan räkna med några frånfällen i tidig ålder, samt att det i princip fanns noll möjligheter i livet (det är därför som antiliberalismen, vare sig den är traditionalistisk eller socialistisk, är så enfaldig). Så också i Korea, naturligtvis.

Det är bättre i dag i båda dessa länder men denna övergripande situation med hög levnadsstandard, stor valfrihet och möjlighet till socioekonomisk mobilitet, samt få barn (1-2 generellt) tvingar dock fram ett alltmer curlingsbetonat system och tillhörande kultur. Det finns mycket anekdotisk bevisföring, sunt förnuft och observationer som tyder på att även koreanska barn och ungdomar beter sig allt sämre, även om de förmodligen beter sig betydligt bättre och artigare än genomsnittliga svenska barn. Självklart handlar inte allt i livet om att niga och bocka men nästan alla uppskattar väluppfostrat beteende – det är som en universell preferens hos människor.

Dessutom finns en del andra studier – den danska studien är inte the only game in town, så att säga – som visar på att det finns potentiella risker med over-parenting. En studie visar bland annat risk för ökad social fobi. Låt säga att ett barn är lite blygt och bekvämt och får lära sig av sina föräldrar, när de ska kontakta en praktikplats (i grundskolan eller gymnasieskolan), att de inte måste – risken är då att de inte går utanför sina comfort zones och inte utvecklar tillräcklig social kompetens. De tänkbara exemplen i verkliga livet är många och det går att hitta paralleller till det så kallade snowflakefenomenet. Som Joanna Williams har betonat är det på grund av att unga är en produkt av sin miljö och uppväxt: det är vuxnas fel att det går att få gehör för lättkränkthet och annat bomullsinlindat beteende. Även Tino Sanandaji, med hänvisning till Tim Kautz och James Heckman, är inne på samma spår.

Lösningen är förmodligen, som sagt, ett slags balans mellan att visa omtanke och att ställa krav och förmå barn (och människor i allmänhet) att stegvis utmana sig själva och förbättra sig i olika avseenden.

Sammanfattningsvis visar empirisk forskning, som den omfattande danska studien och andra studier, att det är bättre att curla sina barn än att inte bry sig om dem. Dock är det mest optimala att kombinera hjälp och stöttning med eget ansvar och att hjälpa till – både och i stället för antingen eller. Som Jordan Peterson förtjänstfullt påpekar i 12 Rules for Life: “Do not let your children do anything that makes you dislike them.” Det ligger en hel del i det.

10 tips för att förbättra sin privatekonomi och få ut mer av sin disponibla inkomst

Posted on by

En av de viktigaste sakerna att ha koll på är sin privatekonomi och anamma förhållningssätt som gör att man som medelinkomsttagare kan optimera sina inkomster i förhållande till utgifter och prioriteringar. Invånare i Sverige har överlag en hög levnadsstandard, men det innebär inte per automatik att alla har en optimal privatekonomi och får ut det mesta utifrån förutsättningar.

Självklart varierar detta mycket från person till person och var man befinner sig i livet, men det kan finnas en del förhållningssätt som många kan dra nytta av under i alla fall långa perioder av detta. Nedanstående lista är på intet sätt komplett men kan förhoppningsvis innebära en del tips för den som vill leva ett intressant liv men ändå agera smart och långsiktigt.

1. Tänk som en student
De flesta har varit studenter under någon period av sitt liv och i samband med det behövt leva riktigt snålt. Se detta som en lärdom för livet: fortsätt att tänka som en student.

Självklart kan och bör man unna sig mer när man väl arbetar och tjänar pengar, men det är enbart negativt att slösa på en mängd företeelser som egentligen inte är nödvändiga. Det kan gälla mat, prylar, medlemskap och alkohol som man egentligen inte behöver, eller i alla fall ger väldigt lite tillbaka (return on investment).

Exempelvis skulle jag aldrig få för mig att köpa medlemskap i ett gym eller förening som kostar mer än cirka 4000 kr per år. En del betalar 10 000 kronor eller mer för sådana saker. Inte heller skulle jag köpa skidutrustning och cyklar för tiotusentals kronor. Även om jag kanske skulle ha råd.

2. Köp mindre viktiga saker i billiga affärer eller på rea
En stor del av de saker som man köper i dyrare affärer kan lika gärna köpas i billigare affärer eller till kraftigt rabatterande priser. Det gäller sådant som köksgeråd, hälsoprodukter, kontorsmaterial och diverse prylar. Självklart kan kvalitet vara en aspekt att ta hänsyn till, men ofta är skillnaden i kvalitet inte lika stor som skillnaden i pris om man håller utkik.

Samma livsmedel kan dessutom kosta betydligt mindre på annat håll. Bra mataffärer är exempelvis Willy’s och en del lokalbutiker som av någon anledning har lyckats pressa ner priserna. Bra diversebutiker är IKEA, Ö&B och Clas Ohlsson. Titta även efter reor, till exempel på gymgrossisten.com.

3. Köp en stor andel av dina kläder i lågprisaffärer eller outlets
Stil och mode är ganska viktigt för mig och många andra, även om man kanske inte bryr sig om det varje dag. Det är en del av ens image och till och med identitet. Det innebär i sin tur att man håller utkik efter snygga, delvis dyrare plagg.

Men det betyder dock inte att man ska köpa dyra saker i onödan. Ett smart förhållningssätt är att handla merparten av t-shirts, underkläder och till och med byxor i billigare affärer och fokusera på finare skor, kavajer, kostymer och skjortor. För att hålla nere priserna kan man köpa extra mycket på rea eller outlets, såväl i Sverige som utomlands. På så vis kan man ha en snygg stil utan att slänga bort tusenlappar i onödan.

4. Gör cost/benefitanalyser
En viktig fråga man måste ställa sig är vad något kostar i förhållande till vad det ger (cost/benefit eller ROI – return on investment). Är det exempelvis smart att köpa en dyr fritidsbåt som dessutom är dyr i drift bara för att kunna glassa runt några dagar på sommaren? Är det smart att åka på resa till Bahamas eller Maldiverna när man kan få nästan samma standard i betydligt billigare länder som Malaysia eller Indonesien? Är det klokt att bränna 50 000 på drinkbord på Gotland eller i Las Vegas för att momentant känna sig kunglig, när man lika gärna kan åka till Seoul eller Budapest och ha ännu roligare för betydligt mindre av de pengarna? Att kasta pengar omkring sig har aldrig varit ett särskilt effektivt sätt att få tjejer, om man inte syftar på prostituerade eller är svinrik och gillar gold diggers.

Sträva ständigt efter att hitta saker som troligtvis ger mycket i förhållande till pengarna du betalar (high return on investment).

5. Spara omkring 7000 kr i månaden till prioriterade ändamål
Jag har nämnt detta i tidigare inlägg och kommit fram till att ungefär 7000 är en rimlig summa att spara efter att mer eller mindre fasta kostnader är betalda. Dessa går till de få prioriterade ändamålen i livet. Om 5000 av dessa går till resor har jag en årlig resebudget på 60 000 SEK.

6. Sträva efter att ha minst 100 000 kr på ett sparkonto som du aldrig rör
Detta är någonting som kan kräva en del långsiktighet, men efter att ha jobbat flera år och sparat är det rimligt att alltid ha minst 100 000 kronor till nödsituationer. Man ska självklart inte leva för att lägga pengar på hög, men det är definitivt inte optimalt att konsumera allt. Den dagen det sker oväntade samhällsförändringar eller livsförändringar är det bra att ha i alla fall en ansenlig summa pengar disponibel.

7. Prioritera bort massor av dyra saker
Även detta har tagits upp tidigare och är egentligen väldigt självklart, men det är oerhört mycket som man helt enkelt inte kan ha i livet som har att göra med materiella företeelser och kostsamma upplevelser. Gör en lista på saker som det är rimligt att fokusera på, och så en spalt med alla de dyra saker som du måste välja bort. Som sagt, en dyr fritidsbåt eller en högstatusbostadsrätt kan verkligen ruinera ens privatekonomi.

8. Prioritera massor av billiga eller kostnadsfria saker
Det finns massor av saker som är billiga eller rentav kostnadsfria. Ett gymkort kostar inte mycket om man väljer något av de billigare alternativen, och bibliotek och motionsspår är en del av det allmänna och kostnadsfria.

Prova även att göra precis tvärtom under en period: i stället för att slösa pengar under helger, se till att spara dem. Vissa helger gör jag ingenting annat än att läsa, träna på gym, dricka kaffe och umgås med nära och kära, samt äta billig, proteinrik mat. Man blir snyggare och smartare utan att slösa. Oerhört bra hack.

9. Be att få andras möbler och saker
Många gör felet att välja dyrare möbelbutiker framför IKEA, men ytterligare en sak att betänka är att man ibland inte behöver konsumera alls. I ens sociala nätverk finns det massor av saker som man kan få helt gratis. Självklart vill man köpa en del nytt också till sitt hem, men det är ofta enorma belopp som slösas på möbler som många tröttnar på efter några veckor. Det blir inte mer än tomma statussymboler att ha dem i sitt hem.

10. Köp nästan alltid “kontant”
Cash is kung. I ett alltmer kontantlöst samhälle är det svårt att betala kontant, men att ta av sina digitala besparingar är i alla fall att föredra framför att köpa på kredit eller avbetalning med hög ränta.